Vilket möte

Ännu ett inlägg om mitt jobb och den hemska mänskligheten. Igår vid sju-halv åtta, när jag redan hade jobbat sen 12, och redan var trött sen dagen innan, och hade ont i benen och fötterna, och var hungrig och less, så skulle såklart en av Luleås alkis-kändisar dyka upp. "Nooo...!", tänkte jag, efterson jag vet hurdan han är. Men han verkade inte vara särskilt full, så jag serverade honom ändå en öl. Det visade sig ändå att han var helt tjoho redan, och han verkade mer hög än full. Ännu värre alltså.

Så han satt vid sitt bord och drack sin öl och mumlade och grymtade och var jobbig, fast diskret jobbig. Det var inte så mycket gäster, och inga som satt nära honom heller, så det var ganska lugnt. Men sen började han gå på mig när han gick förbi, sa att jag var snygg och söt och undrade vad jag hette och hur gammal jag är och så vidare. Jag fick jordens största äckelrysningar och sa att jag inte tänker prata med honom, och han inte får fråga mig såna saker eller säga så till mig, och jag svarade självklart inte. Men han fortsatte bara, och då sa jag åt honom att det var dags att gå, att han ändå inte hade något mer att göra här eftersom hans öl var slut och han definitivt inte skulle få köpa mer. Han kom fram till kassan och stod och stirrade på mig och frågade en massa saker, och då blev jag ännu mer less och gick in i köket. När jag kom ut igen efter en stund så såg jag honom inte, och frågade min jobbarkompis om han hade gått. Men nej, han hade tydligen satt sig vid ett bord med några andra gäster! Ett stackars ungt par som var jättebesvärade och inte visste vad de skulle göra. JOBBIGT. Min jobbarkompis stod i kassan och tog betalt av några andra, så han kunde inte gå dit och köra ut honom. Alltså fick jag göra det.

Så jag gick upp dit och sa att han verkligen skulle gå nu, att jag skulle ringa polisen och att han absolut inte har någonting mer här att göra osv osv. Då höll han på och tjorva och ville fortfarande inte gå, så jag gick för att ringa polisen. Men då kom min jobbarkompis och chefens man och knuffade och drog ut honom med våld, sen fick de stå på gatan och skrika åt honom och hålla honom därifrån.

Jag var helt darrig resten av kvällen, såna här saker har hänt förut, men det är ändå hemskt och jobbigt. Jag blev jätteledsen och äcklad och jag får fortfarande rysningar och känner mig illamående bara jag tänker på det. Då är det tur att det finns såna som Sälen, som bjuder in en på te och scones på kvällen och pratar om helt andra saker i flera timmar så att man glömmer bort allting.

Äckliga, hemska människa. Du ska dö snart! :(