Bornholm

En dag fyllde min pappa år. Nån dag därpå åkte vi till Bornholm med en annan familj som vi tycker hemskt mycket om. Och danskofil som jag är så var det helt underbart att få vistas mitt i detta vackra språk. För ett par år sen seglade det förbi ett par och gick iland på vår ö för att tälta, men det var så dåligt väder så mamma erbjöd dem att sova i vår inredda lada. Sen dess har de hållit kontakten, och nu när vi bestämde oss för Bornholm så fick vi låna deras fantastiska sommarstuga. Det var ett fantastiskt, gult korsvirkeshus från jag-vet-inte-när, som någon farfar hade köpt som jaktstuga. För en mer passande jaktstuga kan man nog inte hitta. Den ligger mitt i en skog på 14 hektar som tillhör stugan, vilket är ganska unikt för Bornholm eftersom de flesta söker sig till kusten. Skogen var mörk och tät, men vacker, och vi hade inga grannar eller täckning på telefonerna. Ehe. Själva stugan var som i en film, allt var inrett precis som man tänker sig att en jaktstuga ska vara inredd. Öppna spisar, mysiga fåtöljer och så vidare. Och såklart en massa djurskallar på väggarna.

Vi tittade på medeltida rundkyrkor, hisnande klippor och vackra kuster, badade på milslånga vita stränder, åt rökt fisk och glass och umgicks med varandra och värdparet Mikael och Tine. En kväll grillade vi uppe i skogen, där de hade ett långbord och grillplats, och det dröjde inte länge förrän folk drog fram dragspel och fiol och - hör och häpna - en gammal, bucklig tuba som nån hittade i vedbon. Henning, son i den andra familjen, är en riktigt duktig tubaspelare och hade varit på läger tillsammans med Süperstar Orkestar, balkanbandet som vi älskade på Urkult. Han drog med alla i ett riktigt röj, vi måste ha skrämt bort vartenda djur och spöke på mils avstånd så som vi gastade. Dessutom övades det in ett specialnummer som de andra skulle framföra för värdparet, på begäran av dem. Sången var Svantes lykkelige dag, en söt men lite fånig visa om det fina i vardagen. Så familjen sångfågel som vi var med började öva stämmor för att framförandet skulle bli oförglömligt.

Så kom den stora dagen. Vi skulle till Mikael och Tine och deras söner för att äta middag. De bor underbart fint i hamnen i Gudhjem, så vi blev bjudna på drinkar på klipporna vid havet och det var så vackert att man bara smälte. Senare på kvällen blev det dags för deras nummer, och vilken succé det blev! Sönerna i familjen kunde knappt tro sina ögon och öron när dessa åtta skrålande svenskar rev av nationalklassikern om Svante på ytterst dålig danska, men när de kommit över chocken så älskade de det. Mikael och Tine höll på att ramla av stolarna av förvåning när Henning kom in med den gamla tuban från vedbon. Sen kunde de såklart inte låta bli att riva av balkanhiten från kvällen innan, och man kunde se på dem alla fyra i familjen att det minsann inte är nåt som händer varje dag. Men efter ännu lite mer jammande och gastande så blev det kväller och dags att åka hem.

Så, Bornholm var fantastiskt vackert och usch vad jag saknar familjen W-R. Jag har känt dem hela mitt liv, men vi träffas alldeles för sällan.

Ps. Tänkte ändra namn på bloggen till Skymningsjuice istället. Gillar inte att namnet låter så... Twilight...