Final

Ojojoj. Nu har jag äntligen fått igång mitt internet igen, igår ville det inte alls. Och jag är så himla trött. Dramaten är underbart, eller i alla fall kostymateljén, eftersom det är det enda jag har sett. Typ tusen rum; "tillskärning dam" "tillskärning herr" "skrädderi dam" "skrädderi herr", en kvinna som gör skor och läderstuff, ett enormt färgkök/patineringsplace och en miljard människor som jobbar där. Och ingen av dem har tid med mig. Jag har väldigt lite att göra, eftersom jag inte direkt kan hjälpa dem med något. Och de är otroligt stressade eftersom premiären på "Final" är om typ två veckor. Min handledare, kvinnan som ritat kostymerna till denna, har förstås lite saker jag kan kolla på eller göra då och då, men hon är ju också väldigt upptagen med andra saker. Så det blir en hel del pinsamma stunder av att bara stå och stirra och göra ingenting. De som jobbar där är så himla stressade, så de har verkligen ingen lust att prata. Dessutom verkar de inte ha mycket till övers för nervösa praktikanter som inte kan någonting. Men det betyder ju inte att det inte är helt underbart fantastiskt att få vara där!
En sak jag inte fått göra än, men som jag väldigt gärna vill, är att se kostymförrådet och, eh, själva Dramaten. Jag har fortfarande ingen aning om hur det ser ut på de andra ställena än ateljén, restaurangen och lilla scenen. Jag ska höra imorgon om det kan finnas någon som har tid att ge mig en kort rundtur.

Nå. Igår satt jag och läste manuset några varv eftersom ingen hade tid med mig (vilket jag förstår), sen gick jag och A-M ut och bytte ett par skor och köpte smycken till uppsättningen på världens underbaraste butik. Antikt gammalt och nytt, eller nåt i den stilen. Nån har säkert varit där, och ni förstår mig isåfall! Massvis med gamla fina smycken från golv till tak, tygblommor och hattar och allt! Och ganska billigt. Jag förälskade mig i alla överdådiga gyllene medaljonger med religiösa motiv och alla jättevacka tygblommor. Och två charmiga, lite äldre karlar som jobbade där, varav en hade väldigt välplockade ögonbryn, mascara och en söt liten hästsvans. Jag måste definitivt dit igen.

Resten av dagen gjorde jag inte så mycket, kollade på skisser, skådespelare som provade alla vackra kläder och blev vansinnigt trött på slutet. Åkte hem, hann få i mig lite middag och flängde iväg med Paula för att gå på Teater Scenario och se en pjäs om asylsökande och folk som jobbar på migrationsverket. Intressant, men TRÖTT.

Idag har det bara varit genomdrag av hela pjäsen. Som för övrigt handlar om ett antal bekanta i 30-årsåldern som firar nyår tillsammans och tjorvar om pengar, lojalitet och kärlek. Låter väldigt unikt, eller hur? Den är skriven i slutet av 1800-talet, men utspelar sig nu på 50-talet. Vilket förstås betyder underbara kläder. Jag slutade kanske vid tre nån gång, och gav mig ut på stan. Men jag blev lite uppstressad av alla jäktande människor så jag gav upp ganska snabbt. Jag gick på Topshop, hittade inte grejerna jag hade spanat på, gick ut och for till Gudrun Sjödén för min mammas räkning. Sen skulle jag handla mat till min middag, men det gick inte så bra. Jag är verkligen glad att jag inte bor ensam vanligtvis, jag skulle svälta ihjäl! Det slutade med två majskolvar, lite bröd, vindruvor och lite godis. Jag har ätit helt otroligt dåligt ända sen jag kom hit, jag måste nog göda upp mig lite i helgen när jag är hemma igen.

Vad kan jag mer berätta...? Det är redan ganska långt det här, men det finns så mycket att säga! Jag är bara så trött, så det blir bara gegga av allt jag skriver. Jag känner mig lite ensam, önskar att någon av er, kära vänner, var här och tittade på tv och åt godis med mig. Imorgon åker jag hem till verkligheten.