En ny musikalisk upptäckt för mig:

Åh wow

Woven Hand har släppt en av låtarna från sitt nya album "The threshing floor" som kommer i maj. "Truth" heter den och... Alltså wow. Jag gillar trummorna. Jag älskar Davids röst. Jag har gigantiska förhoppningar på det här albumet, jag tror att det kommer bli episkt.

David Eugene Edwards är ett geni:

Det har varit en trevlig helg.

Gelem Gelem

Hej. Mindre frustrerad nu, blev hulken på lata familjemedlemmar, Viktor surnade till lite men satte i alla fall igång med att dammsuga. Så jag vann alltså! Sitter just nu och testar mitt nya fina gröna nagellack. Jag fick nämligen en uppenbarelse. Skaffa ett smaragdgrönt nagellack sa den till mig, så det var bara att lyda. Tyvärr är det lite för ljust, och inte så djupt och fint grönt som jag ville, men det får gå ändå. Har inte haft nagellack på flera månader, men nån gång ska det väl vara dags igen.

Gelem Gelem, firandet av romska nationaldagen igår var jättefint. Terno drom, bandet som pappa spelar i, var hur jäkla bra som helst. Så svängiga och så duktiga. Sjöng så att taket nästan lyfte. Dessutom pratades det fint av kyrkan om hur de skäms över hur romer har blivit behandlade genom tiderna, och sådär. Hur man måste träffas och lära känna varandra för att utrota rasism och fördomar. Massa fint. Kommunalrådet Karl Petersen fick ta emot den romska flaggan som ska hissas varje åttonde april hädanefter, och han var så glad. Jag gillar honom, han överröste Tanja med beröm för hennes engagemang och hennes kamp för att få in romerna i samhället, för att de ens ska få vara med i gemenskapen. Det var en så fin stämning där inne, och helt fullsatt. Det var i lilla salen på Kulturens Hus och nästan varje plats var tagen. Jag blev så stolt. Stolt över Tanja som verkligen kan göra skillnad. Stolt över att vårt kommunalråd ser det som en absolut självklarhet och en tillgång att ha romer med i båten. Stolt över att det kom så mycket folk som visar att de bryr sig. Stolt över Mertzi och Kyösti i Terno Drom som är så otroligt duktiga på att sjunga och spela. Stolt över mamma och pappa som har lagt en fruktansvärd massa tid och energi på att arrangera festen och att överhuvudtaget hjälpa till. Stolt över... Tja. Allt. Fint var det i alla fall. Otroligt fint.

Mer om eventet här:

Norrbottenskuriren

NSD

Söndag

Och idag är det en sån där grå söndag, en melankolisk söndag. Jag har haft världens härligaste lördag, har knappt behövt kommunicera med någon annan, bara gjort precis vad jag själv velat, sluppit tänka på en massa saker. Och idag är det söndag, en lugn och stilla söndag. Alba och Tjappis sover på golvet och jag lyssnar på Erik Enockssons soundtrack till Farväl Falkenberg. Så himla vackert och vemodigt. Förutom att vara en av de bästa och sorgligaste och vackraste och enklaste filmerna i hela världen, så har den också det mest perfekta soundtrack man kan tänka sig. Den här låten gör mig helt mosig av vackerhet och sorglighet. Jag brukar lova mig själv att aldrig lyssna på den här låten för att den gör mig så ledsen. Men den är ju så fin. Ibland måste man bara unna sig själv att deppa lite. Snyft.

Lite om ett av världens bästa band

Åh, Woven Hand. Ni är så bra. Och så coola. Och så bra. Och jag drömmer om att få se er live en vacker dag. Se det här klippet om du vill höra något skitbra och väldigt speciellt. Om du vill direkt till det göttigaste på en gång så hoppa in cirka två minuter och njut sedan av superhäftiga David Eugene Edwards nästan lite maniska framförande av Deerskin Doll. Oj vad jag hade velat vara där. Och oj vad glad jag är att min farbror visade världens coolaste band för mig.

Jokkmokk under dagarna tre

Jag älskar Jokkmokk! Jag har haft så kul och mysigt. Mor och far har åkt på marknaden typ de senaste femhundra åren, och jag har följt med för det mesta under min lilla livstid. Men de senaste åren har jag stannat hemma, så i år var första gången på ett par år som jag åkte dit. Vi bor alltid hos kompisar till familjen, där alla vänner som får plats får bo. I år var vi cirka femton personer som bodde där, vilket såklart gjorde att det blev liiite trångt. Viktor och hans fjälla Elin fick bo i pannrummet, inklämda mellan betongväggen och värmepannan. Men ett eget rum är ju fint.

På fredagskvällen gick jag och Viktor på Bio Norden och såg Glesbygdn; "vemodsreggae på arvidsjaurmål", och det var så jäkla bra att jag höll på att ramla ur stolen. Otroligt intensivt, otroligt medryckande och otroligt fantastiskt. Jag som inte ens lyssnar på reggae. Jag är helt klart ett fan, helt klart. Det allra bästa var jojk-reggaen, jag har aldrig hört något liknande. De funkade så otroligt bra ihop, man blev helt förtrollad. Jag satt där med tindrande ögon och bara njöt. Genialiskt! Dessutom är ju deras namn det bästa som någonsin hänt.

På lördagen hade Elin kommit, så vi tre spatserade runt på marknaden med omnejd tillsammans med en snubbe som hette John som bodde i samma hus som oss, han var nån slags skånsk gitarrspelande typ som var ganska trevlig men lite konstig. På eftermiddagen gick vi och såg Låtar och Skrönor, som farsan & co spelar varje år. Det är helt enkelt lite folkmusik och norrländska skrönor blandat med lite olika folk från år till år. Det var inte riktigt lika bra i år som tidigare, det var lite för mycket av de andra och lite för lite pappa så att säga. För mycket gnissel och för lite gamla Norrlåtar-klassiker.

På kvällen var det matlagning och middag med allt folk och fä som behagade dyka upp, jag vet inte hur många vi blev men trångt och varmt och trevligt var det. Det skålades, spelades gitarr, sjöngs, jojkades och berättades fantastiska historier om tvångsförflyttningar och fjällrävar av de små samegubbarna. Det är en otrolig grej att få sitta inknökad i ett litet, varmt vardagsrum tillsammans med femton andra saliga, knäpptysta åhörare och lyssna på när de små gubbarna och fantastiska Sofia Jannok jojkar gamla berättelser från 200 år tillbaka.

Planen var att vi skulle till café Gasskas och roa oss, men eftersom en annan inte fyller 18 förrän om två veckor så grusades den planen för mig. Vi gick hem igen, men glada i hågen och ärligt talat så lyssnade jag nog hellre på berättelserna hemma än irländsk musik på Gasskas. Ett gäng drog dit lite senare i alla fall, men återvände till efterfest i köket med gitarrduell, gamla progglåtar och skillingtryck till halv fyra på morgonen. Mina föräldrar går sannerligen inte av för hackor när det gäller trevliga fester, gamla vänner och nattlig skönsång. Det roligaste tycker jag är att alla åldrar är så blandade, det är föräldrar, barn, kompisar och medmusikanter huller om buller. Jag älskar såna nätter.

Ah. Ja. På söndag morgon var det dags att lämna Jokkmokk, till min sorg. I bilen på väg hem diskuterades det vad vi skulle lyssna på för musik. Mamma frågade om Viktor inte hade nåt med "de där... vad heter de, Bolagsverket?" Hon menade Detektivbyrån. Nästa år kanske vi har fixat fram lite Bolagsverket på iPoden att lyssna på i bilen, för jag kommer självklart tillbaka nästa år också.

PS. Jag verkar inte kunna ladda upp några bilder, värdelöst. Kanske gör ett annat inlägg med bara bilder när det kan tänka sig att fungera igen.

Tråklördag

Idag har jag inte gjort någonting. Åt lite avocado. Åkte till jobbet. Den värste av alla alkisgubbar jag vet om i Luleå kom till restaurangen, gick direkt in på toaletten och låste in sig. Så gick det tjugo minuter, en halvtimme, en timme... Vi knackade på och ropade, men inget svar. Så jag fick nog och ringde polisen, som kom och bultade på dörren. Till sist öppnade han. Inget verkade direkt vara fel, förutom att han knappt var kontaktbar. Men ingen spya, blod eller dylikt i alla fall. Så de tog med sig honom därifrån, men jag mådde illa hela kvällen efteråt och var alldeles skakig. Höll nästan på att tappa en sån här varm järnform med brännhet sås över mig själv. Och allt är den där dumme alkisens fel. Han har varit inne flera gånger tidigare, så jag vet ju att jag aldrig kommer släppa in honom igen.

Sen slutade jag, och åkte hem i min ensamhet. Jag är trött och lite nere, och har verkligen ingen lust att åka och jobba för klassen på Mefos imorgon. En rätt värdelös helg faktiskt. Men jag får i alla fall tårta imorgon eftersom Viktor fyller år. Tur att nästa helg förmodligen blir trevligare, för då ska jag till Jokkmokks marknad. Det var ett par år sen jag var där, men nu vill jag verkligen åka dit igen. Pappa ska spela med "Låtar och skrönor" på Bio Norden, som han brukar, så jag räknar med fina barndomsminnen från Norrlåtar-tiden. Ah, fina grejer.

Dagens apa/dagens låt

Wheeze

Ikväll är en sån där konstig kväll när mitt huvud är alldeles utanför sig självt. Livet känns dumt, argt, ogästvänligt och elakt. Jag kan inte göra nåt annat än att lyssna på 16 Horsepower och ligga under en filt.

Veterans Klage

Sirqus Alfon: Eurotrash - The upgrade

Kom just innanför dörren efter att ha beskådat det bästa framträdandet jag någonsin sett, hela mitt liv, alla kategorier. De slår allt, alla konserter och pjäser och allt jag någonsin sett. Gruppen Sirqus Alfon, hur ska man kategorisera dem? Cirkusgrupp, dansgrupp, musiker eller ljusmagiker? De bästa, duktigaste och bäst koreograferade underhållarna någonsin kanske. Jag och Fanny var och såg deras show, och nu känner vi att vi har blivit upplysta, vi har nått nirvana, vi behöver aldrig mer se något.

Från deras MySpace:

"Sirqus Alfon is one of the strangest on-stage experiences you'll ever witness. Four boys mix crazy acrobatics and dance-numbers with world pop hits in megaphone-style. This is electric boogie and clown-rap accompanied by a leder-hosen trio which makes an old double-bass, melodica, and a small toy drum kit sound like arena-rock. With razor sharp timing they succeed in making a brilliant parody of subculture and popstars. Sirqus Alfon's explosive stage presence delivers unavoidable humour and explodes your conception of the music you thought you hated or loved. You don't really get what you've seen but the only thing you know is that you can absolutely not stand still and a smile is stapled to your face for a long, long time."

Från deras hemsida:

"Broken English, garish out-of-date club fashion, euro-techno and fake jewellery. A postmodern, decayed, out-of-style cultural phenomenon, disguised as avant-garde art. Sirqus Alfon delivers bombastic drama, from megastar-interpretations to intimate portraits. With a comedy based on the interaction between four eccentric characters and borrowing imagery from old music videos they create a style of old-school slapstick in a new-rave context. Sirqus Alfon’s most recent music-show concept which included an upright bass, a megaphone, a toy drumkit and a melodica is now complemented with a mix of strange instruments and electronic experiments. Sirqus Alfon’s variety performance EUROTRASH energetically brings new life to unpredictable hits with magic, off-the-wall acrobatics, video-projections and virtuoso juggling."

Allt som är coolt och elektroniskt, blinkande, neonfärgat eller tv-spelsretro fanns med. Laser, elektroniskt trumset, blinkande rullskridskor, dans i UV-ljus. De spelade varianter av Guitar Hero och Rockband på scen, dansade dansmatta, slogs a la Tekken. De fick publiken att spela "Beat Box Hero", och det var så hysteriskt roligt att jag höll på att kvävas av skratt. Det går inte att på något sätt förklara för någon som inte var där hur fantastiskt det var. Om du någonsin får chansen att se dem, GÖR DET. Kommer jag någonsin i närheten av en av deras shower igen så kommer jag hänga på låset dagar i förväg. Jag har fått se hur det ser ut i himlen. Hur jag hoppas att det ser ut i himlen.

Lyckorus

Vilken fantastisk konsert. Den bästa jag varit på, helt klart. För det första så var Brew House ett tusen gånger bättre ställe än Klubben, öppnare lokal, bättre scen och så mycket bättre ljud. Och de spelade bara bra låtar, i princip. Fuzz och Fukuro no yurikago var allra bäst, sen minns jag inte exakt vilka de spelade. Ryuusei, Oz, Hide and seek, Kanariya, Ageha... Det blir bara ett blurr såhär i efterhand, men jag är så jäkla nöjd. Jag var helt inställd på att stå långt bak och bara chilla, men sen var det så roligt att trängas att det slutade med att jag faktiskt hamnade nästan allra längst fram. Fick klämma lite på Tatsurous biceps, och den mannen förresten. Han är så cool! Helt sjukt vad han passar bra i sitt långa hår och haremsbrallor, den här stilen de kör med nu är ju bara för snygg för att vara sann. Och Miya, han är ju inte heller så tokig. Det var inte så mycket folk, men det blev riktigt bra tryck ändå och det var riktigt bra stämning.

Märkte på vägen hem att min ena sko hade gått sönder under konserten, verkligen synd eftersom de är mina enda vinterskor och jag gillar dem så mycket. Hela sulan har lossnat i hälen, och jag vet inte om det ens är värt att laga eftersom de är så dålig kvalitet. Annars är jag ganska hel och ren, ingen som headbangade in skallbenet på mig den här gången. Bara en snubbe som armbågade mig i pannan men det var ingen fara på taket.

Så nöjd! Sjukt nöjd!