måndag 30 augusti 2010

Måndag

Ja det var ju fest i lördags kväll. Jag hade som vanligt vansinniga mängder energi som bara ville ut ut ut ut ut! Jag rycktes med så mycket att jag råkade berätta typ mitt livs historia för en person som jag inte alls känner särskilt bra, i en kall hängmatta mitt i mörkret mitt i natten. Innan det åt jag torkade äpplen och pratade om Mongoliet. Vid fyra kroknade mitt sällskap och jag ba NÄÄÄ festen har ju bara börjat!! <--- True story. Sån blir jag när jag utsätts för socialt liv. Trodde inte själv att jag var ett sånt party animal, men nu har jag motbevisat mig själv.

Sen blev det söndag. Och sen blev det måndag. Jag har en dålig hårdag och min bror flyttar till Göteborg ikväll.
Nu ska jag lyssna på Erik Enocksson och gråta lite över det.

lördag 28 augusti 2010

Festlighet x 2

Igår var jag med Johan. Vi käkade pizza, bakade paj och såg bra film. Det var alldeles ypperligt trevligt och ska självklart göras om. Ikväll ska jag på fest. Min käre käre bror flyttar återigen till Göteborg, den här gången hamnar han faktiskt ute på Brännö, och nu ska vi säga farväl med en trevlig fest. Jag har på mig min favvokjol och bälte från Miho Matsuda, mina favvostrumpor från Vivienne Westwood och min favvokofta från nånstans. Naglarna har jag målat till stjärnhimlar som vanligt.

fredag 27 augusti 2010

Tomt i plånkan

Gah. Gaaahhh. Usch vad min ekonomi inte går ihop. Inget studiebidrag i augusti=dödsdom. Sitter här med mobilräkningar upp över öronen, nån hundring i restskatt, en annalkande Göteborgsresa och bara en massa tråkig skit som måste inhandlas och betalas. Försöker sälja bort de kläder folk kan tänkas vilja ha, men när ingen vill ha mina sista loli-grejer så får jag inte ihop så mycket. Övervägde till och med att gå tillbaka till mitt gamla jobb och be om några timmar, men där går faktiskt gränsen. Jag vill inte sätta min fot där igen. Och nu med en så himla rolig jobbchans på g så känns det nästan lika bra att leva på noll komma noll kronor tills pengar börjar rulla in som de ska. Det är väl nyttigt.

onsdag 25 augusti 2010

D'agens d'ramatik

Idag hade jag min första riktiga lektion för i år, en textillektion. Kändes så bra att vara tillbaka i den där varma salen, pyset av maskinerna och pressarna, lukten av symaskinsolja och alla härliga prylar. Vi donade med praktikplatserna idag, APUn. Jag hade bett om att få praktikplats på tapetserarstudion, alltså där man klär om möbler, eftersom jag kom på i sommar att jag väldigt gärna vill lära mig det. Men den studion hade lagt ner, och de andra tog inte emot praktikanter. Det var tråkigt. Jag bad om Monki, men fick nej där också. Gick hem i tron att jag skulle hamna på Lindex hela hösten, men väl hemma så ringde en lärare och sa att jag borde vara på D'store. Det är en trevlig butik här i stan som säljer bland annat Desigual, som är ett lustigt märke som jag gillar. Så jag är nöjd. Fin butik, häftiga kläder, inte så stressigt och förhoppningsvis tillräckligt spännande. Och psssst, det finns till och med jobbchanser. Kanske. Eventuellt.

Annars såeeeh så har jag på riktigt satt igång med projektarbetet nu. Det känns förjävla bra, ärligt talat. Det kommer bli grymt. Och roligt. Och jag är så duktig. Dessutom har jag anmält mig till körskolan och övningskör med papa för fullt. Hur bra kan man vara?

Imorgon är jag ledig, och på fredag också. Liksom i tisdags. Och lördag och söndag då. Skönt med lite ledigt så här efter sommarlovet.

Hare gött

tisdag 24 augusti 2010

Tråktisdag

Ikväll funderar jag lite på hur tråkigt det blir när man inte kan tänka på fina minnen för att man är så ledsen över att det är över. Så får man lite ont i magen och slutar tänka på det som egentligen är så bra och som man egentligen borde tänka på hela tiden. Bara för att det är över.

söndag 22 augusti 2010

Åh livet

Åh vad det är fint att vara tillbaka. Det är så bra att åka bort riktigt, riktigt länge, för allt blir så extra bra när man kommer hem. Lukten i vårt hus, rinnande vatten, avlopp, toalett, dusch, disk- och tvättmaskin. Egen dator med internet när man vill, stan på bra avstånd, alla vänner och alla som man känner. Inga spindlar som regnar över en när man sover.

Igår hade vi kalas här hemma, jag och Kalle-Ville och Elin. Det var trevligt. Lärde känna några nya fejor, pratade en massa strunt och till och med allvar. Svåra filosofiska frågor, och även svåra frågor om fysikens lagar. Vad vi kom fram till vet jag inte, förmodligen inte så mycket. Men vi struntade i att gå på Musikens Makt i alla fall. Och bra hade vi det.

Idag ska jag ägna hela dagen åt att gå runt i morgonrock, tvätta lite och käka chips framför tvn. Skolan börjar imorgon, jag är jätteglad för det och har längtat hela sommaren. Ikväll ska jag på finvisit hos fina familjen S som har finbesök från Tyskland. Bra bra!

fredag 20 augusti 2010

En väldigt mycket dag

Ah, det känns verkligen att jag har kommit hem! Började morgonen med ett härligt bad som jag har saknat hela sommaren. I badkar alltså. Att bada i havet älskar jag också, men vårt kära kar har jag längtat så mycket efter. Efter badet åt jag choklad. Sen klädde jag på mig lite fina kläder. Sen satt jag vid datorn hur länge som helst. Lade upp auktioner, facebook:ade. Sen brådskade jag in till stan på min "nya" jättegamla cykel som har varit min farmors. I stan träffade jag Fanny. Vi gick på Kupan och hon fyndade tyger och ett bord. Jag fyndade en glansig, smaragdgrön klänning med paljetter för 40 kr. Sen gick vi på Willys så jag fick köpa yoghurt. Sen skulle jag fika lite med Matilda, Magnus och David, men de skulle vidare så jag hann inte riktigt med dem. Jag haffade dem snabbt i dörren och fick i alla fall göra upp lite planer. Sen cyklade jag hem. Nu sitter jag i min fina klänning och lyssnar på Woven Hand. Ikväll ska jag på Musikens Makt med i alla fall Johan och kanske några andra förtappade själar. Älskade, fina, puttenuttgulliga Luleå.
Titta min fina klänning! Älska Kupan alltså.

Bornholm

En dag fyllde min pappa år. Nån dag därpå åkte vi till Bornholm med en annan familj som vi tycker hemskt mycket om. Och danskofil som jag är så var det helt underbart att få vistas mitt i detta vackra språk. För ett par år sen seglade det förbi ett par och gick iland på vår ö för att tälta, men det var så dåligt väder så mamma erbjöd dem att sova i vår inredda lada. Sen dess har de hållit kontakten, och nu när vi bestämde oss för Bornholm så fick vi låna deras fantastiska sommarstuga. Det var ett fantastiskt, gult korsvirkeshus från jag-vet-inte-när, som någon farfar hade köpt som jaktstuga. För en mer passande jaktstuga kan man nog inte hitta. Den ligger mitt i en skog på 14 hektar som tillhör stugan, vilket är ganska unikt för Bornholm eftersom de flesta söker sig till kusten. Skogen var mörk och tät, men vacker, och vi hade inga grannar eller täckning på telefonerna. Ehe. Själva stugan var som i en film, allt var inrett precis som man tänker sig att en jaktstuga ska vara inredd. Öppna spisar, mysiga fåtöljer och så vidare. Och såklart en massa djurskallar på väggarna.


Vi tittade på medeltida rundkyrkor, hisnande klippor och vackra kuster, badade på milslånga vita stränder, åt rökt fisk och glass och umgicks med varandra och värdparet Mikael och Tine. En kväll grillade vi uppe i skogen, där de hade ett långbord och grillplats, och det dröjde inte länge förrän folk drog fram dragspel och fiol och - hör och häpna - en gammal, bucklig tuba som nån hittade i vedbon. Henning, son i den andra familjen, är en riktigt duktig tubaspelare och hade varit på läger tillsammans med Süperstar Orkestar, balkanbandet som vi älskade på Urkult. Han drog med alla i ett riktigt röj, vi måste ha skrämt bort vartenda djur och spöke på mils avstånd så som vi gastade. Dessutom övades det in ett specialnummer som de andra skulle framföra för värdparet, på begäran av dem. Sången var Svantes lykkelige dag, en söt men lite fånig visa om det fina i vardagen. Så familjen sångfågel som vi var med började öva stämmor för att framförandet skulle bli oförglömligt.

Så kom den stora dagen. Vi skulle till Mikael och Tine och deras söner för att äta middag. De bor underbart fint i hamnen i Gudhjem, så vi blev bjudna på drinkar på klipporna vid havet och det var så vackert att man bara smälte. Senare på kvällen blev det dags för deras nummer, och vilken succé det blev! Sönerna i familjen kunde knappt tro sina ögon och öron när dessa åtta skrålande svenskar rev av nationalklassikern om Svante på ytterst dålig danska, men när de kommit över chocken så älskade de det. Mikael och Tine höll på att ramla av stolarna av förvåning när Henning kom in med den gamla tuban från vedbon. Sen kunde de såklart inte låta bli att riva av balkanhiten från kvällen innan, och man kunde se på dem alla fyra i familjen att det minsann inte är nåt som händer varje dag. Men efter ännu lite mer jammande och gastande så blev det kväller och dags att åka hem.

Så, Bornholm var fantastiskt vackert och usch vad jag saknar familjen W-R. Jag har känt dem hela mitt liv, men vi träffas alldeles för sällan.






Ps. Tänkte ändra namn på bloggen till Skymningsjuice istället. Gillar inte att namnet låter så... Twilight...

onsdag 11 augusti 2010

Sommarvyer














Borta bra men hemma bäst

Vilken rastlös kväll.
Jag har insett en sak med mig själv. Tidigare, när jag har känt mig ledsen, trött, seg och opepp, så har jag i själva verket varit grymt rastlös. Jag har helt enkelt gått runt med en massa energi som jag aldrig fått utlopp för, och då blir jag seg. Nu när jag vet hur skoj man kan ha och hur skoj JAG kan vara så känns ju allt grymt mycket roligare. Tyvärr är jag fast här ett bra tag till. Jag älskar den här lilla ön, men isoleringen gör mig just nu riktigt trött. Jag vill hem till underbara Luleå. Finfina Luleå.

måndag 9 augusti 2010

Urkult

Urkult, Urkult, Urkult... Jag kom hem igen nu ikväll, trött, glad. Urkult är en fantastisk festival, mitt i Ångermanlands skogar, vid den mäktiga Nämforsen. Folkmusik, världsmusik, vadsomhelstmusik, lagom mycket folk, härlig stämning och en jäkla massa haremsbyxor, dreads och hasch. Vi åkte med festivalbuss från Uppsala, en riktigt gammal historia som fylldes till brädden av världsvana, beresta och berikade människor som hette Charlie, Raoul och Sasha och såna saker. Det tog ett bra tag. Men vi kom i alla fall fram. Vi bodde på Älvcampingen, som visade sig vara party- och fyllecampingen. Och knarkcampingen, i alla fall bredvid vårt tält. Där skrålades och skålades det hela nätterna, citerades Stockholmsnatt och såldes tjohejs åt alla håll. Klart man förstår att folk knarkar, inte minst röker på, det gör väl folk på alla festivaler. Men jag tycker att det är synd. Men vad är det att hänga upp sig på, när det är en så fin festival annars?

På torsdagen när vi anlände så blev det ett jäkla spring med tält och biljetter. Kalabalik. Vi tittade på pappa som spelade med Nurmen Lintu, en fullkomligt MAGISK och FANTASTISK sak med musik och bilder från Tornedalen. Efter det åt vi den godaste veganska gulasch som denna jord har skådat och gick in på festivalområdet. Försökte se Kapten Röd, men hade vare sig rast eller ro att stå och gunga med en massa folk och kolla på en skuttig, rödhårig reggaegöteborgare. Eller vad han nu är. Vi gav oss av tillbaka till campingen. Träffade bekanta till Fanny, jag sov. Och så blev det fredag.

På fredagen drog vi omkring. Lyssnade på Den Fule, som inte var så spännande. Lyssnade lite på Nina Ramsby, som var otroligt charmig och fantastisk på scen, men som ändå inte lyckades fånga oss oroliga själar. På kvällen lekte Fanny med sina vänner och jag gick till danslogen och röjde loss med två bekanta från Uppsala. Det var väldigt trevligt, men varmt. Framåt fyra tog vi oss försiktigt ner för den branta skogsstigen till campingen, när vi kom tillbaka till tältet så fick vi påhälsning i tältet av två förbipasserande som pratade om allt möjligt konstigt. Sen somnade jag. Och vaknade alldeles för tidigt.

Men då var det lördag, och vi gick iväg till ett litet trädgårdscafé nära oss. Som var det mysigaste någonsin. De hade hängt upp tyger mellan träden och ställt ut udda soffor, lastpallar och trasmattor, hängt lyktor i träden och sålde gott kaffe. Där träffade vi ännu fler bekanta till Fanny, bland annat Emanuel och Tobbe som vi kom att hänga med hela dagen. Vi gick och badade, pratade, satt i gräset och drack öl, hade det riktigt trevligt. Folk kom och gick, vi försökte se nåt mer på festivalen men hade som vanligt ingen ro. Gick tillbaka till de andra i stället. Drog omkring på campingen och området. Jag skulle åka festivalbussen tillbaka morgonen därpå, så jag tyckte att det var lika bra att vaka hela natten. Så vi såg solen gå ner och gå upp, och vid fem-halv sex på morgonen så satt vi vid forsen och skålade i plommonvin och jag var inte det minsta trött. Däremot ledsen över att festivalen snart skulle vara över för min del. Och glad för att den var så jäkla rolig. Åker antagligen nästa år igen.