Sverige

Hemma i Sverige igen. Det är trevligt och så, roligt att träffa alla igen. Särskilt hunden och brorsan! Men samtidigt saknar jag Tokyo och YLVA så mycket att det knyter sig i magen. Men oj vilken bra resa jag hade. Nu vet jag ju i alla fall vad jag vill göra efter gymnasiet...

Tåkjå

Ja, just det. Jag åker ju till Tokyo idag! Galet. Jag har nog inte riktigt fattat det än, men det kommer bli SÅ ROLIGT. Och inte har jag packat klart heller. Tralalala.

(HJÄÄÄÄÄÄLP)

På visit hos familjen H

Igår åkte jag ut till Fannys by för att hälsa på. Solen sken, det var fredag och alla var glada och snälla. Fanny mötte mig vid bussen, köpte ananas/jordgubbs-slush åt oss och visade mig runt byn. Som är en väldigt trevlig by. Jag fick även besöka hennes fina bagarstuga, dregla över hennes fantastiska overlock och begrava näsan i diverse Burda-tidningar (modetidningar med färdiga mönster, prakiskt, enkelt och härligt!). Vi lagade en delikat middag bestående av mannagrynsgröt äten på finskt vis, komplett med polarbröd och tjat på lillebror H som skulle poppa popcorn till discot på skolan. Jag fick även träffa den smått legendariske pappa H, som är en mycket glad och viljestark man som bjöd oss på glass och retades med varenda människa i hela byn. Vi avslutade kvällen med att fritera camembert och äta med hjortonsylt, ALLTSÅ. Jag gillar inte ens hjortron i vanliga fall, men de två smakerna är nog det bästa paret i hela världen. Så gudomligt fantastiskt gott. Friterad ost med sylt = instawin.

Västerbottnsbildr

Tokyo? Jag!?

Jag brukar läsa en del bloggar, förutom mina kompisars så läser jag även Fokis och Niotillfem. Inte för att jag tycker att de är så himla bra eller så, mest för att jag gillar att snoka i andra människors liv. Dessutom befinner sig både Foki och Sandra från Niotillfem i Tokyo/Japan nu, och det är ju skoj att läsa om. Själv har jag absolut inte fattat att jag ska dit. Hade det varit för två år sen hade jag förmodligen redan nu skrivit en exakt packlista och en komplett karta över alla butiker jag skulle vilja besöka, men nu är jag långt mycket mer chill inställd till vår resa. Klart att jag är helt otroligt psyched, men också mer avslappnad. Jag kommer helt enkelt ta det som det kommer. Tidigare var det liksom OMGGG KLÄDER jag tänkte på, nu är det mer... Allt. Uppleva stämningen. Se en massa folk. Vara i en jävligt stor stad sjukt långt bort i tre veckor. Se alla kända landmärken, utforska smågator, titta i butiker, gå på zoo, käka nudlar, gå ut och partaja, leva livet! Ta det som det kommer, göra vad vi vill. Ni vet när man reser bort... allt man har med sig är sig själv och sin packning. Allt man ÄR är bara sig själv. Så himla... befriande.

Bara cirka två månader kvar. Och liiite till. (GE MIG PENGAR PENGAR PENGAR)

Jokkmokk - bilder

Jokkmokk under dagarna tre

Jag älskar Jokkmokk! Jag har haft så kul och mysigt. Mor och far har åkt på marknaden typ de senaste femhundra åren, och jag har följt med för det mesta under min lilla livstid. Men de senaste åren har jag stannat hemma, så i år var första gången på ett par år som jag åkte dit. Vi bor alltid hos kompisar till familjen, där alla vänner som får plats får bo. I år var vi cirka femton personer som bodde där, vilket såklart gjorde att det blev liiite trångt. Viktor och hans fjälla Elin fick bo i pannrummet, inklämda mellan betongväggen och värmepannan. Men ett eget rum är ju fint.

På fredagskvällen gick jag och Viktor på Bio Norden och såg Glesbygdn; "vemodsreggae på arvidsjaurmål", och det var så jäkla bra att jag höll på att ramla ur stolen. Otroligt intensivt, otroligt medryckande och otroligt fantastiskt. Jag som inte ens lyssnar på reggae. Jag är helt klart ett fan, helt klart. Det allra bästa var jojk-reggaen, jag har aldrig hört något liknande. De funkade så otroligt bra ihop, man blev helt förtrollad. Jag satt där med tindrande ögon och bara njöt. Genialiskt! Dessutom är ju deras namn det bästa som någonsin hänt.

På lördagen hade Elin kommit, så vi tre spatserade runt på marknaden med omnejd tillsammans med en snubbe som hette John som bodde i samma hus som oss, han var nån slags skånsk gitarrspelande typ som var ganska trevlig men lite konstig. På eftermiddagen gick vi och såg Låtar och Skrönor, som farsan & co spelar varje år. Det är helt enkelt lite folkmusik och norrländska skrönor blandat med lite olika folk från år till år. Det var inte riktigt lika bra i år som tidigare, det var lite för mycket av de andra och lite för lite pappa så att säga. För mycket gnissel och för lite gamla Norrlåtar-klassiker.

På kvällen var det matlagning och middag med allt folk och fä som behagade dyka upp, jag vet inte hur många vi blev men trångt och varmt och trevligt var det. Det skålades, spelades gitarr, sjöngs, jojkades och berättades fantastiska historier om tvångsförflyttningar och fjällrävar av de små samegubbarna. Det är en otrolig grej att få sitta inknökad i ett litet, varmt vardagsrum tillsammans med femton andra saliga, knäpptysta åhörare och lyssna på när de små gubbarna och fantastiska Sofia Jannok jojkar gamla berättelser från 200 år tillbaka.

Planen var att vi skulle till café Gasskas och roa oss, men eftersom en annan inte fyller 18 förrän om två veckor så grusades den planen för mig. Vi gick hem igen, men glada i hågen och ärligt talat så lyssnade jag nog hellre på berättelserna hemma än irländsk musik på Gasskas. Ett gäng drog dit lite senare i alla fall, men återvände till efterfest i köket med gitarrduell, gamla progglåtar och skillingtryck till halv fyra på morgonen. Mina föräldrar går sannerligen inte av för hackor när det gäller trevliga fester, gamla vänner och nattlig skönsång. Det roligaste tycker jag är att alla åldrar är så blandade, det är föräldrar, barn, kompisar och medmusikanter huller om buller. Jag älskar såna nätter.

Ah. Ja. På söndag morgon var det dags att lämna Jokkmokk, till min sorg. I bilen på väg hem diskuterades det vad vi skulle lyssna på för musik. Mamma frågade om Viktor inte hade nåt med "de där... vad heter de, Bolagsverket?" Hon menade Detektivbyrån. Nästa år kanske vi har fixat fram lite Bolagsverket på iPoden att lyssna på i bilen, för jag kommer självklart tillbaka nästa år också.

PS. Jag verkar inte kunna ladda upp några bilder, värdelöst. Kanske gör ett annat inlägg med bara bilder när det kan tänka sig att fungera igen.

Tråklördag

Idag har jag inte gjort någonting. Åt lite avocado. Åkte till jobbet. Den värste av alla alkisgubbar jag vet om i Luleå kom till restaurangen, gick direkt in på toaletten och låste in sig. Så gick det tjugo minuter, en halvtimme, en timme... Vi knackade på och ropade, men inget svar. Så jag fick nog och ringde polisen, som kom och bultade på dörren. Till sist öppnade han. Inget verkade direkt vara fel, förutom att han knappt var kontaktbar. Men ingen spya, blod eller dylikt i alla fall. Så de tog med sig honom därifrån, men jag mådde illa hela kvällen efteråt och var alldeles skakig. Höll nästan på att tappa en sån här varm järnform med brännhet sås över mig själv. Och allt är den där dumme alkisens fel. Han har varit inne flera gånger tidigare, så jag vet ju att jag aldrig kommer släppa in honom igen.

Sen slutade jag, och åkte hem i min ensamhet. Jag är trött och lite nere, och har verkligen ingen lust att åka och jobba för klassen på Mefos imorgon. En rätt värdelös helg faktiskt. Men jag får i alla fall tårta imorgon eftersom Viktor fyller år. Tur att nästa helg förmodligen blir trevligare, för då ska jag till Jokkmokks marknad. Det var ett par år sen jag var där, men nu vill jag verkligen åka dit igen. Pappa ska spela med "Låtar och skrönor" på Bio Norden, som han brukar, så jag räknar med fina barndomsminnen från Norrlåtar-tiden. Ah, fina grejer.

Lyckorus

Jag är helt hysterisk. Helt galen. Helt till mig. Helt skogstokig. Helt knäpp. Helt... AAAHH! Jag och Sara har just bokat biljetter till Tokyo. TOKYO. Det blir verkligen av! 4-24 juni, då får vi äntligen åka dit. Som vi har längtat. Och jobbat, och sparat pengar...

Paris

Åh, Paris, underbara stad! Jag skrev ingenting i loggen under tiden vi var i Paris, men på tåget därifrån hade jag desto mer tid. Nå.

Vi ankom till Paris med en åksjuk Sara och ingen aning om vart vi skulle försöka hitta boende. Så vi placerade Sara i vänthallen med ett grönt äpple och gick iväg för att hitta nån slags information om saker och ting. Vi valde ett vandrarhem väldigt nära stationen, rummet låg på femte våningen men det var superbra ändå eftersom vi hade ett helt eget rum. Vi hade frågat efter dorms, blev skickade dit och tyckte att priset var ganska okej för sovsal. Men tydligen var det eget rum som gällde, och vilken otrolig lycka det var efter natten på gatan. Våra drömmar om boende var enkla: inga knarkare och alkisar, en madrass, en dusch och varsin tallrik med havregrynsgröt och blåbär. Gröten fick vi inte, men de andra drömmarna uppfylldes lätt.

Så, vi tog en tupplur. Och jag hann sova förbi både att de andra plockade med packningen, duschade och att Sara gick till Btssb och köpte en väska. Det var så skönt att sova. Med en madrass, ett tak och en låst dörr! När jag vaknade från min koma ville Sara och Maya ut och se stan. Eftersom min sovgrop var flera mil djup kändes det omöjligt att någonsin lämna min säng igen, men de tvingade upp mig som tur var. Vi åkte till Montmartre, satt och kikade på tusen folk och glodde på en rolig lindansare med leopardbyxor och bara trivdes alldeles utmärkt. Sen åt vi vietnamesisk hämtmat som var delikat. Och efter det var det hem och sova igen.

Dag två tänkte vi turista ordentligt. Vi började med att se Eiffeltornet nedifrån och utsidan av Notre Dame. Sen skulle vi gå längs Champs-Élysées upp till triumfbågen och sen ner till Louvren, men hejdades på vägen av groteska mängder av folk. Dessutom var det proppat med poliser, så vi tänkte att det kanske var nån slags demonstration på gång. Men folk såg så glada och uppsluppna ut... Gick bara runt och gjorde ingenting... Jättemånga gula tröjor... Som det står Tour de France på...? Aha! Då gick det upp ett ljus för oss, självklart var det Tour de France som var i farten. De skulle cykla förbi just där, just den dagen. Och det hade vi helt missat. Det var verkligen bra jobbat.

Nå, så vi trängde oss där med tusen miljarder andra folk och vill egentligen bara därifrån, men det var avspärrat överallt. Vi blev hulken på allt folk som spärrade vägen för oss, och gick förgrymmade en omväg för att ens få komma ut från området. Till sist nådde vi i alla fall glaspyramiden, som var vårt mål. Vi beundrade den ett tag, godkände, och gick vidare.

Efter detta åkte vi ut i utkanten av Paris och gick på en billig marknad och köpte en massa billiga kläder och prylar. Det var trevligt. Men vi hade fått veta att det skulle vara en loppmarknad, så lite besvikna blev vi. Efter shoppandet åkte vi till Montmartre igen och satte oss och chillade på en bänk ovanför en trappa. Upp för trappan kom det sen ett gäng spanska killar, varav en frågade oss var vi kom ifrån. När vi svarade Sverige så vände han sig mot sina polare och ropade på spanska "De är svenskar! :D:D" De frågade oss om vi ville bli guidade runt Montmartre, men vi tackade nej. Guidning i Paris av spanska turister, wtf. Sen frågade de om vi skulle med ut ikväll, men i tackade nej igen. Förvånande nog.

Så småningom masade vi oss upp till trappan vid Sacré-Cœur igen, och satte oss och lyssnade på musik. Det satt en lustig, kedjerökande italienare bredvid mig som envisades med att kackla på italienska med mig trots att jag upprepade att jag inte förstod. Men han fortsatte bara babbla. Han höll ett långt tal om någonting som han uppenbarligen ville ha svar på, men när jag bara tittade oförstående på honom så gjorde han en liten konstpaus och sen gav han mig en high-five. Och efter det gick han. Vilket möte.

När det började bli mörkt lufsade vi upp till torget och satte oss på en aaaalldeles för dyr restaurang för att unna oss en riktigt välförtjänt efterrätt och kaffe. Restaurangen valde vi enbart för att servitörerna är utklädda till gammeldags sjömän, så himla gulligt. Man blev ju kär i allihopa. Där drack vi världshistoriens godaste cappuchino. Vi satt och pratade i flera timmar, och när det blev för sent åkte vi motvilligt tillbaka till vandrarhemmet. Jag älskar Paris. Men det går ju inte att inte älska Paris.

Nästa etapp på resan blir... Hemresa! Tyvärr.

Vernazza

Nu är det dags att skriva om luffens kanske mysigaste och härligaste plats. Visst var alla ställen bra på sitt sätt, men Vernazza var så otroligt avkopplande och fint så det är nästan en klass för sig. Dessutom kom vi dit direkt efter Rom, och behövde bada och slappa mer än nånsin. Man måste nästan se bilder därifrån, men jag avskyr verkligen att ladda upp bilder på blogspot, så kolla in på bilddagboken istället. Sellerin!

Tyvärr börjar jag glömma detaljerna kring resan dit, men jag minns att det var krångligt och varmt, men ändå skönt när man väl satt på sitt tåg. Om nu inte italienska tåg hade varit fruktansvärt dåliga så hade det nog varit helt okej. Men de vi åkte på var mest smutsiga, trasiga, varma, toaletterna var sjukt äckliga, det fanns inga lås och inget papper. Men på kvällen nästan framme i Vernazza upplevde vi det allra mest magiska tåg-ögonblicket under resan. Det var sent på kvällen, mörkt och ganska tomt på tåget. Vi skulle strax vara framme, och tåget gick längs med en bergssida, med bara vatten rakt ner åt ena hållet. Det gick mest i tunnlar genom berget, men då och då kom vi ut ur tunnlarna och kunde se ut. Mitt emellan två tunnlar stannade plötsligt tåget, och vi passade på att titta på utsikten utanför fönstret. Det var så underbart vackert och magiskt, bara havet framför en, och ett ensamt tåg som vi befann oss på. Och en stor, ljus måne mitt över havet som blänkte i vattnet, små vågor och lukten av hav. Då släppte alla spänningar från Rom och vi blev glada igen.

Så vi anlände såklart sent till Vernazza, klockan måste väl ha varit elva eller nåt, och vi hade ingenstans att bo och visste ingenting egentligen. Vi blev lite stressade av detta, innan vi kom ner i byn och insåg att det inte fanns någon anledning till oro, alls. Det var fullt av folk, liv och rörelse, lekande barn, folk vid uteserveringarna, gubbar och gummor som satt och pratade på svajiga plaststolar. Och det var så mysigt. Så fantastiskt och underbart, en liten, levande by med stenhus som trängde sig bredvid varandra, söta gränder och alla möjliga vinklar och vrår. Massor av lyktor och lanternor, färgglada parasoller över skraltiga bord där folk satt och drack vin, en upplyst pir i hamnen där folk satt och snackade. Och havet. Havet!

Vi blev så lyckliga och kände oss så hemma att all stress över boende bara försvann. Än sen om vi inte har nånstans att bo, det är väl bara att sova på piren! Men vi gick i alla fall runt och pratade lite med befolkningen, och fick tag på en liten söt tant som hyrde ut världens minsta och bästa rum åt oss. I rummet stod en säng. Punkt. I den fick alla tre plats, gott och väl, men så tog den upp exakt hela rummet också. Det var som att man öppnade dörren och klev direkt upp på sängen. Fantastiskt! Precis utanför vårat rum hade vi ett eget badrum, jättefräscht och fint. Vi dog lite av lycka. Sen minns jag faktiskt inte om vi tog en sväng på byn eller om vi somnade, men strunt samma. När vi väl gick och la oss så sov vi nog som tre små grisar.

Utdrag ur loggen:

"23/7 -09 Vernazza. Ca 12.00.

Det här är paradiset. Att få komma till en såhär vacker plats efter dammiga, panikartade Rom skulle nog för många människor vara beviset för att gud finns."

Vi började dagen med att köpa frukost och äta den på klipporna vid vattnet. Så underbart. Så underbart! Vi åt, solade, badade, solade, badade, åt, solade, badade. Vattnet var helt perfekt, svalt men inte isande och en helt fantastisk färg. Vi simmade ut en bit, till några klippor längre ut. Sara och Maya bestämde sig för att simma runt en liten udde och in i en typ lagun, men jag stannade längre in. Jag skulle klättra upp på klipporna, men då kom det en våg och jag slog emot klippan (som var ganska raspig och vass). Det gjorde lite ont, men jag tänkte inte på det och klättrade upp. Sen stod jag och kikade på de badande tu, tills jag kände att det fortfarande gjorde ont på låret. Så jag kände efter med handen, och när jag tog upp den framför mig var handflatan täckt med blod. Fatta chocken! Men själva såret var inte så mycket, tre rispor bara. Som i och för sig såg jäkligt badass ut! Och jag har fortfarande kvar märkena efter det. Nåja! Så småningom simmade vi in igen.

På eftermiddagen gick vi hem för att duscha och vila litegrann. Jag hade blivit jättesolbränd, det var härligt. Direkt efter att jag hade duschat däckade jag på sängen, helt utmattad efter att ha vilat en hel dag. Vi gav oss ut för middag, promenad och solnedgång. På kvällen satt vi på piren, åt glass, skrev brev, tittade på solen som gav sig av till andra sidan jorden. Då dök det upp ett gäng killar som slog läger en bit bort och drog fram ett antal olika instrument som de började spela på. Det var så fantastiskt fint och mysigt så att man knappt kunde tro att det kunde bli bättre. Men det kunde det tydligen. En lite äldre man dök upp med en stor ryggsäck, han satte sig en bit bort från killarna. Han började rota i sin ryggsäck, och då och då smög han sig bort till killarna och gjorde små trolleritricks! Han var en trollkarl! Han fick applåder och musik av killarna, som i sin tur fick en pizza av ett ungt par som kom dit. De började dansa till deras musik, samtidigt som gubben då och då smög sig dit med ett av sina små tricks. Vid ett tillfälle ropade en av killarna "Hey magic man! This song is for you!" Och så började de spela "Yellow Submarine" i en otroligt hysterisk och dansant version. Solnedgång på piren i Vernazza, levande musik, dansande par och en trollkarl. Livet skulle aldrig någonsin kunna visa sig från en bättre sida. Tack livet!

Tyvärr ville livet inte att allt skulle vara helt perfekt. Ungefär vid den här tidpunkten insåg jag hur svårt jag har för insikten att jag aldrig någonsin kommer träffa vissa personer igen, att vissa saker har ett slut. Alla vi träffade i Tyskland, dudesen i Wien, trollkarlen och spelemännen vi såg i Vernazza. Jag kommer nog aldrig träffa dem igen. Melankoliskt. Men så kan man ju inte bara tänka. Det var melankoliskt, men allt det underbara i stunden vägde helt upp och överlag var jag så vansinnigt lycklig. Resten av dagarna i Vernazza spenderade vi ungefär likadant. Sova, sola, bada, äta glass, bada, sola, äta pizza, sola, bada, äta glass. Den ultimata existensen.

Jag bara längtar till nästa gång jag får besöka Vernazza.

Blod och knark

Puh, nu är jag äntligen hemma igen. Med min egen dator, eeehhhhhhhhhhehe. Det var trevligt i Göteborg, men jag har mest varit sugen på att vara hemma och chilla sista tiden så jag har längtat hem en del. Vi åkte tåg hem, och det tar ju ett tag. Vi tog X2000 Göteborg-Stockholm, och där klev vi på nattåget. Och vilken dramatik som mötte oss! Just när vi lyft in väskorna i kupén springer en konduktörska förbi och vrålar "KLIV AV DET HÄR TÅGET, NU!!!!!1111" I andra änden av vagnen står två snubbar och slåss som pitbulls, och ingen vågar ingripa. Konduktörerna har tydligen strikta regler på att de inte får ingripa i slagsmål, så hon kallade såklart på polis.

Under tiden klev det på två små barn och deras päron bakom oss, och mamma knuffade snabbt in dem i vår kupé så att ungarna inte skulle se att de slogs. Tydligen var slagsmålet precis i deras kupé, så de fick sitta kvar hos oss ända tills allt var över, vilket tog en stund. Men polisen och väktarna var där jäkligt snabbt, och väldigt många också. Typ sex stycken i vagnen och minst lika många utanför, de måste ha varit i alla fall tolv stycken på plats. Så de grep de här killarna och tog ut dem ur tåget, och började förhöra vittnena. Det visade sig att de hade haft ett jäkla lass med knark med sig, så det var ju en väldig tur att de började slåss och avslöjade sig själva. Idioter.

Vi blev förstås lite försenade, men inte mycket ändå med tanke på omständigheterna. Den stackars konduktörskan fick själv torka upp allt blod som hade skvätt på golvet och kladdats på väggarna. Sjukt spännande i alla fall!

Hejdå igen

Inatt hade jag världens konstigaste dröm. Den handlade ungefär om allt som har rört mitt liv den senaste veckan; chili, Turkiet, Franz Ferdinand, klasskompisar, spel, ja allt man kan tänka sig. Alldeles strax åker jag till Göteborg igen, jag kanske helst hade chillat hemma i helgen, men det blir nog bra.

Souvenirer

Min mama kom hem från Turkiet igår, vilket betyder presenter wooohooo! Jag fick en helt fantastisk sjal i jättemysiga höstfärger och världens härligaste material, några nötkakor och lite annat. Hon hade dessutom köpt ett halvt kilo chilifrukter, det låter kanske inte så brutalt mycket, men de är inte så tunga direkt. Så vi har ett helt, stort durkslag fyllt av chili ståendes i köket nu, plus sju eller åtta öglor med uppträdda chilis på som hänger från gardinstången och alla möjliga krokar i köket. Men chili är ju fantastiskt, så det var bra. Men det kommer nog ta ett bra tag innan vi lyckas använda upp allt... Exakt samma sak hände när mamma och Viktor var i Polen, då återvände de med hundra miljoner korvar, stora brödkringlor och en gigantisk burk med surkål som ingen har rört. Hela frysen är fortfarande full av de där kringlorna och korvarna.

Hon hade också plockat en tio gröna citroner som ska mogna, jättefina. Dessutom plockade en av städerskorna på hotellet ett gigantiskt granatäpple från ett träd, inte alls som de små vi har här i Sverige. Det är verkligen gigantiskt. Jag älskar granatäpplen, de har fint namn, de är vackra utanpå, vackra inuti och de smakar gott.

Lite bilder från helgen

Från snö i norr...

...till grönt och skönt i söder.

Den ökända konståkningsaffischen i vardagsrummet.

Vackra Göteborg

Innan konserten.

Restaurangbesök innan konserten - grillad, honungsmarinerad fläskfilé med äggnudlar. Mums!

Snyggaste hoodien!

Göteborg dag 2

Det blev inte så mycket shopping igår ändå, lite second hand-prylar och en ansiktskräm från Lush bara. Topshop hade inget som jag ville ha, det var lite av en besvikelse faktiskt. Men då sparar jag ju pengar i alla fall. På kvällen åkte vi till min farbror och familj, åt middag och kollade på fotboll. Jag är inte det minsta intresserad, men de andra är riktiga galningar. De blev ganska besvikna när Sverige förlorade, såklart. Sen såg vi The Big Lebowski och en konsert med 16 Horsepower, och sen gick jag och Viktor hem över en jättestor kyrkogård.

Snart ska vi åka in till stan och hitta på något, och ikväll blir det konsert!

Göteborg dag 1

Sitter i Viktors lägenhet nu, eller den han delar med vår kusin och nån annan random kille, men de är inte hemma så det är ganska chill här. Och Viktor är ute och handlar frukost. Jag har sovit i deras vardagsrum, ett ganska fult men stort rum med jättestora fönster och jätterandom affischer på väggarna. En skolplansch om skallen och hjärnan, en affisch med nån konståkningstävling typ 1994 och någon artsy fartsy med en tjej och en massa fåglar. Men det var skönt att verkligen få sova ut efter tågresan. Jag kom fram vid elva igår förmiddag, och Viktor slutade inte skolan förrän fyra, så jag hade en hel del tid att slå ihjäl. Först låste jag in mina väskor och gick runt lite på stan. Sen segade jag på centralen i tusen år. När Viktor kom så gick vi och käkade på nåt asiatiskt ställe och sen for vi hem till min faster med familj. Det var jättetrevligt, och de bor verkligen i världens bästa hus. Böcker överallt, slitna trägolv, lila plyschfåtöljer, filtar, kuddar, gamla lampor, musikinstrument, en massa vinklar och vrår. Och det var roligt att träffa mina kusiner som jag nästan aldrig träffar. Sen gick jag och brorsan hem till honom och såg Gran Torino. Sen sov jag.

Idag lite shopping! Än så länge har vi bestämt oss för Topshop, Ben Sherman, lite tyger för min del och så några butiker som kusin Gabriel tipsade om.

Pepp/opepp

Jag försöker packa. Det går uppenbarligen inte särskilt bra, eftersom jag sitter här. Känner mig lite opepp på kläder eftersom jag har sett att det ska regna i Göteborg... Och jag åker ju redan imorgon eftermiddag, så jag är lite stressad. Måste köpa hörlurar och hämta ut min lön också. Man kan ju inte åka tåg till Göteborg med bara en fungerande hörlur, det går ju bara inte. Ska också roa mig med Mystery Detective på mitt lilla DS, en stor påse godis och gott om tid inuti min egen skalle. Helst skulle jag vilja ha med mig en laptop och några filmer, men eftersom min egen laptop är så stor och tung och används som en stationär så är det ingen smidig idé.

På fredag har jag flera timmar att slå ihjäl innan min bror är klar på skolan, mellan elva och tre har jag för mig. Undrar vad jag ska göra då. På kvällen ska vi i alla fall ut och äta, på lördagen ska vi väl shoppa på Topshop (YES) och skrota omkring, och eventuellt gå på nåt galej på kvällen som brorsan blivit bjuden på. Hm. Vi får se. Och på söndag är det ju dags för MUCC! Jag känner mig verkligen superpeppad, hade nästan glömt att vi ska se dem. Så himla kul, det var helt otroligt länge sen jag var på konsert... Var det på Kagrra,? Det var ju en triljard år sen.

Nu måste jag packa, oj oj oj. Hej och hå.

Resplaner

Högst upp på listan över platser jag vill besöka ligger just nu:

Påskön

Kuba

Istanbul

Tokyo

Någon fin Karibisk ö

När jag blir stor ska jag jobba arslet av mig i Norge och sen ska jag resa upp alla pengar!

Venedig

Vi lyckades hamna på ett riktigt bra tåg mellan Wien och Venedig, vi fick platser i en sittkupé och fick därmed både lite lugn och ro som vi verkligen behövde. I samma kupé som oss satt en skäggig och snäll gubbe som jag snabbt listade ut var lärare, eftersom han satt och rättade någon slags rapporter. Vi pratade inte så mycket, men när Maya tog på sig sin Luleå-tröja utbrast han "Oh, Luleå! :D", det visade sig att universitetet han jobbade på hade någon slags samarbete med Luleå Tekniska Universitet och att han hade varit där för länge sen. Det var roligt! Sen visade han oss att man kunde skjuta fram sätena så att de blev helt platta, man kunde göra hela kupén till en madrass, ungefär. Fantastiskt! Vi somnade snabbt, nöjda över denna fantastiska bekvämlighet.

Några timmar senare kom det in två tjejer i kupén och undrade om det var ledigt. De var två backpackers med ryggsäckarna och IR-korten och alltihop, och de var också från Sverige! De kom från Skellefteå och hade haft jobbigt med tågen hela natten, och vi var väldigt nöjda över att få dem i kupén istället för den hemske mannen som dök upp hos oss ett tag, la sig alldeles för nära Maya och plötsligt ett tag senare bara flög upp och försvann snabbare än blixten.

Så vi hade en fullkomligt godkänd natt på tåget, och när vi ankom till Venedig och intog vår torftiga frukost på trappan till centralen fick vi sällskap av ett huge Loli-meet! Det var jätteroligt, vi pratade i och för sig inte med dem (tyvärr!), men det var roligt att tjuvkika på dem. Sen lämnade vi in ryggsäckarna på ett förvaringsställe och gav oss ut för att upptäcka fantastiska Venedig.

Det var verkligen löjligt vackert i Venedig. Bara man lyckades undvika alla tjocka, myllrande lämmeltåg av turister på vissa gator så var det en helt annan stad där bakom. Helt tom på turister, lugn, tyst och bara härlig att gå runt i. I Wien var det jättevarmt, men här var det en perfekt sval temperatur. Så vi vandrade runt längs kanaler och över broar och in i trånga gränder, gick i häftiga små affärer som sålde karnevalsmasker och tittade på vackra gamla hus och små torg. Kanalerna var så vackra, de hade en jättehärlig blå färg. Tyvärr var de lite skräpiga på vissa ställen, inte kul alls. Och det var verkligen mycket trafik på kanalerna, på den största åkte det massor av båtar i olika storlekar, men på de mindre åkte det mest gondoler med turister. På ett ställe hade det blivit trafikstockning i kanalen, en lång rad av gondoler som fastnati kö. Det var väldigt roligt. Och överallt gick det dörrar rakt ut i vattnet från husen och det låg små båtar förtöjda vid dem.

Men en dag räckte för oss, bara för att se stan från utsidan. Så på kvällen åkte vi vidare till Florens.