Brazil

Häromdagen såg jag äntligen "Brazil" som jag har spanat in ett tag. En fantastisk film från 1985, en såndärn dystopisk framtidsvision skulle man väl kanske kunna säga, utspelad i ett strikt och otroligt välstrukturerat samhälle som för ett maniskt krig mot terrorismen. Genom en omfattande byråkrati där inte ett enda papper får försvinna, saknas eller hamna fel försöker de kontrollera sina medborgare och tänker sig väl att detta på något sätt ska skydda dem från terrorismen. Denna byråkrati kräver enorma mängder av arbetare, och i det gigantiska högkvarteret jobbar Sam Lowry. Han är en uttråkad man som drömmer om ett liv utanför det strikta samhället, att kunna flyga iväg från teknologin och alla krav folk ställer på honom. I hans drömmar finns också en vacker kvinna, som han desperat försöker finna i det verkliga livet.

En dag sker ett misstag någonstans i detta enorma maskineri av pappersvändare och datorer, ett namn blir fel och en oskyldig man blir bortförd, anklagad för terrorism. Sam Lowry upptäcker felet, men ingen vill kännas vid att något kan bli fel i systemet, så Sam försöker själv desperat att rätta till det samtidigt som fler och fler människor vänder sig mot honom. Så i sin kamp att rädda en oskyldig man blir han stämplad som terrorist och får alla emot sig.

Och vilken bra film det var. En mycket bra story och fantastiska miljöer. Stora, grå, släta och anonyma byggnader, slitna bostadsområden i slummen med namn som Shangri-La, gigantiska, rykande fabriker och sterila gator. Att den är gjord på 80-talet gör ju bara saken ännu bättre, jag älskar verkligen 80-talsfilmer. Det är något väldigt speciellt med dem, särskilt visioner om teknologi och datorteknik. Den här filmen får mig lite att tänka på videon till Klaus Nomis "Lightning Strikes", med mörka, stormande moln och blå blixtar. Coolt. Dessutom är den ganska skruvad, och det gillar ju jag.

Så, tummen upp för den här. Kanske inget för den som inte gillar knäppa filmer. Men för den som uppskattar budskapet med den hysteriska terroristjakten, ett omänskligt och kontrollerande samhälle och lite surrealism kan nog tycka om den. Den är dessutom ganska skojig, inte så farligt tung och pretentiös. Och så är ju faktiskt Robert De Niro med!