Peppar peppar

Idag har jag suttit i några timmar och försökt få grepp om Kalevala, för om två veckor förväntas jag hålla ett föredrag för mina stackars klasskamrater om alla kvarnar och smeder och sånger och allt vad det är, och dessutom göra det bra. Jag har tänkt vara ambitiös. Men jag har blivit lat. Väldigt lat. Det är dags att ta tag i något ordentligt, så kanske jag får lite grepp om saker och ting. Det är inte det att det inte är intressant, för det är det verkligen. Men jag har en tendens att föredra att ligga på soffan, spela DS och vifta med tårna och låtsas som att jag kommer göra allt imorgon.

En annan sak som jag har gjort idag som är ambitiös och tidkrävande är att sy på danstreornas kostymer. Som måste vara klara nästa vecka. Panik. Men våra glammiga stjärnmasker av enhörningsläder blir i alla fall ganska bra, förutom att de ger lite KKK-vibbar på något sätt. Ännu värre blir det som man vänder dem uppochner, då blir de riktigt läskiga.

Annars då? Ja, ni vet ju hur det är/kan vara. Trött, less, oinspirerad. Opepp är väl det rätta ordet nuförtin. Jag vill ju åka till Stockholm, men på ett sätt känns det bara så... opepp. Jobbigt att resa, typ. Nu ska jag ta en rågmacka och läsa Kalevala. För jag har gett mig 17 på att göra det här ordentligt. Äta kvällsfika och läsa finskt nationalepos.