Ö

Gud vad de alltid ska hålla på och skjuta här på ön... Pang pang pang bara. Och inte vet man vad de skjuter på heller. Inte på mig i alla fall, det får man väl vara glad för. (Apropå skjuta, nån annan som är lite konfunderad över denna mordvåg som svept in över landet? Människor blir ju dödade som flugor. Folk ser för mycket Morden i Midsomer (läste förresten också om en kvinna som blivit mördad i Midsomer-trakten på riktigt, inte så himla konstigt egentligen så mycket folk som bliv mördade överallt. Men ändå)).

...

Slår ihjäl tid genom att läsa Anna Karenina av Tolstoj, 900 sidor-eller-nåt fullproppade med förvirrande ryska namn-konstellationer (skulle behöva en Sara till att förklara) och en jädra massa karaktärer. Men den är trivsam, och inte ens jag som annars läser ut böcker i racerfart behöver oroa mig för att den ska ta slut innan jag hunnit döda så mycket tid som jag vill ha ihjäl.

Men

jag vill verkligen bara hem nu. Och samtidigt... Som på nålar igen, rastlös. Några roliga dagar hemma, sen rutiner, jobb och träigt tråk. Önskar att jag fick springa på teatern denna höst också. Hade känts meningsfullt. Får väl börja skriva poesi eller idka välgörenhet.

Hetta

Idag har jag paddlat havskajak. Bara en kortis, min kusin hade paddlat ut med sin kajak och jag testade den. Det var riktigt länge sen jag paddlade senast, men det var skitroligt.

Jag har bränt mig i ansiktet, för sjuttonde gången. Mina kinder är alldeles varma. Har också badat och sovit på klipporna idag. Längtar hem i alla fall. Ikväll lite Mordis, i min ensamhet...!

Onsdag

Idag har jag och några vänner från ön tagit båten ut till en liten holme för att bada. Det var helt fantastiskt fint, som vanligt. Det var lite kallt i vattnet, men när man väl var i var det hur härligt som helst. Bara simma omkring, dyka ner till botten, hoppa från klipporna... Sen när man väl kommer upp är fingrarna och tårna alldeles vita och alla leder känns sega för att man har blivit så kall. Då får man lägga sig på klipphällen och värma sig i solen. Det kunde varit värre.

Men jag längtar ändå hem till Luleå... Dyrt att åka hem bara. Mor och far betalar ingenting, eftersom jag skulle kunna åka bil med dem. Men nu smälter Ylva mitt hjärta och jag vill komma tidigare. Och så blir det nog.

Paus

Ännu ett inlägg innan jag fortsätter Berättelsen Om Wien, om hur mina dagar ser ut för närvarande. Ingenstans blir jag så avslappnad som här ute, mina dagar består bokstavligt talat bara av att läsa, äta och sova. Hemskt nog blev jag ändå stressad direkt när jag kom hem från luffen, verkligheten väntade tålmodigt på mig med pengaproblem och vanlig vardagsångest. Därför försöker jag bara slappna av så mycket som möjligt och inte lägga mig i vardagslivet så mycket, utan bara ligga i koma på altanen och pressa (jag har blivit töntigt brun, jag som absolut inte ville bli solbränd för några år sen. Men jag passar jäkligt bra i solbränna, ska ni veta!).

Jag klampar omkring i träskor med saltvatten i håret och sågar reglar eller gjuter ner elledningar i marken till friggeboden, plockar hallon, läser böcker och tittar på havet. Om några veckor står jag och slätar ut kjolen, fluffar upp håret, sotar ögonen och cyklar till skolan. Jag blir väldigt inspirerad för hösten i alla fall.

Fri som en fågel

Fantastiskt väder idag. Lite blåsigt, men äsch, det är ju Luleå. Det får man ta. Igår var jag en sväng till stugan utanför Piteå, det var kallt men väldigt mysigt. Den ligger i skogen, fast med strandtomt och havet rakt utåt. Jag kände mig för en gångs skull helt avslappnad, det gick inte ens att få hjärnan till att tänka på allt jag tycker är jobbigt, inte ens när jag försökte. Skönt. Jag ska åka dit lite oftare tror jag. Det var helt tyst, så fantastiskt, underbart tyst. Ah, sommar!

Jag vill göra somriga saker! Picknicka, äta glass, gå på nattpromenader, fika på uteserveringar, bada! Nu ska bara skolan vara över, så är jag fri!