Nyår

Idag hade jag och Fanny vårt nyårskalas! Jättegod tårta, biskvier (som typ ingen kunde äta för att alla var veganer, lol (nu överdrev jag litegrann)), muffins och saft. Det var trevligt, men det gick så fort! Vi som peppat så pass länge inför det här, och så poff bara så är det slut och alla går hem. Och jag fick inte riktigt tillfälle att prata med någon av de jag inte kände, men jag fick prata desto mer med de som jag själv känner. Men som sagt; trevligt ändå. Fler kalas! Och mer mingel! Tycker jag.

Ah, gott nytt år allihopa! Hoppas ni får en trevlig kväll.

Planer

Jag hade två olika planer för idag:

Plan A

Vakna, känna mig helt frisk, göra alla ärenden, vara glad.

Plan B

Sova hela dagen, vakna, inte vara helt frisk, ta en plågsam men nödvändig sväng på stan, åka hem och sova igen.

Men tydligen hade någon hittat på...

Plan C

Ligga vaken flera timmar mitt i natten och snörvla, bli väckt alldeles för tidigt av en störd hund, kliva upp, känna mig sjukare än igår, måste snart tvinga mig själv att klä på mig och åka till stan.

Åh, jag vill ju inte vara sjuk imorgon! Eller idag för den delen.

Året som gått

Ja, nu lämnar vi snart 00-talet. Nu är det alltså dags att summera och se tillbaka. Eftersom jag är hemma ensam, sjuk och uttråkad så passar det ganska bra att jag gör det idag.

Så, 2009:

Januari

Jag firade det nya året med the crew i Saras och Joas gamla lägenhet. Året började lite turbulent för min egen del, men saker blev ganska bra ändå. Jag suktade efter Dr. Martens i glansigt stålgrått (vilket jag fortfarande gör). Jag lyssnade mycket på Plastic Tree och spontanåkte superbilligt till Stockholm med Sara. Dessutom fick jag veta att jag skulle få göra en liten praktik på Dramaten.

Februari

I februari var det mycket, mycket snö. Jag vann mina drömshorts från Miho Matsuda på auktion. Sen klippte jag av mig håret och fick en sketasnygg frisyr nästan gratis.

Jag fyllde 17 små år och åkte en sväng till Dundret och åkte slalom i storm. Det var väldigt uppfriskande. Dessutom introducerade Fanny mig för Klaus Nomi!

Mars

Jag åkte tillbaka till Edinburgh med mamma och återuppväckte min kärlek till denna fantastiska lilla stad. Jag kunde äta så mycket salt och vinägerchips jag ville. Jag skaffade nya glasögon och insåg att jag såg ut som Christian från Project Runway i dem. Sen åkte jag till Stockholm för min lilla Dramaten-praktik. Det var några härliga dagar då jag fick vara helt ensam, något som jag verkligen behövde.

April

Tja, i april hände det inte så mycket. Jag köpte lite film, farfar blev sjuk (men det gick bra) och Japan Expo blev inställt. Inte för att det gjorde någonting. Vi sydde danskläder på skolan, till danstreornas slutprojekt. De blev jättefina! Jag fick höra att en gammal klasskompis som jag egentligen aldrig kände hade dött i en bilolycka, och det gjorde mig ledsnare än jag först trodde.

Maj

I maj hade vi modevisning på skolan, det var både roligt och fruktansvärt. Sen åkte vi ner till Stockholm och gick på en trevlig meetup och träffade polare. Vi började planera på allvar inför tågluffen.

Juni

Skolan slutade, alldeles lagom. Men det hade varit ett bra skolår, och jag längtade nästan till skolan varenda dag. Vi bokade de första tågluffarbiljetterna ner till Berlin. Jag och Sara åkte till Borlänge och firade Ylva som tog studenten! Det var roligt men regnigt. Jag fick min kära laptop som jag kommer älska för alltid. Jag firade midsommar i västerbotten med Sara och Maya. Vi gick i skogen, blev myggbitna, åt jättemycket och majade midsommarstången. Michael Jackson dog.

Juli

Förmodligen den bästa månaden i mitt liv. Vi åkte ut på vår tågluff och hade tre helt perfekta veckor ute i Europa, träffade massor av roliga och fantastiska människor och gjorde precis vad vi ville. Sen kom jag hem till stugan i Blekinge och chillade.

Augusti

Jag kom hem till Luleå igen och träffade Ylva och de andra. Jag köpte världens snyggaste skor och började skolan igen. Jag började lyssna på Gogol Bordello och Kaizers Orchestra. Jag kände mig kreativ och ville bara sy. Men min bror flyttade till Göteborg och det var inte så roligt.

September

Jag klippte mig superkort och såg höstens första norrsken.

Oktober

Jag åkte till Göteborg och hälsade på Kalle-Ville, brorsan. Vi fikade, gick i affärer, träffade släkten och pratade massor. Och det bästa av allt; vi gick på MUCCs superbästigaste spelning! Sen åkte jag hem igen och såg Sirqus Alfon med Fanny, och det var också helt sjukt galet bra. Sen såg jag en del bra och mindre bra film. Och åkte till Göteborg igen.

November

Det snöade. Och smälte. Jag fick praktik på en filminspelning och det var fantastiskt roligt. Jag började lyssna mer och mer på 16 Horsepower och Woven Hand som min farbror Mikael i Göteborg introducerade mig och min bror för. Min kärlek för apor växte och började inkludera sengångare. Sen blev jag lite surig och trött och tappade helt motivationen till allt.

December

Jag blev både tillfreds med livet på ett sätt, och galet frustrerad och knäpp på ett annat. Jag blev julpepp och sen jultrött, och sen kom själva julen och gick ganska diskret förbi. Men trevligt var det, med brorsan och en massa polare hemma igen.

Så vad kommer hända 2010? Jag har planerat och tänkt en del i alla fall. Jag ska åka till Tokyo, till exempel. Fylla 18, kanske försöka fixa körkortet. Jag ska bry mig mindre om sånt jag skiter i, lägga mindre energi på en massa blaj, sluta bry mig om andra och göra precis vad jag vill.

Kyla

Detta kan man läsa på Aftonbladet idag. Ja, vad kan man säga?

En prisvärd måndag

Sjukt nöjd är jag idag. Var en sväng hos Matilda, sen gick jag för att göra några små ärenden. Affären jag skulle till var stängd, så jag bara slökollade i affärer tills bussen skulle gå. Jag blev först vansinnigt trött av alla människor och reor, men jag gick runt några varv i Smedjan i alla fall. När jag gick förbi Nilsons så såg jag ett par fantastiska bruna kängor längst fram i butiken. Gick närmare, och såg att det var 70% rabatt! Jag provade dem, och de satt helt perfekt. De är precis såna jag har velat ha hela vintern, och de är fodrade. Men det bästa av allt var ju priset. Från 1450:- till 435:-! SÅ SJUKT VÄRT. Så jag köpte dem såklart, och jag är så nöjd att jag håller på att spricka. Nöjd nöjd nöjd!

En dag i några bilder

Idag har jag testat Esbjörn lite till. Jag har nämligen döpt min kamera till Esbjörn, jag tycker att det är ett ganska fint namn. Vi är inte riktigt överens om saker och ting, jag och Esbjörn, men han tar fina portträtt.

Självporträtt, hund, Sara, fika på Roya, besök i Matildas kyrkstuga.

Juldag

Lugn dag idag, med varm mintchoklad och Carnivàle, förmodligen världens bästa tv-serie.

Oklahoma under 30-talet, ekonomisk kris, torka och depression. En kringresande karneval med ödlemän, skäggiga damer, spåkvinnor och siamesiska tvillingar. Och en gåtfull präst som ser syner där det regnar blod på gatorna. Det är smutsigt, dammigt, deppigt, mystiskt, magiskt och fascinerande och kryddat med en massa religiösa fanatiker. Jag tror helt enkelt att den här serien är skapad för mig!

Oj!

Jag fick en kamera...! Jag hade önskat mig en halv, men jag fick en hel. Nu måste jag bara förstå mig på den. Än har det inte blivit några särskilt bra bilder, men jag har ju inte riktigt satt mig in i alla fuktioner än. Så nu kommer kanske min blogg sluta vara så torr och tråkig, hoho. Glad som en lax är jag i alla fall. Fick också Inglorious Basterds av Viktor, en superfin tygkasse med hamnkranen på (luleåbor vet vad jag pratar om), en vacker ljusstake, en underkjol och lite annat smått och gott. Och en fin julafton var det. Avslappnad och lugn, inget bök och stök. Och lilla hundskrutten var lika jul-hysterisk som hon brukar, var nere och nosade och grävde bland paketen så ofta hon kunde och under själva julklappsöppnandet kastade hon sig från person till person och gnällde över att hon inte fick öppna allas paket. Hon älskar paket. Det är det absolut bästa hon vet, men det är inte pappret hon vill ha utan det som är i. Så fort paketet är öppnat är det ointressant, möjligtvis kan de innehålla något spännande, men annars är det bara själva öppnandet som är värt hennes intresse. Det är svårt att hålla undan henne när man ska öppna sina egna paket, för hon är garanterat där och flaxar.

Sandstormar, shamaner och lyckoamuletter

Idag är det dan före julafton, om någon hade missat det alltså. Jag känner mig helt harmonisk, har inte så mycket julstämning men det gör ingenting. En mysig dag kan det vara ändå. Lyssnar på min favoritjulmusik (eller rättare sagt den enda julmusik jag verkligen gillar) med Bing Crosby och känner julefriden ändå. Fick världens snyggaste armband nyss av Maya som hennes lillasyster Lina har gjort. Tre fantastiska saker som får mig att tänka på trollkarlar, magiker, spågummor och handelskaravaner i öknen, sandstormar, shamaner och lyckoamuletter. De är knutna i brunt snöre med underbara gyllene och lila pärlor av trä, metall och glas och ser ut som att de inhandlats långt, långt bort för länge, länge sedan. Jag älskar dem verkligen och de sammanfattar ungefär allt jag inspireras av just nu.

På ett tag ska jag, Sara och Emma åka till julfesten på jobbet, ahahahhh... Jag har ingen lust att åka egentligen, men jag har lovat att komma så jag ska i alla fall dit. Jag känner mig så seg i skallen, har sovit hos Matilda i natt. Hon kom hem från Irland igår och ska stanna över julen. Så jag, Matilda, Ida och Macca tog en helkväll med biscuit cake, julmust och en massa prat i Matildas underbara lägenhet. Sen somnade vi i Matildas stora säng vid 04.00, tre personer och en chihuahua som aldrig ville sluta smaska och slicka på sin stackars matte. Och så vaknade vi lite för tidigt och resten av dagen har varit lite degig.

Ah, well. God jul på er alla! Hoppas ni får njuta av en sån jul ni vill ha, vare sig den är proppad av traditioner och julstämning med hela tjocka släkten, eller med IKEA-julmat i en lägenhet i Tokyo.

Juligt lov

Idag har det varit julavslutning på skolan. Först den underliga men ganska fina julkantaten i aulan, ett lustigt verk som beskriver skolåret för länge sedan och som har spelats på skolan i över femtio år. Sen lärarrocken, då alla musiklärare får visa upp sig och showa loss litegrann, säkert ca hundra tusen gånger roligare att se om man går musik. Efter det samlades vi i sömnadssalen, rimmade åt chips och väntade på långdansen. Plötsligt hör man stampande fötter, skålande julsång och ett dragspel, och in flaxar en kilometerlång svans av elever och lärare som dansat ner för trappan. De tar ett varv runt sömnadssalen och hämtar upp alla som vill hänga på, sen dansar man vidare. Jag hakade självklart på, och det bar av upp för trappan igen, in i teater- och bildsalarna. Där blev det total trafikstockning eftersom det hade anslutit sig så mycket folk, men roligt var det. Så småningom upplöstes dansen, och jag gick hem. På bussen hade chauffören tomteluva och lyssnade på Mammas nya kille på radion.

Det är kallt och väldigt mycket snö. Jag älskar när det snöar mycket, och det får gärna blåsa lite så att snön lägger sig i fina drivor längs husväggarna. Jag gillar hur all snön suddar ut strukturen av stan, alla gator ser annorlunda ut och allt blir bara mycket mjukare och finare.

Och min bror har kommit hem!

Den perfekta fredagseftermiddagen

Komma hem från skolan, byta till hemmakläder, käka lite, kolla datorn. Och sen det allra bästa: krypa ner i min varma, mjuka säng med en varm, mjuk liten hund och sova/slöa bort precis hur lång tid vi vill. Bara ligga där, slumra till lite, vakna till, fundera, klia hunden lite bakom öronen, lyssna på hur hon snarkar. Åh så underbart!

Frustration

Jag blir galen på symaskiner som inte funkar utan någon uppenbar anledning. Galen, knäpp, skogstokig, jag får psykbryt och blir helt fläng. Min trogna grönis (som inte har varit så trogen) har bestämt sig för att krångla ihop allt jag försöker sy till en liten boll av förtvivlan och galenskap. Jag som just hade börjat med min nyårsklänning, lite pigg som jag var för ovanlighetens skull. Tacka vet jag skolan, då kan man bara välja en annan av de femtielva maskinerna och låtsas som ingenting. Nu har jag inte ens lyckats åstadkomma ett enda litet insnitt.

Nu ska jag kolla på How I met your mother och äta chokladpudding istället. Chokladpudding är min och pappas totala favorit. Det har blivit tradition att vi äter det så fort mamma är borta, vi påstår att det är för att trösta oss, hon säger att vi bara firar. Men vi vill helt enkelt bara fortsätta med en fin tradition.

I klistret

Jag är så trött på allt gegg som jag skriver i bloggen. Bla bla bla bla bla. Har tusen ej publicerade inlägg som bara blev för blöööööööh för att läggas upp. Det finns ju en massa saker som jag tycker om en massa saker, jag kanske borde skriva om dem istället. Men då blir det så pretentiöst. Svår balansgång.

Jag vill förnya mig. Städa bort allt onödigt som bara tar tid. Sånt som jag faktiskt ärligt talat inte bryr mig om eller vill ha och göra med. Känna att jag är en (1) individ och inte en kladdboll tillverkad av litegrann av alla runt omkring mig. Resa ensam till Peru kanske.

Måndag

Snart ska jag till skolan. Jag är lite trött men det är bara en vecka kvar. Jag har för första gången på veckor känt lite inspiration till att klä upp mig, så idag har jag hängselklänning, lång grå kofta, leopardben och en Vivienne Westwood-scarf jag fick av Sara i julklapp. Orkar inte fota, blir ändå bara dåliga bilder såhär i mörkret. De senaste veckorna har bara varit en gröt av likadana dagar. Samma kläder har jag haft också, hundralappsjeansen från HM, en tröja och mys-skorna från Sugar. Men nu är det andra bullar som sagt. Har till och med bytt ringsignal på mobilen! Värsta värsta!

Gud vad min blogg ser tråkig ut. Men jag gillar att det orangea på inläggsrubrikerna matchar apan i kanten.

Önskelista

Om jag fick köpa vad jag ville just nu så skulle jag nog köpa:

Kängor

Klänning

...Väst?

Underbara All Saints...!

Tyvärr är min budget såhäääääääääääääääääär tight.

Temadag

"Du konsumerar, du styr" - God jul!

Idag har jag försökt göra lite julshopping. Bara ordet ger mig rysningar, julshopping. Stress, konsumtionshets, maniska människor som rusar omkring på desperat jakt efter klappar, trötta barn, varmt och jävligt. Föräldrar med prestationsångest för att det ska bli den bästa sagojulen någonsin. Kosta vad det kosta vill. Jag gillar verkligen inte att gå på stan längre, det är bara jobbigt och tröttsamt. Särskilt till jul när det är förväntat av en att man ska handla massormassormassor och stämningen i affärerna är någon slags blandning mellan panikångest och pengaparty. Det dödar all inspiration till att köpa julklappar för att det är roligt, för att man vill det och för att man vill hitta den där speciella julklappen till nån man tycker om, för att det är en trevlig grej. Min hjärna bara kokar över sju gånger om och helst av allt vill jag bara strunta i det, åka hem och lägga mig på soffan med en våt trasa över pannan. Och ovanpå allt det där så måste man lyssna på den där hysteriska julmusiken som brölar i varenda affär. Och det där är man en del av...

Vi var på utställningen Fair Fashion på museet med skolan förra veckan. Jag vet inte om jag behöver utveckla detta med ett tal om bomulls- och klädindustrin, men det är inga muntra nyheter för en som gillar att köpa nya kläder i alla fall. Det vet väl de flesta innerst inne. Efter att ha sett filmen på museet som en hemsk påminnelse om alltings jävlighet så vill jag aldrig köpa något nytt igen. Men det har jag såklart gjort, argh. Och det känns... ganska hopplöst. Vad ska man göra åt det liksom? Ett par eko-märkta jeans behöver bara ha ekologiskt tyg i fickpåsarna för att kalla sig ekologiska. I fickpåsarna! Vilka ska man då lita på?

Men åter till julen. Sara skrev att hennes familj har tänkt strunta i det där med julklappar i år. Det verkar väldigt skönt, men samtidigt tror jag inte att jag skulle vilja skippa det helt. Däremot skulle jag vilja skära ner på det ordentligt. Jag reagerar bara på julpaniken med att vilja spy på alltsammans, och jag är ändå ett stort fan av jul. För mig är det en sjukt mysig dag, helt enkelt. Jag är bara så lättpåverkad av all gegga som kletas på en hela november och december och blir stressad och förvirrad.

Ja, för att avsluta lite positivt så kan jag ju prata lite om vad jag verkligen gillar med julen:

• Julmusik från 40-talet. Luddigt ljud, smörigt och filmmusikigt.
• Min bror kommer hem
• Risgrynsgröt
• Granlukt
• Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton (vad är Kalle Anka jämför med det?)
• Mysfaktorn
• LEDIGT

Simson och Delila

En stor fråga som jag har funderat över dagar och nätter i flera veckor:

Ska jag spara ut håret? Spret eller burr?

Matilda utmanade mig att göra det här inlägget lite djupare på något sätt, och jag måste ju anta utmaningen även om det bara handlar om hår.

En gång för inte så länge sedan läste jag en tjejtidning hos en kusin, såna som jag egentligen avskyr väldigt mycket. Men de kan vara ganska roliga att läsa i alla fall, och jag tycker särskilt mycket om skönhetstipsen. De är så... ja, jag vet inte. Lustiga. Nå, ett av tipsen var helt enkelt: ha långt hår. Långt hår utstrålar kvinnlighet, skönhet, välmående och så vidare. Sånt som killar gillar, helt enkelt! Och eftersom bekräftelse från dudes är allt unga tjejer vill ha och behöver är det väl klart att vi vill ha långt hår! Jag tyckte att det var jätteroligt.

Min bror brukar ganska ofta beklaga sig över att det är för få tjejer som har kort hår, alltså verkligen superkort hår. Han tycker att fler tjejer borde snagga sig, eftersom vissa kan vara så otroligt snygga i det. Och det tycker jag att han har rätt i. Personligen tycker jag att jag har alldeles för stort ansikte för det, haha.

Ja, okej, djupt blev det kanske inte. Men lite mer substans än bara två bilder på mig. Jag kunde ju ha skrivit något om Simson i Gamla Testamentet vars styrka sitter i håret, men jag hade lite svårt att relatera till det.

Jag har väldigt tråkigt.

Fredag

Ikväll är jag faktiskt ganska tillfreds med livet, för första gången på ett antal veckor känns det som. Vet inte om det beror på att det är helg, att det snart är jul eller att jag just drack en stor kopp av världens godaste kaffe. Det är nog lite av alla tre tror jag. Snön ligger så fint och fluffigt, och temperaturen har äntligen nått minus tio. Nu är det varmare tror jag, men det känns bra att veta att det har varit kallt.

Det är en rolig grej på gång förresten. Min familj har ju som kanske vissa vet en del romska vänner. Kaléromer, som har de här fina, stora kjolarna och puffiga blusar respektive urtjusiga hattar och kostymbrallor. En kvinna som heter Tanja, som min mamma jobbar en hel del med, har bett mig försöka sy upp en enkel blus åt henne. Det känns skitroligt, det är liksom raka motsatsen till vad jag brukar sy. Det blir att frossa i puffärmar, paljettyg, volanger och spets. Jag vet inte vad ni tycker, men jag tycker att kaléromer klär sig fantastiskt vackert och att deras kläder bara skriker stolthet. Det känns som en ära att få sy en sån här blus, med tanke på vilka regler de har för hur de ska se ut. Var volangerna ska sitta och så vidare. Nervöst, men väldigt roligt.

Nu ska jag se om kladdkakan tinar som den ska!

Dagens apa/dagens låt

Måndag

Idag har jag haft en riktigt känslig dag. Det började med två alkisar på bussen som gjorde mig jätteledsen. Jag vet inte om nån minns att jag har skrivit om den lille gubben på busshållplatsen med sin desperata blick och flaska, men att se sånt kan verkligen krossa mitt hjärta i flera dagar efteråt. Efter alkisarna på bussen hände det egentligen inget stort, förutom att jag var allmänt less och bitter. På kvällen har jag varit hos min lille farfar, vilket inte alls är bra när man han en sån tunn-hudad dag. Min farfar är 98 år gammal, och ja. Det är väldigt gammalt, kort sagt. Ålderdom gör mig inte glad. Hela dagen har jag egentligen bara varit ledsen över allt möjligt som är sorgligt här i världen. Idag har mitt hjärta varit väldigt stort och mjukt och min hud har varit tunn som filodeg. Imorgon vill jag vara hemma.

Lördag

Idag har jag och några klasskompisar jobbat på Mefos och scannat in hundra miljoner EU-rapporter om stålindustrigrejsimojs. Jag har stått vid en kopiatorscannerapparat hela dagen och scannat in rapport efter rapport. Första sidan, en sammanfattning och en innehållsförteckning från varje rapport. Sen ska de mailas till de som sitter och matar in texten i ett register. En rapport kan heta till exempel:

Eller:

Det var faktiskt inte så tråkigt som det låter. Det var ganska avslappnande att stå och scanna, det var enkelt men man kände ändå att man åstadkom något. Dessutom får klassen 20000 när vi är klara. SJUKT VÄRT.

Så i fredags öppnade jag champagne och serverade plankstek till glada lärare på Bryggeriet, idag har jag scannat och imorgon ska jag mata in text. Varierad jobbhelg i alla fall.

Torsdag

Ja, dagen var... kass. Jag var surig, idrotten var inte bra, allt var allmänt opeppt. Morgonens känsla av att detta var en dag som skulle spenderas under dubbla täcken stämde precis, och att jag drog mig iväg till skolan imorse tillförde inte någon någonting. Ja, jag hann klippa ut några delar till min anorak, men annars var det ganska ovärt. Som tur var räddade Fanny dagen idag också, med "pluggkväll" som mest blev glass, glögg, How I met your mother och recept på god mat.

Det känns som att det är en massa människor jag inte har träffat på en triljard år. De bor nånstans på Örnäset tror jag, relativt nyinflyttade. Högt upp. En lutande balkong har de, och utsikt över halva stan. Vi kanske borde hitta på någonting. Någon gång.

Onsdag

Ja, först och främst är jag väldigt stressad. Över allt möjligt, men mest över att börja kvart över åtta på morgonen. Jag klarar inte av det! Det känns som att man inte hinner med sig själv, hela dagen blir konstig och allt blir bara jobbigt. Jag är trött, frustrerad, har ingen motivation och hinner inte med något vanligt. Allt är stökigt, jag har inga pengar, trivs inte i mina kläder, får dålig vinterhy och är lättirriterad och vill bara skälla och bråka på allt och alla utan anledning. Så känner jag just nu, men tidigare ikväll fick jag i alla fall koppla av litegrann på teatern. Jag fick några fribiljetter till Måsen, så jag bjöd med Fanny, Maya och Mayas mamma Maria. Den är väl okej, men alldeles för mycket babbel och upprepningar gör att den blir lite träig.

Jag har ungefär 11% motivation att gå till skolan imorgon. Åh vad jag vill slippa gå dit. Men liksom... Jag vill inte göra något hemma heller. Argggghhh

Djävulens dansbana

Idag fick jag min efterlängtade mösterkonstruktionslinjal (eller skräddarvinkel som det tydligen heter egentligen. Jag har blivit lurad!). En sånhär linjal använder man när man ritar mönster, och det blir sjukt mycket enklare än att använda en liten, töntig, rak 30 cm-linjal. Åh, vad fin och bra den är. Hrm, men så gick den på 300 spänn också. För en plastgrej som en maskin spottar ut tio i minuten av. Ja, jag ska väl inte klaga eftersom jag fick den av mor och far.

I helgen drack jag varm choklad med jättemycket allt. Igår var inget speciellt. Idag slutade vi tydligen lite efter tolv. Imorgon är det teater! Och nu ska jag äta chokladpudding.

Ah, förresten! Rubriken min, jag tyckte att det var så roligt bara. På kultur- och stilhistorian fick vi lära oss att på medeltida klänningar med långa släp kallades just släpet för djävulens dansbana. Hihihi!

Lördag

Jag kom ganska nyss hem från jobbet. Trött! Det var helt groteskt mycket folk, men så fick vi mycket dricks också. Och jag skar mig på ett glas, buhu. Jag skulle bära tre glas i ena handen, och ett av dem gick bara sönder när jag lyfte. Dum som jag är fick jag ett ryck att jag skulle fånga det trasiga glaset i andra handen... Det hade ju kunnat gå ganska illa, men som tur var var jag för sölig och fick inte tag i det ordentligt, utan jag skar mig bara lite lite på två fingrar. Men det kom bloood.

Och tidigare idag var jag på en liten anti-nazistisk... grej... på stan. Jag missade en del, men jag hörde några tal i alla fall och det kändes ju bra att bara vara där och typ bry sig litegrann i alla fall.

Nu vill jag bara göra trevliga saker. Se bra filmer, adventsfika, dricka kaffe, sy, mysa. Tillsammans med trevliga och bra människor (som inte borde ha vänner som dummar sig för hon är alldeles för bra för det). Och så får det gärna bli december.

Paris

Åh, Paris, underbara stad! Jag skrev ingenting i loggen under tiden vi var i Paris, men på tåget därifrån hade jag desto mer tid. Nå.

Vi ankom till Paris med en åksjuk Sara och ingen aning om vart vi skulle försöka hitta boende. Så vi placerade Sara i vänthallen med ett grönt äpple och gick iväg för att hitta nån slags information om saker och ting. Vi valde ett vandrarhem väldigt nära stationen, rummet låg på femte våningen men det var superbra ändå eftersom vi hade ett helt eget rum. Vi hade frågat efter dorms, blev skickade dit och tyckte att priset var ganska okej för sovsal. Men tydligen var det eget rum som gällde, och vilken otrolig lycka det var efter natten på gatan. Våra drömmar om boende var enkla: inga knarkare och alkisar, en madrass, en dusch och varsin tallrik med havregrynsgröt och blåbär. Gröten fick vi inte, men de andra drömmarna uppfylldes lätt.

Så, vi tog en tupplur. Och jag hann sova förbi både att de andra plockade med packningen, duschade och att Sara gick till Btssb och köpte en väska. Det var så skönt att sova. Med en madrass, ett tak och en låst dörr! När jag vaknade från min koma ville Sara och Maya ut och se stan. Eftersom min sovgrop var flera mil djup kändes det omöjligt att någonsin lämna min säng igen, men de tvingade upp mig som tur var. Vi åkte till Montmartre, satt och kikade på tusen folk och glodde på en rolig lindansare med leopardbyxor och bara trivdes alldeles utmärkt. Sen åt vi vietnamesisk hämtmat som var delikat. Och efter det var det hem och sova igen.

Dag två tänkte vi turista ordentligt. Vi började med att se Eiffeltornet nedifrån och utsidan av Notre Dame. Sen skulle vi gå längs Champs-Élysées upp till triumfbågen och sen ner till Louvren, men hejdades på vägen av groteska mängder av folk. Dessutom var det proppat med poliser, så vi tänkte att det kanske var nån slags demonstration på gång. Men folk såg så glada och uppsluppna ut... Gick bara runt och gjorde ingenting... Jättemånga gula tröjor... Som det står Tour de France på...? Aha! Då gick det upp ett ljus för oss, självklart var det Tour de France som var i farten. De skulle cykla förbi just där, just den dagen. Och det hade vi helt missat. Det var verkligen bra jobbat.

Nå, så vi trängde oss där med tusen miljarder andra folk och vill egentligen bara därifrån, men det var avspärrat överallt. Vi blev hulken på allt folk som spärrade vägen för oss, och gick förgrymmade en omväg för att ens få komma ut från området. Till sist nådde vi i alla fall glaspyramiden, som var vårt mål. Vi beundrade den ett tag, godkände, och gick vidare.

Efter detta åkte vi ut i utkanten av Paris och gick på en billig marknad och köpte en massa billiga kläder och prylar. Det var trevligt. Men vi hade fått veta att det skulle vara en loppmarknad, så lite besvikna blev vi. Efter shoppandet åkte vi till Montmartre igen och satte oss och chillade på en bänk ovanför en trappa. Upp för trappan kom det sen ett gäng spanska killar, varav en frågade oss var vi kom ifrån. När vi svarade Sverige så vände han sig mot sina polare och ropade på spanska "De är svenskar! :D:D" De frågade oss om vi ville bli guidade runt Montmartre, men vi tackade nej. Guidning i Paris av spanska turister, wtf. Sen frågade de om vi skulle med ut ikväll, men i tackade nej igen. Förvånande nog.

Så småningom masade vi oss upp till trappan vid Sacré-Cœur igen, och satte oss och lyssnade på musik. Det satt en lustig, kedjerökande italienare bredvid mig som envisades med att kackla på italienska med mig trots att jag upprepade att jag inte förstod. Men han fortsatte bara babbla. Han höll ett långt tal om någonting som han uppenbarligen ville ha svar på, men när jag bara tittade oförstående på honom så gjorde han en liten konstpaus och sen gav han mig en high-five. Och efter det gick han. Vilket möte.

När det började bli mörkt lufsade vi upp till torget och satte oss på en aaaalldeles för dyr restaurang för att unna oss en riktigt välförtjänt efterrätt och kaffe. Restaurangen valde vi enbart för att servitörerna är utklädda till gammeldags sjömän, så himla gulligt. Man blev ju kär i allihopa. Där drack vi världshistoriens godaste cappuchino. Vi satt och pratade i flera timmar, och när det blev för sent åkte vi motvilligt tillbaka till vandrarhemmet. Jag älskar Paris. Men det går ju inte att inte älska Paris.

Nästa etapp på resan blir... Hemresa! Tyvärr.

Vägen till Paris och en natt i Nice

Efter Vernazza tänkte vi ta oss hela vägen till Paris utan att stanna till längre på någon plats. En ganska lång tur, insåg vi såklart. Och oj, vad långt det kändes. En massa roligheter... Enligt min reselogg tänkte vi oss rutten Vernazza-Genua-Savona-Ventimiglia-Nice-Paris. Vi visste inte om det gick något direkttåg mellan Nice och Paris, men vi gissade att det gjorde det. Jag har ett inlägg i loggen klockan 21.00 på tågstationen i Savona där jag skriver att vi sitter på våra ryggsäckar och spelar kort och är vid gott mod. Men samtidigt: "...Och jag börjar längta efter min egen säng och lagad mat... Kunna duscha och gå på toaletten när jag vill... Rena kläder.... Tjappis...!"

Sen blir det lite virrigt. Vårt tåg från Savona var en kvart försenat och vi ankom egentligen fem minuter efter att tåget till Nice skulle ha gått. Men så såg vi att det stod Cannes på en avgångsskylt och vi sprang till tåget för att fråga. Maya stack in huvudet och frågade två backpackerkillar om det gick förbi Nice, men de visste inte. Så hon frågade en snubbe inne i tåget, han sa ja och vi jublade. "Oh, it did? That's great!" sa killarna, vi kände oss lättade och klättrade upp till sittplatserna på andra våningen. Och franska tåg är inte ens i närheten av italienska tåg. De är rena, snygga, fräscha och underbara. Det kändes som att vi hade hamnat i extra lyxig första klass eller något, så fint var det. Tyvärr hamnade vi precis mittemot några jobbiga, rika amerikanska tjejer som pratade om sina föräldrars rika vänner. Men vi hann med tåget!

"25/7 -09 Utanför tågstationen i Nice ca 01.00

Uh, nästa tåg till Paris går inte förrän 06.39 och vi blev just utkörda från stationen. Så vi har lagt oss (ojoj nu kom polisen, men det är inte oss de vill åt, haha. Shit vilka vapen...!) på gatan utanför stationen, Sara och Maya ska försöka sova ett tag först, sen ska jag försöka slumra lite."

Ja, vi rullade ut våra små skynken och sovsäckar och lutade oss mot ryggsäckarna och försökte sova i pass. Jag hade som sagt första passet. Det var... händelserikt. Först dök det bara upp blandat berusat folk, helt harmlösa men lite störiga eftersom alla, ALLA, frågade efter cigaretter. På franska, såklart. Sen dök det upp en sliten, ganska ung snubbe med blå shorts som satte sig en bit bort och snackade lite. Han var snäll, men han såg lite risig ut stackaren. Han satt där ett tag och chillade, sen kom det en jobbig gubbe och började prata alldeles för mycket som jag inte förstod något av. Han vägrade gå och fattade inte vad jag sa, men killen med shortsen sa åt honom att sticka, så då gjorde han det. Det var skönt, och väldigt bra gjort av killen. Efter det dök världens skabbigaste pundarpar upp. En kvinna och en man som inte var så himla fräscha, och bråkade gjorde de också. Kvinnan började plötsligt puckla på sin dude med en krycka hon hade och hon började vingla omkring precis på oss. Hon stod bokstavligt talat grensle över Sara och svingade sin krycka. Jag duckade och önskade mig desperat någon annanstans, men Sara rörde inte en min. Hon sov vidare. Sov vidare! Medan en galen, hög kvinna stod över henne och slogs med en krycka och skrek. Helt otroligt. Men snubben med de blå shortsen lugnade ner henne också, så hon flyttade på sig och sen lufsade de iväg. Efter ett tag gick killen med shortsen också, och vi bytte pass.

Det gick förvånansvärt bra att sova faktiskt, jag somnade ganska bra och vaknade inte förrän en kille gick förbi och spelade Michael Jackson jättehögt på mobilen, samtidigt som ett gäng stod bredvid och tjatade på varandra om cigaretter. Det var sjukt jobbigt, men jag kunde inte låta bli att tycka att det var helt hilarious. Wacko Jacko ovanpå alltihop liksom.

Klockan blev i alla fall fem och stationen öppnade. Vi gick in och lade oss på golvet i vänthallen ett tag. Sen tänkte vi fixa med biljetterna, men då sa alla att det var helt fullt på tåget och vi var tvungna att vänta till nästa. OH NO. Maya gick och charmade konduktören, som till sist gav med sig och lät oss hoppa på. Tack, snälle, fine konduktören. Du räddade dagen. Här fick Maya också resans bästa kommentar av en snubbe på stationen. Något i stil med "You're so beautiful! Your body... It looks so strong!"

Vi var så tacksamma och glada över att fått komma med på tåget, men vi hamnade bredvid två äckliga barn som åt äckliga mackor med äcklig skinka som luktade äckligt, dessutom köpte vi jordens äckligaste äckelmacka, så vi började må illa. Särskilt Sara. Det var inte alls roligt. Vi drömde om havregrynsgröt. Och till sist nådde vi Paris... Vilken lycka!

Ja, idag har jag inget att säga. Delar bara med mig av den här fantastiska bilden:

En av de bästa bilderna på hela min hårddisk, helt klart. Det allra bästa är att bilden heter you-complete-me på min dator. SÅ SÖT. En sån vill jag ha.

Det går bara utför för min blogg...

En regnig måndag

Dagen har passerat relativt smärtfritt. Lite gruff från lärarna när vi inte kunde redovisa teaterarbetet i tid, men alltså. Jag prioriterade faktiskt praktiken förra veckan, konstigt nog. Apropå praktik så promenerade jag in i Henri på vägen till bussen efter skolan, han jobbar på inspelningen som nån slags tekniker och är en av dem som jag bondade mest med under de få dagar jag var där. Det var trevligt, men påminde mig också om vad jag missar när jag är på skolan och inte på inspelningen. Buhu buhu. Så går det när man får smak på något roligt. Därför ska man alltid undvika allt som är roligare än det man redan har! Dagens visdom.

Och en dagens apa:

Iiiiih!

Vernazza

Nu är det dags att skriva om luffens kanske mysigaste och härligaste plats. Visst var alla ställen bra på sitt sätt, men Vernazza var så otroligt avkopplande och fint så det är nästan en klass för sig. Dessutom kom vi dit direkt efter Rom, och behövde bada och slappa mer än nånsin. Man måste nästan se bilder därifrån, men jag avskyr verkligen att ladda upp bilder på blogspot, så kolla in på bilddagboken istället. Sellerin!

Tyvärr börjar jag glömma detaljerna kring resan dit, men jag minns att det var krångligt och varmt, men ändå skönt när man väl satt på sitt tåg. Om nu inte italienska tåg hade varit fruktansvärt dåliga så hade det nog varit helt okej. Men de vi åkte på var mest smutsiga, trasiga, varma, toaletterna var sjukt äckliga, det fanns inga lås och inget papper. Men på kvällen nästan framme i Vernazza upplevde vi det allra mest magiska tåg-ögonblicket under resan. Det var sent på kvällen, mörkt och ganska tomt på tåget. Vi skulle strax vara framme, och tåget gick längs med en bergssida, med bara vatten rakt ner åt ena hållet. Det gick mest i tunnlar genom berget, men då och då kom vi ut ur tunnlarna och kunde se ut. Mitt emellan två tunnlar stannade plötsligt tåget, och vi passade på att titta på utsikten utanför fönstret. Det var så underbart vackert och magiskt, bara havet framför en, och ett ensamt tåg som vi befann oss på. Och en stor, ljus måne mitt över havet som blänkte i vattnet, små vågor och lukten av hav. Då släppte alla spänningar från Rom och vi blev glada igen.

Så vi anlände såklart sent till Vernazza, klockan måste väl ha varit elva eller nåt, och vi hade ingenstans att bo och visste ingenting egentligen. Vi blev lite stressade av detta, innan vi kom ner i byn och insåg att det inte fanns någon anledning till oro, alls. Det var fullt av folk, liv och rörelse, lekande barn, folk vid uteserveringarna, gubbar och gummor som satt och pratade på svajiga plaststolar. Och det var så mysigt. Så fantastiskt och underbart, en liten, levande by med stenhus som trängde sig bredvid varandra, söta gränder och alla möjliga vinklar och vrår. Massor av lyktor och lanternor, färgglada parasoller över skraltiga bord där folk satt och drack vin, en upplyst pir i hamnen där folk satt och snackade. Och havet. Havet!

Vi blev så lyckliga och kände oss så hemma att all stress över boende bara försvann. Än sen om vi inte har nånstans att bo, det är väl bara att sova på piren! Men vi gick i alla fall runt och pratade lite med befolkningen, och fick tag på en liten söt tant som hyrde ut världens minsta och bästa rum åt oss. I rummet stod en säng. Punkt. I den fick alla tre plats, gott och väl, men så tog den upp exakt hela rummet också. Det var som att man öppnade dörren och klev direkt upp på sängen. Fantastiskt! Precis utanför vårat rum hade vi ett eget badrum, jättefräscht och fint. Vi dog lite av lycka. Sen minns jag faktiskt inte om vi tog en sväng på byn eller om vi somnade, men strunt samma. När vi väl gick och la oss så sov vi nog som tre små grisar.

Utdrag ur loggen:

"23/7 -09 Vernazza. Ca 12.00.

Det här är paradiset. Att få komma till en såhär vacker plats efter dammiga, panikartade Rom skulle nog för många människor vara beviset för att gud finns."

Vi började dagen med att köpa frukost och äta den på klipporna vid vattnet. Så underbart. Så underbart! Vi åt, solade, badade, solade, badade, åt, solade, badade. Vattnet var helt perfekt, svalt men inte isande och en helt fantastisk färg. Vi simmade ut en bit, till några klippor längre ut. Sara och Maya bestämde sig för att simma runt en liten udde och in i en typ lagun, men jag stannade längre in. Jag skulle klättra upp på klipporna, men då kom det en våg och jag slog emot klippan (som var ganska raspig och vass). Det gjorde lite ont, men jag tänkte inte på det och klättrade upp. Sen stod jag och kikade på de badande tu, tills jag kände att det fortfarande gjorde ont på låret. Så jag kände efter med handen, och när jag tog upp den framför mig var handflatan täckt med blod. Fatta chocken! Men själva såret var inte så mycket, tre rispor bara. Som i och för sig såg jäkligt badass ut! Och jag har fortfarande kvar märkena efter det. Nåja! Så småningom simmade vi in igen.

På eftermiddagen gick vi hem för att duscha och vila litegrann. Jag hade blivit jättesolbränd, det var härligt. Direkt efter att jag hade duschat däckade jag på sängen, helt utmattad efter att ha vilat en hel dag. Vi gav oss ut för middag, promenad och solnedgång. På kvällen satt vi på piren, åt glass, skrev brev, tittade på solen som gav sig av till andra sidan jorden. Då dök det upp ett gäng killar som slog läger en bit bort och drog fram ett antal olika instrument som de började spela på. Det var så fantastiskt fint och mysigt så att man knappt kunde tro att det kunde bli bättre. Men det kunde det tydligen. En lite äldre man dök upp med en stor ryggsäck, han satte sig en bit bort från killarna. Han började rota i sin ryggsäck, och då och då smög han sig bort till killarna och gjorde små trolleritricks! Han var en trollkarl! Han fick applåder och musik av killarna, som i sin tur fick en pizza av ett ungt par som kom dit. De började dansa till deras musik, samtidigt som gubben då och då smög sig dit med ett av sina små tricks. Vid ett tillfälle ropade en av killarna "Hey magic man! This song is for you!" Och så började de spela "Yellow Submarine" i en otroligt hysterisk och dansant version. Solnedgång på piren i Vernazza, levande musik, dansande par och en trollkarl. Livet skulle aldrig någonsin kunna visa sig från en bättre sida. Tack livet!

Tyvärr ville livet inte att allt skulle vara helt perfekt. Ungefär vid den här tidpunkten insåg jag hur svårt jag har för insikten att jag aldrig någonsin kommer träffa vissa personer igen, att vissa saker har ett slut. Alla vi träffade i Tyskland, dudesen i Wien, trollkarlen och spelemännen vi såg i Vernazza. Jag kommer nog aldrig träffa dem igen. Melankoliskt. Men så kan man ju inte bara tänka. Det var melankoliskt, men allt det underbara i stunden vägde helt upp och överlag var jag så vansinnigt lycklig. Resten av dagarna i Vernazza spenderade vi ungefär likadant. Sova, sola, bada, äta glass, bada, sola, äta pizza, sola, bada, äta glass. Den ultimata existensen.

Jag bara längtar till nästa gång jag får besöka Vernazza.

Fredag kväll

Vi var på Baan Thai ikväll. Trerätters i tre timmar, hur mysigt som helst och jättegott. Dessutom anser vi det vara helt gratis, eftersom vi betalade med vår gemensamt ihopskrapade dricks. Tack alla Luleåbor och Exoticbesökare för att ni finansierade vår sjuhundrasextiofyrakronorsmåltid. Vi behövde den för arbetsmoralens skull. Men om allt går som jag vill så kanske jag inte behöver jobba så mycket på the same ol' restaurang nu ett tag.

Det var i alla fall en jätterolig kväll och vi blev helt vansinnigt mätta och sega. Som det ska vara. Och jag fick mina friterade päron. Tyvärr fick Sara krasselkänslor av sitt influensavaccin så efter tio skiljdes våra vägar. Jag promenerade hem och pratade med brorsan på Skype och tittade på fina apor istället. Och, Ylva! Jag har en fråga till dig. Om vi nu lyckas ta oss till Tokyo, vet du om det finns nåt bra zoo med möjligheter att säga hej till en liten apa?

Apa de jour

Fem trevligheter

Efter en helunderlig och jobbig natt med sömnlöshet och alldeles för många spöken vändes min konstiga sinnesstämning helt om igen när jag fick veta att jag får börja jobba på teaterrestaurangen nästa vecka. Jag är så himla glad över det. Jag tror bara att det är tillfälligt, men ändå. Jag får vara på teatern igen! Och mer pengar kommer rulla in som de ska...!

Och! Jag köpte den fantastiska kudden från Lagerhaus som jag velat ha för alltid. På rea! Grå med vita prickar och ett underbart porträtt av en bister vovve mitt på.

Och! Ikväll ska jag, Sara och Emma sätta sprätt på vår gemensamt samlade dricks från jobbet genom att gå ut och äta tills vi blir alldeles fyrkantiga.

Och! Min och Fannys tygbeställning har tydligen anlänt till staden och ska hämtas ut. Jag säger välkommen hem, du fantastiska harlekinmönstrade satin i regnbågens alla färger.

Och! Jag tror bestämt att jag måste fira nya jobbmöjligheter och trevligheter i livet med att beställa från Urbanog:

Ibland är livet så himla bra. Till skillnad från igår. Och tur är väl det! Hoppas ni där ute i världen också njuter av en bra fredag.

Wheeze

Ikväll är en sån där konstig kväll när mitt huvud är alldeles utanför sig självt. Livet känns dumt, argt, ogästvänligt och elakt. Jag kan inte göra nåt annat än att lyssna på 16 Horsepower och ligga under en filt.

Praktik dag 4

Idag hade jag min sista dag på praktiken. Det suger verkligen att den är slut nu, så himla värdelöst. Jag vill bara stanna kvar och börja jobba som kostymassistent på en gång. Men det var en bra dag i alla fall. Ingen snösmältning eller förvirrande dagsljus, men mycket intressant ändå. Stackaren med den brutna axeln kom in och skulle prova om han fick på sig kläderna, och det gick galant! Han bröt den för inte ens två veckor sen, och ändå klarade han av det så bra. Så de behövde inte klippa upp hans kläder, och det var förstås skönt.

Idag skulle teamet som sagt till flygplatsen och spela in, men det blev så sent så jag bestämde mig för att inte följa med. Nu är jag trött och ledsen över att det är över för min del. Så himla värdelöst att gå till skolan imorgon. Jag kan tänka mig att fortsätta med textilämnena, men resten kan jag skippa. Tråk.

Praktik dag 3

Jag hade ju tänkt att jag kanske bara kunde vara på praktiken två dagar, eller så, på grund av skolan. Men två dagar blev tre, och tre kommer bli fyra. Jag ska dit imorgon också fast jag inte hade tänkt, men jag vill ju så hemskt gärna så så får det bli. Dessutom ska jag dit efter skolan nästa vecka. Eftersom jag inte kan hålla mig därifrån.

Idag har vi varit i Boden allesammans, i stadshuset. Vi var i en typ rättssal på bottenvåningen med stora fönster. Utanför fönstren hade de riggat upp gigantiska strålkastare som skulle simulera dagsljus, och de var så varma så att de smälte all snö utanför och gjorde att det kändes som sommar inomhus. Där jag satt, som ändå var en bit från fönstret, kände man hur det gassade i nacken och det kändes precis som att sitta ute i solen. Ljusterapi kanske.

Så de filmade en scen idag från tusen vinklar och med tusen inställningar. Jag kan inte avslöja för mycket om handligen, hihihihi, men det är ju i alla fall en snubbe som spelar ett tvillingpar. Och ni kan ju tänka er hur överjävligt mycket teknik som ligger bakom för att ordna allt det. Jag orkar inte ens dra igenom allt, men det är basically en kamera med värsta tekniken som filmar två scener och skjuter ihop dem till en. Därför är det så sjuuuuukt noga att inget får flyttas mellan scenerna. Alltså, man får inte ens andas på grejerna så är scenen sabbad. Typ. Det är sån galen teknik som ska ordas med mellan varje liten tagning.

Och det är så roligt att stora delar av filmen spelas in i Luleå. Inte för att det är ovanligt alls, men då blir det ju en hel del lokala statister och småroller. Jag har redan träffat på flera som var med i Romeo och Julia-musikalen (som jag jobbade med förra året för den som inte vet detta) och andra som jobbar på Norrbottensteatern. Och de har känt igen mig! Det känns ju hur bra som helst. Då vet de ju liksom att man finns, och sånt kan ju vara nice för framtida projekt och grejimojer. Apropå projekt, just nu känns det så himla.... uuh att gå tillbaka till skolan. Kan jag inte bara få stanna på filmen? Som kostymassistentens assistent? Snälla? Men ja. Skolan är ju rolig också. Och det är bara lite mer än hälften kvar, ahahahaha. Sen får man se vad som händer. Jag börjar ju inse vilka extrema möjligheter som dyker upp ur en sån här praktik, ihihihihihi. You never know...!

Så imorgon ska vi till Kallax (flygplatsen). Jag hade hoppats på att Tokis och Joakim skulle komma och vara statister och pola med mig, men nu verkar ingen riktigt veta hur detta blir. Hoppas att de kommer. Det är sån himla otur förresten, snubben som ska spela en av de större rollerna i den här scenen har ramlat och brutit axeln. Liksom! Så himla onödigt av honom. Så ingen vet hur vi ska ordna med hans kostym. Krångla på honom polotröja, hoodie och kavaj med en bruten axel känns ju inte helt enkelt. Vi måste förmodligen klippa upp hans kläder, men då kan det ju bli kalabalik med kameravinklar och så vidare. Gah. Det kom upp som förslag att vi bara skulle hänga på honom en cape och sticka till honom ett långt svärd. Då kunde han spela lajvare och problemet skulle vara löst. Varför en lajvare med svärd och hela konkarongen skulle hämta huvudrollen på flygplatsen vet ingen, men än sen då? Haha, ahahaha, hahaha.

Det är så himla mysig stämning på inspelningsplatsen. Jag trivs så bra med allt, alla är så glada och roliga och trevliga. Alla är så trötta och fåniga, det blir så roligt då. Jag längtar till imorgon...!

Praktik dag 2

Ännu en dag avklarad. Först och främst måste jag bara påpeka hur totalt jag tappar tidsuppfattnigen inne i studion. Fejkat dagsljus genom fejkade fönsterrutor gör inte under för att hålla koll på verkligheten, man kommer ut ur studion och inser att klockan inte alls är elva på förmiddagen utan fem på eftermiddagen. Dag eller natt? Hallå?

Men jag trivs ju så himla bra där! Idag har jag suttit mycket i studion och kikat på inspelningen i monitorn, det är roligt men tar som sagt mycket tid. Regissören Kjell är sjuk, så alla är lite om sig och kring sig. En ersättare har regisserat idag, så det har ändå funkat. Men alla som jobbar på inspelningen, plus alla skådespelare, är väldigt trötta och stressade. De jobbar ju sjukt långa dagar. Men det finns så mycket kaffe och druvsocker att de flesta verkar klara sig ganska bra ändå.

Imorgon ska vi till Boden och spela in. Eller, de ska till Boden och spela in, jag ska till Boden och titta på. Hohoho.

Praktik dag 1

Ah, då är det väl dags att beskriva min dag. Jag gick upp lite efter sex, ca halv åtta var jag på Studio Kronan. Där träffade jag Karin och Anja, som är kostymör respektive kostymassistent och jättesnälla och trevliga. De hade varit där sen typ klockan sex på morgonen och är där till i alla fall sju varje kväll. De visade mig runt i lokalen, som består av en del mindre rum (små kontor där de som jobbar med allt planerande och samordnande hade sina tillfälliga arbetsplatser), ett rum för mask, ett ganska stort rum för kostym och självklart den stora studion. Där inne hade de byggt upp interiören av en fin advokatbyrå, jättefint gjort verkligen. Vilken sjuk planering det måste ha krävts för att planera där inne, de river ju och bygger om allt eftersom de filmar olika scener, och allt måste ju vara perfekt.

Så jag har mest spenderat min dag med att titta på under inspelningarna, och under hela dagen jag har varit där så har det väl producerats en scen. Först ska det filmas ur en vinkel, fixafixafixa, kolla ljus, kolla ljud, kolla alla skådespelare, kolla alla statister, kolla reflekteringar, ordna med röken som sprutas in för att det ska se naturligt ut på nåt sätt. Aha, det blev lite för mycket rök, då får nån gå och flaxa med en skärm för att skingra röken lite. Oj, ljuset ser inte riktigt naturligt ut, då måste alla gigantiska lampor, strålkastare, skärmar och plastfilmer justeras. Och nu måste alla skådespelarna ställa sig precis som i förra scenen. Kläder ska rättas till, eventuellt svett eller liknande måste sminkas på, markeringar ska tejpas upp exakt var skådespelarna ska gå, mattor måste läggas ut så att deras klackar inte låter för mycket, och så vidare. Och så fort man ska byta vinkel på kameran så måste man göra om samma procedur igen. En jäkla massa fixande alltså. Men det blev aldrig långtråkigt, för det är ju liksom så det är. Vill man ha ett perfekt resultat på film så krävs det väl förarbete.

Inne i studion är det jättevarmt och fullt med folk. Det var väldigt roligt att inse att i varje film där man ser en ensam människa i ett rum står det förmodligen sex-sju stycken och trycker bakom varje liten kuliss och precis utanför kameravinkeln, och ytterligare lika många bakom och runt kameran. Och ja, de där strålkastarna alltså. Vilken bastu!

Och idag har jag käkat palt med Tuva Novotny, haha. Hon älskar tydligen palt. Alla blev som galna när det visade sig att det var hemmagjord palt som serverades till lunch, många av sörlänningarna hade aldrig smakat förut så det var ju lite spännande. Tuva är typ världens sötaste människa, jättetrevlig och rolig. Jag som redan gillade henne så mycket, nu gillar jag henne ännu mer. Och apropå mat, ah vad lyxigt det är! De har ju catering på plats på inspelningen, med massor av kaffe, frukt, kakor, dextrosol, halstabletter, mackor, grönsaker, saft, vatten, juice, yoghurt, godis, you name it. Underbart! Bara att gå och plocka, mmm. Det har gått åt mycket kaffe och äpplen för mig idag, man blir så trött av alla intryck.

Ja, så nu är jag ganska överväldigad. Glad och trött. Och jag får bara bekräftat för mig själv igen att det är det här jag vill göra, jag trivs så bra och blir så glad av det. Och jag märker att den erfarenhet jag har verkligen känns av och jag har så stor nytta av den. Jag har bara känt mig bekväm och hemma idag, som att jag vet precis vad det handlar om. Jag har koll och jag känner mig duktig och nöjd med mig själv. Och det var fanimej på tiden.

Söndag

Imorgon ska jag upp till studion på Kronan för min första praktikdag. Nu ser det dessutom ut som att det bara blir två dagar, istället för fyra, eftersom det blir för stressigt med skolan.

Jag är sådär dumnervös inför imorgon, och alltid när jag är nervös inför nåt nytt så reagerar jag med att bara vilja strunta i det. Jättedumt förstås, men min osäkra instinkt säger åt mig att gömma mig långt bort för att slippa ta tag i nya och ovana situationer. Usch. Jag skyller det på att jag är en människa.

Veterans Klage

Finfredag

Åh, vilken trevlig kväll igår. En Fanny, två fina klänningar, underbara The City of Lost Children, hemgjorda maränger, passionsfruktsjuice, kortspel, bakgrundsmusik och en massa, massa prat.

...Och jag har faktiskt blivit sugen på att läsa. Men vad? Är alldeles för lat för att hitta nåt själv. Jag gillar Haruki Murakami. Gärna lite dröm/verklighet, lite surrealistiskt, sådär som Murakamimannen skriver. Ja, helst av allt vill jag bara läsa Murakami, men har läst allt jag kan få tag på redan. Någon som har något tips?

Torsdag

Idag har det snöat jättemycket. Vi satt i sömnadssalen och hade textil, och så tittade någon ut och utropade att det bara vräkte ner. Så jag, Fanny och Emma var ju bara tvungna att springa ut i snön och titta på den. Jättefint var det.

Jag har nyss tagit ett bad. Jag tog det och bar runt på det lite för att värma upp, sen satte jag ner det i badrummet och badade länge, länge och varmt, varmt. Jag har alltid älskat att bada i badkar. Badkar och hav, men inte badhus, nej nej. De senaste veckorna har jag badat väldigt ofta. Det är som en reningsritual, jättevarmt vatten som bränner sådär skönt så att man känner sig ren och fin igen. Litegrann som med min lilla nagelborste som jag bär omkring på överallt. Jag kan inte alls fungera med smutsiga naglar, huga.

Nu har jag tråkigt. Jag funderar på om jag ska:

1. Spela Mystery Detective
2. Titta på tv och virka med en hund på magen
3. Städa
4. Läsa läxbok
5. Sprätta sömmar på mitt projekt (utan sprättkniv)

Ja, ingen tror väl på allvar att jag kommer göra 3, 4 eller 5. Så det blir nog 2.

Ah, det är fixat! Den jätteroliga saken! Jag ska göra några dagars praktik på inspelningen av Kjell Sundvalls nya film "Bröderna Karlsson" på Kronan. Spännande att få se hur kostymörer jobbar med film. Och hur det funkar överhuvudtaget.

Men nu har jag ont i huvudet och är på smådåligt humör ändå. Dumt.

Usch och blä

Usch och blä för att gå i skolan. Usch och blä för att jobba. Usch och blä för att gå utanför huset överhuvudtaget.

En söndag på mässa

Idag har jag och Fanny varit på ännu en PR-runda för skolan, vi är som programmets små maskotar. Idag var det hantverksmässan som gällde, och det var ganska värdelöst. Förutom fika och friterad camembert med hjortronsylt. Jag håller på att lära mig virka igen för att göra ett DS-fodral. Det går sakta.

Annars vet jag inte... Saker händer i världen, hemska saker.

Idag har jag bakat bröd. BAKAT. BRÖD. Bakat eget bröd! Eget bröd! Nästan i klass med Ida alltså, snart ska jag börja odla min egen ruccola. Internt skämt. Dessutom har jag svängt ihop haricot verts med vitlök och chili och bjudit mina små vänner. Tände ljus, putsade diskbänken, dukade.

Men framför allt bakade jag mitt eget bröd! Skivade upp det och serverade med tapenade. Liksom liksom! Sjukt gott.

Imorgon animevisning på Kronan. Allt kommer gå helt sanslöst dåligt. Komiskt dåligt. Haha.

Ikväll tror jag att jag kanske blir knäpp. Galen. Stressad. Jag borde ha stannat i Göteborg, mitt huvud blev ett vakuum så fort jag kom hem. Som en liten apelsin som guppar omkring mitt på Atlanten. Vad är upp, vad är ner? Vad är nu, vad är sen? Vad är tid, vad är rum? Vem är du, vem är jag? Levande charader! Oaoaoaoaoa

Men åååeeehhh

Jag gjorde nyss ett (som jag trodde) jättefint inlägg med bilder från Götet, men när jag laddade upp det hade alla bilder farit åt häcklefjäll och jag vet inte hur man ordnar sånt på en sånhär sida. Blogspot suger verkligen för bilduppladdning, kanske tar dem på bilddagboken istället. Apropå bilddagboken, undrar hur många som skriver in "De du" eller "Deee duu ;)" som efternamn på sin profil. "Sanna de du" "Josse de duu" "Evelina deeeduu". Gud vad gärna jag vill veta era efternamn, kan ni inte snälla skriva in dem?

Blod och knark

Puh, nu är jag äntligen hemma igen. Med min egen dator, eeehhhhhhhhhhehe. Det var trevligt i Göteborg, men jag har mest varit sugen på att vara hemma och chilla sista tiden så jag har längtat hem en del. Vi åkte tåg hem, och det tar ju ett tag. Vi tog X2000 Göteborg-Stockholm, och där klev vi på nattåget. Och vilken dramatik som mötte oss! Just när vi lyft in väskorna i kupén springer en konduktörska förbi och vrålar "KLIV AV DET HÄR TÅGET, NU!!!!!1111" I andra änden av vagnen står två snubbar och slåss som pitbulls, och ingen vågar ingripa. Konduktörerna har tydligen strikta regler på att de inte får ingripa i slagsmål, så hon kallade såklart på polis.

Under tiden klev det på två små barn och deras päron bakom oss, och mamma knuffade snabbt in dem i vår kupé så att ungarna inte skulle se att de slogs. Tydligen var slagsmålet precis i deras kupé, så de fick sitta kvar hos oss ända tills allt var över, vilket tog en stund. Men polisen och väktarna var där jäkligt snabbt, och väldigt många också. Typ sex stycken i vagnen och minst lika många utanför, de måste ha varit i alla fall tolv stycken på plats. Så de grep de här killarna och tog ut dem ur tåget, och började förhöra vittnena. Det visade sig att de hade haft ett jäkla lass med knark med sig, så det var ju en väldig tur att de började slåss och avslöjade sig själva. Idioter.

Vi blev förstås lite försenade, men inte mycket ändå med tanke på omständigheterna. Den stackars konduktörskan fick själv torka upp allt blod som hade skvätt på golvet och kladdats på väggarna. Sjukt spännande i alla fall!

Hejdå igen

Inatt hade jag världens konstigaste dröm. Den handlade ungefär om allt som har rört mitt liv den senaste veckan; chili, Turkiet, Franz Ferdinand, klasskompisar, spel, ja allt man kan tänka sig. Alldeles strax åker jag till Göteborg igen, jag kanske helst hade chillat hemma i helgen, men det blir nog bra.

Hejsan hoppsan

Jag sitter här helt chockad och glad och mitt humör har just fått världens uppsving efter att blivit nedbankat i marken angående en del WANO-grejer. Wow alltså, jag har stora grejer på gång... Hihihihi...

En dag

Idag har jag och Fanny:

• Spelat Scribblenauts (lovelovelove)
• Ätit daimkaka
• Haft roliga-skor-klubb
• Suttit på Kulturens Hus och gjort reklam för vår fabulösa linje (vilket inte alls var så b som det ser ut på bilden nedan)

Crippity crappity creepies

Så ikväll såg jag Buffalo '66, av och med Vincent Gallo, en snubbe som jag inte hade nån koll på innan jag såg den här filmen. Nu har jag läst några citat av honom på IMDb, och han verkar vara en fantastisk människa. Läs bara dessa:

"I don't trust or love anyone. Because people are so creepy. Creepy creepy creeps. Creeping around. Creeping here and creeping there. Creeping everywhere. Crippity crappity creepies."

"I'm so in love with the United States. Not as a patriot. I'm in love with America like it's my first girlfriend. The geography, the people, the smell, the touch, the taste, the gas stations. I'm madly in love with America. Madly in love. And I was the guy that people used to say, "He's so European." I mean, I never felt like that. I don't relate to those monkeys. I just can't relate to them. I'm a super American--Captain America."

Filmen i fråga handlar om Billy Brown, en kille som just kommit ut ur fängelset. Han har lurat sina obrydda föräldrar att han inte alls suttit av ett straff, utan att han bara varit borta med sin vackra och perfekta fru (som inte existerar). Efter att ha blivit släppt ur fängelset är han väldigt desperat efter en toalett, och rusar in på en dansskola för att låna deras. Där inne bestämmer han sig hastigt för att kidnappa Layla, som han tvingar låtsas vara hans fru när de besöker hans föräldrar. Förutom att han vill visa sina föräldrar vilket bra och perfekt liv han lever, så drivs han även av en manisk besatthet att hämnas på mannen som han tycker är anledningen till att han fick sitta i fängelse. Billy är hetsig, aggressiv och upprepar allt han säger sjutton gånger, Layla är lugn och stillsam och faller såklart som en fura för honom.

Jag gillade verkligen den här filmen. Den var i ett härligt tempo, inte så jäkla stressig och galen, utan med mer fokus på duktiga skådespelare och en bra story. Vincent Gallo är väldigt bra som Billy, men karaktären Billy är verkligen galet irriterande. Jag blev helt knäpp i skallen av att lyssna på hans tjat efter ett tag, men det passar in. Och han har en riktigt snygg skinnjacka... Överlag var det riktigt skön stämning hela tiden, härligt deppiga miljöer och riktigt bra humor när det väl var någon humor. I approve!

Radikala förändringar

Idag upptäckte jag att de har dragit om busslinjen jag brukar åka. Inte världens största förändring kanske, men hållplatsen jag brukar hoppa på vid är visst inte med på rutten längre. Och det upptäckte jag när jag skulle till skolan imorse. Men inga problem! Det är bara att gå till nästa, som inte direkt ligger längre bort. Dessutom har en ny linje börjat gå förbi mig, så nu kan jag åka både sjuan och åttan. Nice!

...min vardag känns verkligen spännande jämfört med Ylvas och Josephines vardag i Tokyo.

Filmlista

Har återupplivat mitt filmintresse litegrann de senaste dagarna. Har inte sett särskilt mycket film alls den senaste tiden. Men nåja, nu har jag som sagt tagit tag i mig själv och börjat beta av en lista som jag har sammanställt.

Igår såg jag The Informers, som handlar om ett antal olika personer i Los Angeles i början av 80-talet. Jag älskar filmer från 80-talet, eller filmer som utspelar sig då, som denna. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför, men jag gillar väl helt enkelt att frossa i allt det underbara som hör 80-talet till. Och 80-talet är ju väldigt inne idag. Alla de solbrända, rika, blonda killarna i The Informers skulle man kunna se på vilken gata som helst idag.

Hur som helst så är det en massa olika historier om olika människor som alla har det ganska jobbigt, och allt innefattar en jäkla massa knark och sex. Vi har det unga, coola gänget som festar och knarkar och försöker förtränga allt jobbigt på det sättet, den åldrande rockstjärnan som desperat vill få tala med sin lille son som han är förbjuden att träffa, och en enkel dörrvakt som blir indragen i diverse jobbigheter mot sin vilja. Filmen har egentligen ingen handling, varje enskild historia drivs såklart framåt, men d

e åstadkommer inte direkt någonting. Det är bara som glimtar ur deras tragiska liv, utan någon direkt början eller slut. Den var inte så himla bra faktiskt. Den känns ganska tom. De kunde ha kapat bort flera av historierna eftersom de bara var antingen tråkiga eller onödiga, och istället gjort två separata filmer om de två historier som jag egentligen gillade. En om ungdomsgänget, om killen som tröttnar på allt ståhej, och en om rockstjärnan och hans ensamhet. Det hade nog blivit mer intressant.

Och ikväll såg jag Renaissance, en fransk animerad film som utspelar sig i Paris år 2054. En ung kvinna blir kidnappad, och hennes syster och en svårmodig polis gör allt de kan för att hitta henne. Skithäftigt animerad verkligen, lite som Sin City fast mycket coolare. Storyn har en del riktigt intressanta detaljer, men den är ändå alldeles för vanlig. Jag har sett hundra filmer med ungefär samma story. Tur då att den är så otroligt snyggt gjord, för det blir aldrig tråkigt att se den, inte ens i de segaste och klyschigaste partierna, eftersom man kan alltid förundras över hur snyggt de har gjort vissa detaljer. De har skapat ett framtida Paris som till och med nästan kändes trovärdigt. Lite överdrivet, visst, men långt ifrån hur det kan vara i filmer som utspelar sig i framtiden. Man känner tydligt igen att det är Paris, men 45 år framåt i tiden. Jag bara stör mig på tanken hur fantastiskt häftig den här filmen skulle kunnat vara om storyn bara hade varit lite mer... spejsad!

Två avklarade, fem kvar på listan!

Mosigt

Nu ska jag skriva ett såntdär slöinlägg. Jag kom just hem från jobbet efter åtta och en halv timmes tortyr. Klockan fem kom det ett sällskap på 20 personer som Lisa hade glömt bort, så vi fick möblera om i panik och fixa med deras bord. Resten av kvällen har bara varit kaos och galenskap. Mina fötter gör jätteont och mitt huvud exploderar nog snart. Men på förmiddagen kom det ett jättecoolt och skitsnyggt gäng och åt, de muntrade i alla fall upp litegrann. Åh vad coola de var.

Jag funderar på att kanske börja skriva om något lite mer intressant här. Men ofta när jag börjar skriva något längre om tex mina drömmar och framtidsplaner så känns det antingen bara pretentiöst eller för privat. Det är trots allt ganska många som läser här, har jag sett. Helt sjukt många fler än jag trodde, trots att jag varken lägger upp speciellt mycket bilder eller lever värsta livet nånstans eller nåt liknande. Roligt såklart, men jag förstår ärligt talat inte varför, hehe.

Nu ska jag äta choklad och se en film. God afton!

Torsdag kväll

Ja, ja....

AAAAAAAAARRRGHHHHHHH!!!!!

Sådärja.

Egentligen vill jag inte göra någonting. Jag vill lyssna på Sirqus Alfon och Kaizers Orchestra, ha på mig stora kläder, sy och äta oliver. Helt ensam. Gå på nycirkus, sluta jobba, åka till Berlin. Jag vill inte gå i skolan, jag vill inte jobba.

Det satt en jättesöt och jättesorglig liten gubbe med hängkinder på busshållplatsen i stan och halsade ur en flaska i en systembolagspåse, hans blick var så ledsen och desperat och jag blev jätteledsen. Verkligen jättedeppig. Jag åkte hem och var alldeles nere hela eftermiddagen. Och sov. I två timmar, så blev jag av med de timmarna.

Imorgon är det i alla fall fredag. Jag känner mig bara så... trött. I varenda muskel, i huvudet, i benen.

Souvenirer

Min mama kom hem från Turkiet igår, vilket betyder presenter wooohooo! Jag fick en helt fantastisk sjal i jättemysiga höstfärger och världens härligaste material, några nötkakor och lite annat. Hon hade dessutom köpt ett halvt kilo chilifrukter, det låter kanske inte så brutalt mycket, men de är inte så tunga direkt. Så vi har ett helt, stort durkslag fyllt av chili ståendes i köket nu, plus sju eller åtta öglor med uppträdda chilis på som hänger från gardinstången och alla möjliga krokar i köket. Men chili är ju fantastiskt, så det var bra. Men det kommer nog ta ett bra tag innan vi lyckas använda upp allt... Exakt samma sak hände när mamma och Viktor var i Polen, då återvände de med hundra miljoner korvar, stora brödkringlor och en gigantisk burk med surkål som ingen har rört. Hela frysen är fortfarande full av de där kringlorna och korvarna.

Hon hade också plockat en tio gröna citroner som ska mogna, jättefina. Dessutom plockade en av städerskorna på hotellet ett gigantiskt granatäpple från ett träd, inte alls som de små vi har här i Sverige. Det är verkligen gigantiskt. Jag älskar granatäpplen, de har fint namn, de är vackra utanpå, vackra inuti och de smakar gott.

Sirqus Alfon: Eurotrash - The upgrade

Kom just innanför dörren efter att ha beskådat det bästa framträdandet jag någonsin sett, hela mitt liv, alla kategorier. De slår allt, alla konserter och pjäser och allt jag någonsin sett. Gruppen Sirqus Alfon, hur ska man kategorisera dem? Cirkusgrupp, dansgrupp, musiker eller ljusmagiker? De bästa, duktigaste och bäst koreograferade underhållarna någonsin kanske. Jag och Fanny var och såg deras show, och nu känner vi att vi har blivit upplysta, vi har nått nirvana, vi behöver aldrig mer se något.

Från deras MySpace:

"Sirqus Alfon is one of the strangest on-stage experiences you'll ever witness. Four boys mix crazy acrobatics and dance-numbers with world pop hits in megaphone-style. This is electric boogie and clown-rap accompanied by a leder-hosen trio which makes an old double-bass, melodica, and a small toy drum kit sound like arena-rock. With razor sharp timing they succeed in making a brilliant parody of subculture and popstars. Sirqus Alfon's explosive stage presence delivers unavoidable humour and explodes your conception of the music you thought you hated or loved. You don't really get what you've seen but the only thing you know is that you can absolutely not stand still and a smile is stapled to your face for a long, long time."

Från deras hemsida:

"Broken English, garish out-of-date club fashion, euro-techno and fake jewellery. A postmodern, decayed, out-of-style cultural phenomenon, disguised as avant-garde art. Sirqus Alfon delivers bombastic drama, from megastar-interpretations to intimate portraits. With a comedy based on the interaction between four eccentric characters and borrowing imagery from old music videos they create a style of old-school slapstick in a new-rave context. Sirqus Alfon’s most recent music-show concept which included an upright bass, a megaphone, a toy drumkit and a melodica is now complemented with a mix of strange instruments and electronic experiments. Sirqus Alfon’s variety performance EUROTRASH energetically brings new life to unpredictable hits with magic, off-the-wall acrobatics, video-projections and virtuoso juggling."

Allt som är coolt och elektroniskt, blinkande, neonfärgat eller tv-spelsretro fanns med. Laser, elektroniskt trumset, blinkande rullskridskor, dans i UV-ljus. De spelade varianter av Guitar Hero och Rockband på scen, dansade dansmatta, slogs a la Tekken. De fick publiken att spela "Beat Box Hero", och det var så hysteriskt roligt att jag höll på att kvävas av skratt. Det går inte att på något sätt förklara för någon som inte var där hur fantastiskt det var. Om du någonsin får chansen att se dem, GÖR DET. Kommer jag någonsin i närheten av en av deras shower igen så kommer jag hänga på låset dagar i förväg. Jag har fått se hur det ser ut i himlen. Hur jag hoppas att det ser ut i himlen.

Lite bilder från helgen

Från snö i norr...

...till grönt och skönt i söder.

Den ökända konståkningsaffischen i vardagsrummet.

Vackra Göteborg

Innan konserten.

Restaurangbesök innan konserten - grillad, honungsmarinerad fläskfilé med äggnudlar. Mums!

Snyggaste hoodien!

Lyckorus

Vilken fantastisk konsert. Den bästa jag varit på, helt klart. För det första så var Brew House ett tusen gånger bättre ställe än Klubben, öppnare lokal, bättre scen och så mycket bättre ljud. Och de spelade bara bra låtar, i princip. Fuzz och Fukuro no yurikago var allra bäst, sen minns jag inte exakt vilka de spelade. Ryuusei, Oz, Hide and seek, Kanariya, Ageha... Det blir bara ett blurr såhär i efterhand, men jag är så jäkla nöjd. Jag var helt inställd på att stå långt bak och bara chilla, men sen var det så roligt att trängas att det slutade med att jag faktiskt hamnade nästan allra längst fram. Fick klämma lite på Tatsurous biceps, och den mannen förresten. Han är så cool! Helt sjukt vad han passar bra i sitt långa hår och haremsbrallor, den här stilen de kör med nu är ju bara för snygg för att vara sann. Och Miya, han är ju inte heller så tokig. Det var inte så mycket folk, men det blev riktigt bra tryck ändå och det var riktigt bra stämning.

Märkte på vägen hem att min ena sko hade gått sönder under konserten, verkligen synd eftersom de är mina enda vinterskor och jag gillar dem så mycket. Hela sulan har lossnat i hälen, och jag vet inte om det ens är värt att laga eftersom de är så dålig kvalitet. Annars är jag ganska hel och ren, ingen som headbangade in skallbenet på mig den här gången. Bara en snubbe som armbågade mig i pannan men det var ingen fara på taket.

Så nöjd! Sjukt nöjd!