Som en hägring

Varannan minut kastas jag mellan "fan vad jag är töntig och okreativ" till " jag kan göra precis vad jag vill i hela världen, jag är så jäkla cool och alla borde vilja vara vänner med mig!" och åter till "töntjävel".

Det är lite jobbigt faktiskt. Kom igen nu jag själv, efter sex års identitetskris kan jag väl få vara lite nöjd och glad?

Jag är ju faktiskt egentligen jääävligt intressant och spännande. Nästan lika spännande som rymden, oförklarliga naturfenomen, djupa hav och hägringar. Det är bara inte så många som vet det. En noga utvald skara, kan man kanske säga!