onsdag 30 juni 2010

Hejdå igen

Hej hopp, idag åker jag till Blekinge och blir borta jag-vet-inte-hur-länge. Om jag inte bestämmer mig för att åka hem en sväng nån gång så kommer jag nog inte hem förrän skolan börjar igen, eftersom familjen ska åka till Irland precis i slutet av sommarlovet. Jag kommer förmodligen bli helt skogstokig av att vara i Blekinge i två månader, men i så fall får jag väl åka hem. Det är ju så himla nära från Karlskrona till Luleå...

måndag 28 juni 2010

Drøm Hardt

En liten grej bara:
sen jag kom tillbaka till Sverige så har jag sovit jättekonstigt. Bra, men konstigt. Man drömmer ju alltid knäppa saker liksom, men det är som att mina drömmar har påverkat mig mer sen jag kom tillbaka, de känns verkligare och jag blir riktigt förvirrad. Känslan håller i sig hela dagen, jag kan som inte riktigt förstå vad som har hänt på riktigt eller inte. Eller vad som har hänt överhuvudtaget. Jag är också mer förvirrad I drömmen, ingenting make:ar sense, alls.
Dessutom har jag fått jättesvårt att vakna, förut var jag mer eller mindre klarvaken så fort jag öppnade ögonen, men nu känner jag mig i princip drogad när jag vaknar. Svårt att fokusera blicken, ingen kontakt med någonting i skallen. Vaknar jag till på natten en sekund så får jag liksom kanalisera allt mitt fokus för att överhuvudtaget fatta åt vilket håll jag ska vrida mig, eller om jag ska kolla på klockan, eller vad som helst. Det snurrar i huvudet och ögonen hänger inte alls med i svängarna. Den drogade känslan tillsammans med den totala förvirringen i mina drömmar gör att min vakna tid, speciellt de första timmarna efter att jag har vaknat, en aning surrealistisk. Men inte på ett helt oangenämt sätt om jag ska vara ärlig. Det är lite roligt, som att uppleva världen på ett annat sätt. Jag antar att det har med resan att göra, omställningen av dygnet och kanske till och med kosten, sällskapet, utsikten, aktiviteten. Jag vet inte, men jag gillar tanken på att de stora kontrasterna påverkar mig. Jag har ändå sommarlov, alltså inget behov av att göra någonting viktigt.

lördag 26 juni 2010

Det svenskaste svenska

Ja, dagen jag anlände hem till Sverige igen råkade ju vara den svenskaste dagen av dem alla, nämligen midsommarafton. Jag hade ju fått sova på tåget, som en stock dessutom, så jag kände mig relativt pigg och följde med brorsan och hans tjej Elin på middag/fest/samkväm hos deras kompis Slick. Vi var inte så många, men nog var det trevligt på många sätt. De spelade gitarr och sjöng och alla var glada, vi lyssnade på Fever Ray och dansade till och med litegrann. Sen var det väl mindre trevligt på andra sätt, men äsch. Palla vara hemma vaaaa. Skulle egentligen ha gått på Kafelino ikväll, men nu verkar det ha fallit bort ur planeringen. Skit samma, det spelar ingen roll. Jag känner mig fortfarande lite jetlaggad eller nåt, trött och slö. Och surig. Lyssnar på en rolig musiklista med en blandning av DJ Ozma, Kultiration och Gorillaz och försöker tänka på allt roligt med Sverige.

fredag 25 juni 2010

Sverige

Hemma i Sverige igen. Det är trevligt och så, roligt att träffa alla igen. Särskilt hunden och brorsan! Men samtidigt saknar jag Tokyo och YLVA så mycket att det knyter sig i magen. Men oj vilken bra resa jag hade. Nu vet jag ju i alla fall vad jag vill göra efter gymnasiet...

onsdag 23 juni 2010

Tokyo dag 19

Idag är sista dagen. För nästan tre veckor sen trodde jag verkligen inte att den skulle komma, men tji fick jag, för nu är den här! Men jag ska försöka att inte tänka på det förrän ikväll, för jag har trots allt en dag kvar. Sen kan jag sitta och grina hela resan hem om jag vill.

Igår var jag och Sara på Ueno Zoo! Det var jätteroligt, djur är bäst. Men det är helt gigantiskt där, så vi orkade inte med att se allt innan vi dog i värmen. Mina favoriter var den lilla, svart-vita apan med det ledsna ansiktet, dvärgflodhästarna, bältdjuren och capybaran. Men vi strosade omkring, squee:ade över alla små djuren, drack en massa vatten och had det trevligt. Sen åkte vi in och träffade Ylva i Shinjuku, käkade pasta och tog lite purikura. Sen åkte Sara hem och jag och Ylva gick på izakaya och drack Kaluha Milk och käkade edamame. Det var trevligt men väldigt melankoliskt att sitta där, prata om hur roligt det har varit, se ut över Shinjuku och veta hur länge det dröjer innan jag kommer tillbaka. Men nu har jag i alla fall varit här, och det är ju faktiskt helt fantastiskt.

Idag vet jag inte vad jag ska göra faktiskt. Ta det lugnt tror jag, vandra runt och njuta lite till av atmosfären kanske. Köpa dango om jag hittar. Suck. Buhu. Snyft.

(Men det finns såklart jättemånga saker som är fantastiska i Sverige, jag är inte den som är den!)

måndag 21 juni 2010

Tokyo dag 17

Vad ska man skriva om idag då? Det är två dagar kvar på min underbara resa. Jag får en klump i magen av att tänka på det. Jag trivs så bra. Klart att det kommer gå bra att vara hemma också, men det är som att jag har fått smaka lite, lite på hur roligt man kan ha och hur glad och lugn man kan vara, sen ska jag bara hem till det gamla vanliga tragglet igen. Alltså, inte som att livet i Luleå är ett lidande, snarare tvärtom, men ni fattar. Jag gillar det här. Och jag vet ju att det kommer dröja minst ett år, ett och ett halvt, innan jag kan åka tillbaka. Jag sprängs nog lite.

Ja. Idag har vi inte gjort någonting intressant. Sjungit karaoke i tre timmar, det var roligt. Såklart. Sen åkte vi hem igen, jag har som vanligt hundrafemtio kilo energi att bli av med. Det är roligt att vara pigg som omväxling, hemma är jag bara trött hela tiden. Jag tror att jag är väldigt rastlös vanligtvis, men här kan jag liksom släppa ut energin eller nåt. Eller så är det endorfiner.

söndag 20 juni 2010

Tokyo dag 16

Skojigt partaj igår! Träffade roliga människor och dansade till DJ Ozma. Att de överhuvudtaget spelade Ozma på Current är ganska fantastiskt, så jag och Ylva var ju bara tvugna att rocka loss där, ensamma på dansgolvet. Idag har vi chillat, jag och Ylva gick och sjöng karaoke med några av hennes kompisar, som var jättefulla, gnälliga och bråkiga, så det var inte alls värt. Usch, sämst. Men det kunde man ju inte veta innan, fick i alla fall sjunga en vacker duett med Ylva. Den bästa version av Lady Gagas Alejandro som har sjungits sen den släpptes, helt klart.

lördag 19 juni 2010

Tokyo dag 15

Godmorgon Sverige. Idag är det tydligen kungabröllop, men det är låååångt bort härifrån. Vi ska på Current ikväll och "Party Hard" som det heter. Tja, det blir väl alltid hård fest när vi tre rullar in. Nu klistras det ögonfransar, sprayas hår och väljs ut kläder här i lådan, och det kommer säkert bli jätteroligt ikväll. Idag har vi inte gjort någonting egentligen, gått på 100-yens-affär och köpt dumma saker, ätit pasta som vi lagat själva (!!!) och inget viktigare än det! Men det är skönt att ta det lungt också, helt klart. Jag vet att jag har sagt det många gånger nu, men jag förstår inte hur jag ska kunna åka hem härifrån. Verkligen inte. Jag kommer sakna allt så himlarns mycket, tänk att inte kunna ta purikura när man vill, sjunga karaoke, besöka izakayor, käka curry, köpa yoghurt på Family Mart! Gah. Det vill jag inte tänka på mer. Ikväll äreju feeeest!

fredag 18 juni 2010

Tokyo dag 14 (igen)

Åhejåhå. Vi åt shabu-shabu till middag i Shin-okubo, himmel så gott det var. Vi beställde in mängder av mat, är det allt du kan äta så är det! Efter mat, mat och lite mer mat gick vi på ghetto-izakayan igen och drack goda drinkar och åt glass med cornflakes. Personalen där är så himla söta och roliga, det stället kommer jag verkligen sakna. Sen åkte vi hem i regnet, nu lyssnar vi på Dj Ozma och slappar. Imorgon är det partaj på Current, det blir nog roligt. Hej så länge!

Tokyo dag 14

Nu har vi varit här i två veckor. Det känns som att det har gått hur fort som helst, men när man tänker på vår första kväll på baren i Mitaka så känns det som en livstid sen. Och nu förstår jag inte alls hur vi ska kunna åka härifrån. Den här stan has grown on me, wowhohoho. Jag trivs så himla bra här, jag mår så himla bra här. Jag är lugn, glad, full av energi och självförtroende och vill bara gå runt på gatorna i Shinjuku för alltid i sällskap med vänner och trevliga människor.

Idag delade vi upp oss, jag och Sara, hon åkte till Asakusa och köpte fina saker medan jag åkte till Shibuya och köpte tyg. Jag gillar verkligen Shibuya, har ju bara varit där två korta gånger, men det är så fint och så mycket folk. Jag fick värsta lyckoruset av att gå där ensam i Shibuya crossing och trivas. Efter att ha inhandlat mitt tyg hos en gullig liten gubbe så åkte jag "hem" till Shin-Nakano igen, men Sara med nyckeln hade inte hunnit hem ännu så jag fick sitta utanför och vänta. Det regnade, så jag orkade inte åka nån annanstans, men jag satt under tak och hade det riktigt trevligt faktiskt. Jag satt och skrev i min lilla resedagbok och tänkte på livet, så det gick verkligen ingen nöd på mig. Jag saknar mina vovvar och min familj en del, och längtar efter att få ge dem alla roliga presenter och berätta mer om våra veckor, men samtidigt vill jag ju aldrig åka hem. Men än är det ca en vecka kvar, så jag ska inte tänka så mycket på det. Ikväll ska vi äta shabu-shabu, typ japansk fondue, det kommer bli underbart gott tror jag. Senare ska vi på ghetto-izakayan i Takadano-baba och dricka Koko Dokos och ha det trevligt.

Ah, just det, tänkte ju skriva lite mer om igår. Glömde skriva att vi gick på en djuraffär och kikade, där de hade typ alla djur i hela världen. Först tyckte vi att det var gulligt, men sen tyckte vi så synd om stackarna. Ensamma valpar i burar (som såg jätteglada ut, men ändå), varma jättekaniner, havssköldpaddor i blå baljor, två galna apor i alldeles för små burar, en gigantisk uggla utan möjlighet att göra något annat än att sitta och stirra. Dessutom hade de en liten sengångare som sov i sitt hus, och en massa annat förstås. Gulligt men sorgligt. Vi ville adoptera dem allihop.

torsdag 17 juni 2010

Tokyo dag 13

Torsdag. Varmt som attan, idag igen. Fast för mig funkar det bra, man blir lite klibbig men annars är det okej. Alla japaner stirrar på en som att man vore knäpp i korta shorts och linne, hallå liksom. Bara för att alla japanskor klär sig i långklänning med t-shirt under. Idag har vi irrat omkring borta i Ayase för att hitta en butik som sålde tabis som Sara ville ha, det var för varmt och tråkigt och jobbigt för att jag ska orka skriva om det, men vi hittade kort sagt ingenstans. så vi åkte hem och duschade istället, sen åkte vi och träffade Ylva i Shin-Okubo för att äta tempura. Jag åt grönsaker dårå, bland annat lotusrot. Riktigt, riktigt gott. Sen käkade vi lite glass på nån jätterosa koreansk pojkbandsglassbar, och efter det bar det av på karaoke på ett litet skabbigt och superbilligt ställe. Men det var sjukt roligt såklart, spelar roll hur det ser ut liksom, humöret var ju på topp!!11 Efter två korta timmar med karaoke så gick vi en sväng på en bar, Ylva gjorde läxan och jag och Sara kollade lite på fotbolls-VM i brist på annat. Sen bar det hem igen, vi ska ju trots allt ut både fredag, lördag och söndag också. Låter som att vi partar järnet här, men det gör vi faktiskt inte. Eller tja, mer än jag brukar göra hemma i Luleå antar jag, haha.

Nu ska jag skriva vykort som borde ha skickats för sådär två veckor sen. Imorgon ska jag kanske till Shibuya och kika på tyger, sen blir det ghetto-izakayan på kvällen. Fint.

onsdag 16 juni 2010

Tokyo dag 12

Ännu en dag fylld av skojigheter! Men Ylva står och hoppar och vill se Sagan om Ringen, så det kanske blir lite kort nu. Kan berätta lite kort.
Jag och Sara började med curryfrukost, sen åkte vi till Shibuya och svettades. Köpte en del fina grejer, bland annat ett par gräddvita spetsmamelucker typ. Efter fem käkade vi middag på Sweets Paradise, sen gick jag och Ylva till Current för att ta en drink. Vi var ensamma där till en början, sen ramlade det in några snubbar och tjejer. En av killarna började snacka med oss, han var jättechill och trevlig och det var skojigt. Han nämnde att de var på turné med sitt lilla "dumma band" och vi undrade om det var några man hade hört talas om. Nja, sa han, om man är into metal kanske. Ja, jag kan ju berätta att bandet heter Dragonforce och jag och Ylva är tydligen de enda som inte visste att de är värsta kända och har sådär trettio miljoner visningar på YouTube. Vi fick googla när vi kom hem, och då skrattade vi på oss litegrann. Men Sam, som han då hette, var som sagt värsta skojig och trevlig och när vi skulle gå så sa han att det kändes jättesorgligt och nu kommer vi ju aldrig någonsin träffas igen! Så han bad oss skriva ner våra mailadresser, och det gjorde vi. Vad han nu ska med dem till, men det var ju skoj. Ibland händer så lustiga saker.

Nå, efter Current så kände vi oss inte riktigt mogna för att åka hem ännu, så vi tog en sväng på Taito och spelade skjutspel. Ett handlade om att skjuta spöken på ett museum och det andra var helt fantastiskt. Man gick in och satte sig i en låda med en skärm och varsin kanon, det var ett piratspel komplett med små töntiga pirathattar som man kunde ha på sig. Det var värsta coolt, för bänken man satt på rörde sig och kastade sig hit och dit med det som hände på skärmen. Wiiie!

Sen åkte vi i alla fall hem. Livet är bra. Och nu blev det ingen Sagan om Ringen ändå, men den finns ju kvar.




HAHAHA GAHDASKDG ASL JAG ÄLSKAR TOKYO.


Var bara tvungen att få ur mig det.

tisdag 15 juni 2010

Tokyo dag 11?

Uhhbluuurhk. Jobbigast väder idag. Det började med jättemycket sol och varmt, så vi åkte och kollade på lite trädgård. Jag hade på mig mina fina nya skor, men sen blev det så varmt, klibbigt och ont i fötterna så vi åkte hem och bytte om lite. Sen åkte vi in till Shinjuku, käkade middag, tog purikura och shoppade lite. Två par strumpor från Vivienne Westwood och en supertöntig present till min familj blev det. När vi vandrade runt som bäst i Shinjuku så började det regna. Opeppt. Så vi drog hem igen. Överhuvudtaget inte världens mest peppade dag, både Sara och Ylva har varit lite låga, samtidigt som jag har sjuka mängder energi och far runt som en liten iller. Dålig timing! Men till helgen, då jävlar...! Ehe. Karaoke, izakaya, mer karaoke och en massa skoj. Förhoppningsvis. Om peppen återinfinner sig. Men det måste den helt enkelt göra.

Over and out.

måndag 14 juni 2010

Ghetto-izakayan

Åh. Idag vill jag bara skriva om ghetto-izakayan, Orenchikoi, som vi äntligen gick till idag. Ylva har pratat så mycket om den, och åh vad vi inte blev besvikna. Den ligger i Takadanobaba, där vi inte har varit tidigare, men det såg väl fint ut. Anledningen till att Ylva hela tiden kallar den för ghetto är att den inte på långa vägar är lika elegant som den andra vi var på, och snubbarna som jobbar där är så underbart underbara, inte alls värsta artiga eller så. Stället är fullt av manga-affischer, små plastfigurer och affischer med töntiga nittiotalspojkband, och när man kommer in så ropar nån i crewn "NU KOMMER DET FOLK" och alla andra som jobbar vrålar så högt de kan, var de än befinner sig, "VÄLKOMNAAAAAA" på värsta manliga sättet. Så blir man placerad vid ett bord och de slänger fram en tallrik med lite slarvigt uppskuren vitkål. Ja, vitkål. And nothing else. Ylva beställde in en runda Koko Doko-drinkar åt oss, om nom nom. Koko Doko betyder typ "var är jag?", haha. Smakade typ cola fast mer spännande, hur goda som helst i alla fall. De serverades i stora glas med två provrör med nån annan vätska i, som man ska hälla i och blanda om. Under kvällen beställdes det in fyra var på raken, så goda var de. Och sjuuukt billiga. Ca 30 kr styck liksom liksom. Sen började det välla in mat, åååh maaaaat. Massa gott var det.

Så vi satt där och mumsade på vår mat och drack våra Koko Dokos, sjöng trolololololo och njöt av livet medans snubbarna vrålade till varandra om olika saker. Så plötsligt släcktes lamporna, och en av dem började spela "Happy birthday" på saxofon. Två tjejer firade tydligen sina födelsedagar, så de fick komma fram och blåsa ut ljus på små bakelser medans hela crewn och alla besökare sjöng och klappade händerna för dem. Så himla fint.

Ja.
Bästa stället alltså. Izakayor är kanske det bästa påhittet någonsin.

Tokyo original soundtrack

Tänkte bjuda på några härliga låtar som spelas flitigt här i lådan.









söndag 13 juni 2010

Tokyo dag 9

Hej världen.
Idag är det söndag och slött här i lådan. Sara åkte och tränade i ottan och jag och Ylva var sega som gröt och gjorde ungefär ingenting på hela dagen. Klädde knappt på oss, satt bara och glodde och klagade på hur sega vi var. Till sist tog vi oss samman och gick ut och köpte lite dango. Alltså dango. Mums! Konsistenen är ungefär det bästa som finns i hela världen. Smakade min första dango på Sweets Paradise, då var de små och serverades med olika fruktsåser, det var underbart. De vi köpte på matbutiken idag var lite större, den ena sorten var indränkta i en underbart kladdig soya-sirap. Jag förstår att det låter helknäppt med soya-smakande sirap till godis, men det är så himla gott. Nom nom. Den andra sorten var med söt bönpasta, det gillar jag inte så mycket för att det är så mjöligt, men det är okej det med. Så vi käkade dango, sen segade vi lite till och vid middagsdags gick vi och käkade curry. Japansk curry är to die for, det lärde jag mig idag. SÅ GOTT. Jag skrattade lite av lycka för att det var så himla underbart mumsigt gott.

Efter god middag gick vi hem igen och kollade på två skräckfilmer som inte var så bra. Imorgon börjar tydligen regnperioden, så nu slipper vi svettas eller nåt. Kanske besöker vi kejsarträdgården, kanske blir det Tokyo Tower. På kvällen ska vi i alla fall besöka "ghetto-izakayan" i Takadanobaba som Ylva varit så lyrisk över. Det blir superbra.
C ya l8er!


lördag 12 juni 2010

Tokyo dag 8

Puh.
Varm dag idag. Riktigt varm.
Ylva skulle på en bröllopsmottagning för någon bekant, så jag och Sara fick roa oss på egen hand igen. Vi bestämde oss för att Harajuku kändes som en lagom utflykt. Bara några stationer att åka och mycket att se! Så vi gav oss av, och redan här i kvarteret i Shin-Nakano var det grymt kvavt och varmt. Och värre blev det i Harajuku. Det var jättemycket folk, säkert inte med Tokyo-mått mätt, men med våra mått. Att armbåga sig fram längs Takeshita Dori i 30 graders värme och tusen triljarder skrikande japanskor var påfrestande både fysiskt och mentalt, särskilt för Sara som får panik när det är för varmt. Så vi räddade oss in på en 100-yensbutik och shoppade bland annat gummihandskar och rengöringsmedel. Vad detta skulle användas till får ni snart höra.
Så vi överlevde Takeshita Dori ut, men sen kände vi oss alldeles för mosiga och bestämde oss för att åka hem igen. Dagens bästa beslut tror jag. men jag älskar ändå Harajuku, det är verkligen brötigt och kaos, men liksom resten av det jag har sett i den här underbara stan så är det fullt av kontraster och saker att se i varenda hörn. Gillar man att kolla på folk så är Tokyo the place to be. Och dagen var helt klart värd besväret, eftersom jag nu har så gott som alla presenter som jag ska ta med mig hem! Men dem kan jag såklart inte säga någonting mer om, eftersom jag vet att bland annat Ida och Fanny brukar läsa här, HIHIHI!
Så kom vi hem igen till Ylvas lilla låda, tyvärr tom på Ylva men fylld av härlig Tokyo-värme. Så vi gav oss hän till att städa. Som ett tack för att vi får bo här, typ. Det var det handskarna och rengöringsmedlet skulle användas till. Så giissa vad jag gjorde? Jag rensade avloppet.
Rensade avloppet.
RENSADE AVLOPPET!
Jag ska inte gå in för mycket på vad jag fiskade upp därifrån, men några rediga nävar med slem blev det. Jag spydde mentalt hela tiden medan jag städade, och ett bra tag efter. Men nu är det gjort, och Ylva lär inte behöva göra det så länge hon bor kvar här. Sweet!

Ikväll ska vi nog vara hemma, Ylva är ju på partaj och Sara ska upp tidigt och träna imorgon. Helst skulle jag vilja besöka en izakaya Ylva har berättat om, och kanske ta en sväng karaoke. Ah, Tokyo Life. Jag skulle kunna vänja mig vid det här.
Jag har förresten klippt raklugg, som är ännu finare IRL om jag får säga det själv.

fredag 11 juni 2010

Tokyo dag 7

Nu har vi varit här en vecka!
Idag har vi också hunnit mycket. Vi började med Tokyo National Museum, kollade på lite kimonos och sånt. Det var intressant, men vi var så hiiimlaaa hungriga så vi hade lite svårt att fokusera. Vi lämnade museet och gick runt i Ueno ett tag, käkade pasta igen och kikade lite i små butiker. Det var galet brötigt där vi var, men charmigt. När vi ledsnade på Ueno så åkte vi till fina Shinjuku och drack kaffe och skrattade åt host boys som ser ut som palmer. Sen tyckte vi att det var en helbra idé att åka och leta efter en dojo som Sara ska träna i på söndag, så att hon visste vart hon skulle. Dessutom ville hon köpa ett par nya tabis att träna i. Sagt och gjort, vi gick in på stationen och gav oss av på en tur som skulle visa sig ta fyra timmar och ta oss långt ut i Tokyos utkanter. Det var lite jobbigt, men roligt att få se hur det såg ut där ute. Tokyo är verkligen ruffigt, inte alls så välpolerat och välordnat som jag trodde, inte på långa vägar. Men jag älskar verkligen den här stan, väldigt mycket. Den har verkligen någonting speciellt, jag känner mig hemma här. Eller snarare, jag trivs väldigt bra och känner mig lugn och glad här. Att bara gå runt i Shinjuku och titta på alla människor och hus gör mig alldeles pirrig av lycka i magen. Så mycket så att jag har återupptagit mina funderingar på att åka hit och plugga ett tag, som Ylva. Skulle vara hur jäkla kul som helst tror jag. Om pengar skulle finnas alltså.

torsdag 10 juni 2010

Tokyo dag 6

Kära dagbok,
idag har vi gjort massor av saker.
Jag och Sara började med att besöka Meiji Jingu-templet, ett shinto-tempel i Harajuku. Det låg så vackert beläget i en park och var alldeles, alldeles underbart lugnt och fridfullt. Vi fick se när tempel-snubbarna utförde nån liten ritual och slog på den gigantiska trumman. Jag vet verkligen ingenting om shintoismen, men jag vet att jag är väldigt fascinerad av de stora, vackra portarna. Det var varmt idag, det skulle bli i alla fall 28 grader, men det led jag inte så mycket av. Särskilt inte i den svala parken.

Efter tempel-turen gav vi oss ut i vimlet i Harajuku för att se what all the fuzz is about. Först käkade vi lite pasta med pesto på ett café, man måste ju som sagt inte äta japanskt hela tiden. Sen utforskade vi de små second hand-butikernas utbud på smågatorna, Sara köpte en jättefin yukata och jag köpte bland annat en amerikansk boy scout-skjorta med tillhörande märken. Så himla fin! Jag blev alldeles förälskad i den. Och second hand-butikerna vi gick i var heeelt fantastiska. Dyra som stryk, men så skojiga och med världens bästa utbud. Värt att besöka bara för att titta sig omkring, även om allt var värsta dyrt. Vi besökte också Laforet och gick i några olika (dyra) butiker, jag föll pladask för ett par rost-orangea sammetsplatåpumps med rosetter som jag kanske nästan måste köpa om jag på nåt sätt skulle ha råd.

Så småningom slutade Ylva skolan, och vi käkade på Jonathan's, ett ställe som serverar västrerländsk mat (ehe). Det var inte alls gott. Men det glömde jag snart bort när vi vandrade längs Takeshita Dori bland allt folk och alla skrikiga butiker. vi tog purikura och besökte jordens mest fantastiska ställe; Sweets Paradise. Jag dör av lycka. Efterrättsbuffé med alla tårtor man kan tänka sig, chokladfontän och mjukglass. Jag behöver nog inte säga nåt mer.

Nu är det chill som gäller här i Ylvas lilla låda till lägenhet. Imorgon ska vi antagligen besöka Tokyo National Museum och sen hitta på nåt annat skoj, Ylva ska på nån spelning så vi får tyvärr inte njuta av hennes sällskap. Bu.

C ya

onsdag 9 juni 2010

Tokyo dag 5

Hej hopp. Idag har jag och Sara tagit en hemmadag, vi var lite gojsiga efter igår och ville vila ut. Vad som händer ikväll får vi däremot se, personligen känns det som att jag skulle kunna sjunga karaoke varenda dag i resten av mitt liv, ehe. Eller gå på izakaya. Apropå izakaya så kanske jag ska beskriva lite mer hur det var på den vi var på! Jag minns inte vad den heter, men den ligger som sagt på nionde våningen i ett hus mitt i Shinjuku. Det var stilrent och elegant inrett, med låg musik och dämpad belysning och man satt i olika avskiljda bås. Jättemysigt. Grejen med en izakaya är väl typ dricka med tilltugg, och det fanns hur mycket som helst att välja på. Vi åt bland annat sashimi, potatiskakor, friterad camembert och mozarella, ceasarsallad, yakisoba och räkchips och till det drack jag en banana choco milk. Att varva sashimi och camembert med en söt och gräddig banana choco milk var liiite knäppt, men väldigt gott ändå. När man ville beställa så tryckte man på en liten knapp, och genast kom en flink servitör susande och satte sig på huk vid bordet för att ta ens beställning. Sen matade de på med käk, hur fint som helst. Då och då kilade de förbi med varma handdukar eller annat praktiskt. Ah, jag älskar det. Mysigast någonsin.

Det finns så mycket spännande att berätta om detta konstiga lilla land. Bara att gå och handla är värsta upplevelsen, till och med på de allra minsta små butikerna säljer de alla möjliga sorters konstiga torkade havsodjur och alger. Och tusen sorters kakor och bakelser. Tunnelbanan är det mest fantastiska jag har upplevt, någon enklare har jag aldrig sett. Allt står och sägs på engelska, det är jättelätt att hitta när man ska byta mellan två linjer och de är aldrig, aldrig försenade. Det finns skyltar för allt överallt, vart man än ska eller vad man ska göra. En grej som jag blir knäpp av däremot är game centers. HJÄLP. Bara man går förbi ett på gatan får man typ ont i öronen av allt skrik och skrän, så jag förstår inte hur någon kan vistas där inne. De två gånger vi har tagit purikura har vi gått på Taito Stadium i Shinjuku, ett game center med typ 5-6 våningar. En hel våning är dedikerad till purikuran, oändliga mängder maskiner som står och spelar sin sliskiga popmusik och lockar med de snuttegulligaste pastell-dekorationerna man kan tänka sig. Runt maskinerna springer horder av tjejer i tonåren, sminkade upp till tänderna med lösögonfransar, lösnaglar, bling och tjafs. Purikura är serious business, tydligen. Jag kände mig som en lufsig, hemlös byracka bland alla små, pipande, översminkade japanskor. Men roligt är det hur som helst. Helt knarkat förstås.

Och apropå japanskor. Stilen som gäller bland tjejer här är ganska tydlig, det ska vara tjejigt, mycket pasteller, blommiga långklänningar och sånt. Jag har knappt sett en enda tjej med någorlunda unisex stil. Och generellt, eller så vitt vi har sett, så är de hemskt dåliga på att gå i högklackat. Vad detta beror på vet jag inte. Dessutom berättade Ylva att så gott som alla japanska tjejer rakar sina armar och kinder. Kinder! Gud, att de orkar hålla på. Jag blir trött av bara tanken, det är ju så fruktansvärt onödigt. Men om de inte har nåt bättre för sig så.

Japaner, japaner, japaner...

tisdag 8 juni 2010

Tokyo dag 3 och 4

Igår måndag hängde jag och Sara i Shinjuku. Shoppade lite och åt på Freshness Burger. Trist att käka hamburgare i Japan tänker ni, men Freshness Burger är så mycket mer än bara burgare! De satsar på en naturlig meny utan tillsatser och sånt, och jag åt en mycket spännande (men god) tofu-burgare med avocado och salsa. Till det drack jag en utsökt limedryck med en hel halv lime i. Mmm. Efter att Ylva hade slutat skolan möttes vi upp och käkade rullbandssushi. Nu är ju inte jag en sån sushifantast, men det var helt okej.

Idag åkte Ylva till skolan som vanligt, och jag och Sara ålte ut till Asakusa för att besöka tempelområdet. Det var fint, men ärligt talat inte så imponerande som jag hade trott. Det var mest folk och krimskrams runtomkring, det var lite jobbigt. Sen åkte vi tillbaka till Shinjuku och åt crépes. När Ylva slutade tog hon med oss till en supermysig izakaya på nionde våningen, där vi åt och drack allt möjligt gott. Som avslutning på dagen spenderade vi två timmar på ett karaokeställe där vi rockade loss till Nirvana, Spice Girls, Eminem och Aqua. SJUKT ROLIGT. Jag har alltid varit värsta hatisk mot karaoke, men det här var ju inte Singstar direkt. Hur kul som helst. Det enda problemet är att jag märker att pengarna bara rinner iväg, snabbare än jag hade tänkt... Det kostar att bara existera när man är ute och reser.

måndag 7 juni 2010

Tokyo dag 1 och 2

Jag känner att det är dags att komma ikapp med bloggandet. Det har varit så hinla mycket bara, och jag har så mycket att skriva om! Kan börja med att berätta om resan.

För den som är nyfiken kan jag berätta att flygbiljetten Stockholm-Beijing-Tokyo kostade ca 5000 kr. Asbilligt alltså, men då var vi ute i gooood tid. Det var inte så jobbigt som jag hade väntat mig att flyga till Beijing, vi trodde att det skulle ta elva timmar, men det tog bara sju och en halv ungefär. Underbart alltså. På Air China, som vi flög med, bjuder de på dryck heeela tiden. Vatten, läsk, apelsinjuice, tomatjuice, till och med öl eller vin för den som ville! Det var fint. Vi landade i Beijing glada i hågen och satte oss och väntade på nästa plan. Då slog tröttheten till och vi somnade en stund på några bänkar, till ljudet av den stillsamma klassiska musik som spelades i högtalarna och fågelkvittret som vi antog var fejk. Men väntan blev inte plågsamt lång, snart fick vi kliva på planet till Tokyo.

Den här delen av resan tog bara tre och en halv timme, och jag sov bort det mesta av tiden. Och när vi landade... Vilken känsla. Äntligen, äntligen framme. Som vi har längtat, jobbat och sparat. Vi var tvungna att dansa en liten dans för att vi var så glada. Sen fick vi fylla i kort där vi lovade att vi inte var skurkar, och sen släpptes vi in i det ljuva landet Japan. Vi tog bussen in till Shinjuku Station, och redan på hållplatsen när vi väntade insåg vi vilket otroligt serviceinriktat land det är. Tre personer jobbade med att ta hand om våra väskor, märka dem med vilken hållplats vi skulle av på och se till att de hamnade säkert på bussen. När bussen rullade iväg bugade de artigt för den, och kilade iväg för att hjälpa nästa gäng.

Bussen närmade sig Tokyo, höghusen och neonljusen tätnade och till sist var vi framme i Shinjuku. Folk överallt, liv och rörelse och alldeles, alldeles underbart. Ylva kom dit och plockade upp oss, och då ville jag bara dansa igen för att jag fick se min häst igen. Vi åkte hem till hennes pyttelilla lägenhet på 16 kvadrat, tänk er det va. Tre pers med massor av kläder, och en säng. Vi lade ut en massa täcken på golvet som en provisorisk madrass för en av oss stackare. Sen käkade vi nudlar och gav oss ut för att träffa några av Ylvas polers. Vid tolv-nånting åkte vi till en minimal bar i Mitaka där vi hängde med dem hela natten, tills första tågen hem började gå vid fem-halv sex. Vi bjöd dem på knäckebröd och ost, som de älskade. En sån bit med ost som vi hade med oss kan kosta 3000 yen här, tydligen, grovt avrundat till 250-300 kr. Men så äter de ju inte ost som vi heller. Vi tog det väldigt lugnt och drack mest vatten, det sista vi var sugna på var ännu mer fluff i huvudet. men det var trevligt!

Well, vi åkte hem tidigt på morgonen och somnade som tre små grisar och vaknade inte förrän fem på eftermiddagen. Inte mycket till dygnsrytm alltså. Vi klädde på oss och åkte in till Shinjuku och åt delikat udon (tjocka nudlar typ), sen stack vi till Current där det skulle vara zombie-fest. Men ingen av oss var så värst pepp, kändes som att festa direkt efter frukost typ, så vi dissade ganska snart. Istället gick vi och tog purikura, som var helt knäppt och jätteroligt. Game centret vi var på var helt epeleptiskt och knarkat, men det är väl så det är här. Vi blev knäppa i alla fall och åkte hem och duschade, chillade och sov.

Mer om allt imorgon, nu blev jag trött i skallen och måste duscha kallt.

söndag 6 juni 2010

Jippie

Framme i Tokyo. Det är helt galet här. Jag trivs så bra och älskar det verkligen. Det är visserligen högt tempo och mycket folk, men samtidigt så mysigt och trevligt. Det är så himla kul att få träffa Ylva igen!

Jag vill berätta så mycket om allt, men jag kanske gör det imorgon när Ylva ska till skolan. Tänkte bara nämna några grejer jag tänkte skriva om för att läska er: Ylvas hood, tunnelbanan, game centers och purikura, maten och alla tusen japaner. Yay!

fredag 4 juni 2010

Tåkjå

Ja, just det. Jag åker ju till Tokyo idag! Galet. Jag har nog inte riktigt fattat det än, men det kommer bli SÅ ROLIGT. Och inte har jag packat klart heller. Tralalala.




(HJÄÄÄÄÄÄLP)