onsdag 28 juli 2010

En sommaruppdatering

Hej.
Sommaren är underbar. Så avslappnande och fin. Jag bygger, målar och rensar krikonskott hela dagarna som vanligt. Snart ska vi åka på festival, på Urkult! Jag, Fanny, Viktor, Elin och Elins kompisar. Lyssna på folkmusik, käka snäll mat och vara glada i dagarna tre. Pappa ska spela där med några andra gubbar, en grej med gamla visor och berättelser från Tornedalen. Så vi har kammat hem fribiljetter till festivalen åt mig, brorsan och Fanny. Så jäkla fint. Kaching. Det kommer bli hur bra som helst tror jag. Efter Urkult åker jag tillbaka ner till Blekinge, sen åker vi en sväng till Bornholm (blev inte Irland) och sen kommer jag faktiskt hem till Luleå. Om jag minns var det ligger!

Finfin sommar. Den rivstartades med Tokyoröj och knyts ihop med folkmusikfestival och Bornholmsresa.

måndag 19 juli 2010

Spelmansstämma på Mazettis terass

I söndags tog jag och mamma båten till Tjurkö. Där har min gudmor ett fantastiskt vackert och enkelt hus med strandtomt, underbara klippbad och egen brygga. Där skulle det samlas en hel drös av gamla kompisar till mina föräldrar och Katarina, min gudmor, och spela folkmusik hela nätterna och bada i havet hela dagarna. Far och bror med flickvän bilade ner och träffade oss där, med bilen full av dragspel och fioler. Vi lagade en anspråkslös middag och satt på terassen, med sjöbrisen i håret och en nedåtgående sol.
"Jag har två dragspel här, ifall det är någon som vill låna"
"Jag har mitt i bilen faktiskt"
"Ja, jag med"
"...och jag..."
".......och jag med...."
Fiolerna plockades fram, mandolan stämdes, dragspelen knäpptes upp och flöjten monterades ihop. Marsipanchoklad, plommon och vin ställdes fram på bordet, någon ropar nåt i stil med "Polska från Myggträsk!" och tjo så är de igång. De hamnar som i trans, slutar inte spela i en minut, låt efter låt avlöser varandra och är det bara en som kan låten i fråga så snappar de andra upp den inom 30 sekunder. Det är faktiskt riktigt mäktigt, en underbar sak jag har vuxit upp med och som gör mig så stolt över lille far. De är såna fantastiskt duktiga musiker, jag hade velat spela in hela kvällen. Jag fick nästan torka bort en liten tår när pappa sjöng "Rädda Kalixälven" så att det ljöd över hela fjärden. Sen spelades det polska efter polska, schottis efter schottis, diverse progglåtar, gamla visor från ensliga gubbar i fjällen, några romska hits och mycket, mycket annat. Jag kroknade långt innan de vuxna gjorde det, och somnade till ljudet av många välkända folktoner, tjo och tjim och någon som spelar på sked, som jag har gjort så många gånger tidigare under min uppväxt. Mina föräldrar i sitt esse, mamma och pappa i en duett inövad någon gång under sent sjuttiotal i nån träkåk i Umeå, nåt år efter att de träffats och pappa vinkat till mamma från scenen när Norrlåtar spelade på gamla Folkets Hus i Luleå. Nu, trettio år senare sitter de hand i hand på en terass på Tjurkö tillsammans med sina gamla Umeå-vänner och sjunger alla gamla visor de minns, som någon samlat in från gamla tanter och gubbar i Norrbottens inland eller som de kanske rent av skrivit själva när de var unga proggare.

Så börjar även järngänget krypa till kojs framåt småtimmarna, det tystnar i huset och bodarna och jag smyger ut i tältet där vi ungdomar får sova, insvept i sovsäck och gethårströja. Jag och min käre bror skrattar lite åt hur vi sakta men säkert börjar tassa i våra föräldrars fotspår, och snart ska vi nog boka biljetter till Urkult. En folk/världsmusikfestival i Sollefteå där pappa ska spela och vi ska lyssna på folkmusik och bli harmoniska tillsammans med alla som kan tänkas följa med. Äpplena faller inte långt från päronträdet.

Ps. Kanske lägger jag upp några bilder och videoklipp imorgon, när jag har granskat kvalitén. Nu ska jag gå ner från vinden, ta ett glas flädersaft och luta mig tillbaka i lycka.

tisdag 6 juli 2010

Härlig är sommaren

Jag befinner mig i ett sommarstugevakuum. Inget nytt under solen alltså. Jag slappar, läser, målar fönster, tittar på Morden i Midsomer och Flight of the Conchords. Snart borde vi ta hit Grannfejden, för vår försupne och aggressive ex-narkoman till granne tycker att han kan bygga små hus och altaner lite varstans, strunt samma vems tomt det är. Sen gormar och skriker han när någon försöker ta upp det med honom, och passar på att hota dem litegrann för att de ska hålla sig undan. Det är samme granne som en vacker sommardag för nåt år sen plötsligt slet åt sig sitt gevär och började peppra på en flock ejdrar som flög förbi vid strandkanten, mitt på ljusan dag när jag och Viktor låg och solade som allra bäst på vår altan tio meter därifrån. Kul granne.