Frustration

Jag blir galen på symaskiner som inte funkar utan någon uppenbar anledning. Galen, knäpp, skogstokig, jag får psykbryt och blir helt fläng. Min trogna grönis (som inte har varit så trogen) har bestämt sig för att krångla ihop allt jag försöker sy till en liten boll av förtvivlan och galenskap. Jag som just hade börjat med min nyårsklänning, lite pigg som jag var för ovanlighetens skull. Tacka vet jag skolan, då kan man bara välja en annan av de femtielva maskinerna och låtsas som ingenting. Nu har jag inte ens lyckats åstadkomma ett enda litet insnitt.

Nu ska jag kolla på How I met your mother och äta chokladpudding istället. Chokladpudding är min och pappas totala favorit. Det har blivit tradition att vi äter det så fort mamma är borta, vi påstår att det är för att trösta oss, hon säger att vi bara firar. Men vi vill helt enkelt bara fortsätta med en fin tradition.

Djävulens dansbana

Idag fick jag min efterlängtade mösterkonstruktionslinjal (eller skräddarvinkel som det tydligen heter egentligen. Jag har blivit lurad!). En sånhär linjal använder man när man ritar mönster, och det blir sjukt mycket enklare än att använda en liten, töntig, rak 30 cm-linjal. Åh, vad fin och bra den är. Hrm, men så gick den på 300 spänn också. För en plastgrej som en maskin spottar ut tio i minuten av. Ja, jag ska väl inte klaga eftersom jag fick den av mor och far.

I helgen drack jag varm choklad med jättemycket allt. Igår var inget speciellt. Idag slutade vi tydligen lite efter tolv. Imorgon är det teater! Och nu ska jag äta chokladpudding.

Ah, förresten! Rubriken min, jag tyckte att det var så roligt bara. På kultur- och stilhistorian fick vi lära oss att på medeltida klänningar med långa släp kallades just släpet för djävulens dansbana. Hihihi!

Projekt

Brunt fuskläder och en gammal antikvit spetsgardin. Nu ska vi se...