Urkult

Urkult, Urkult, Urkult... Jag kom hem igen nu ikväll, trött, glad. Urkult är en fantastisk festival, mitt i Ångermanlands skogar, vid den mäktiga Nämforsen. Folkmusik, världsmusik, vadsomhelstmusik, lagom mycket folk, härlig stämning och en jäkla massa haremsbyxor, dreads och hasch. Vi åkte med festivalbuss från Uppsala, en riktigt gammal historia som fylldes till brädden av världsvana, beresta och berikade människor som hette Charlie, Raoul och Sasha och såna saker. Det tog ett bra tag. Men vi kom i alla fall fram. Vi bodde på Älvcampingen, som visade sig vara party- och fyllecampingen. Och knarkcampingen, i alla fall bredvid vårt tält. Där skrålades och skålades det hela nätterna, citerades Stockholmsnatt och såldes tjohejs åt alla håll. Klart man förstår att folk knarkar, inte minst röker på, det gör väl folk på alla festivaler. Men jag tycker att det är synd. Men vad är det att hänga upp sig på, när det är en så fin festival annars?

På torsdagen när vi anlände så blev det ett jäkla spring med tält och biljetter. Kalabalik. Vi tittade på pappa som spelade med Nurmen Lintu, en fullkomligt MAGISK och FANTASTISK sak med musik och bilder från Tornedalen. Efter det åt vi den godaste veganska gulasch som denna jord har skådat och gick in på festivalområdet. Försökte se Kapten Röd, men hade vare sig rast eller ro att stå och gunga med en massa folk och kolla på en skuttig, rödhårig reggaegöteborgare. Eller vad han nu är. Vi gav oss av tillbaka till campingen. Träffade bekanta till Fanny, jag sov. Och så blev det fredag.

På fredagen drog vi omkring. Lyssnade på Den Fule, som inte var så spännande. Lyssnade lite på Nina Ramsby, som var otroligt charmig och fantastisk på scen, men som ändå inte lyckades fånga oss oroliga själar. På kvällen lekte Fanny med sina vänner och jag gick till danslogen och röjde loss med två bekanta från Uppsala. Det var väldigt trevligt, men varmt. Framåt fyra tog vi oss försiktigt ner för den branta skogsstigen till campingen, när vi kom tillbaka till tältet så fick vi påhälsning i tältet av två förbipasserande som pratade om allt möjligt konstigt. Sen somnade jag. Och vaknade alldeles för tidigt.

Men då var det lördag, och vi gick iväg till ett litet trädgårdscafé nära oss. Som var det mysigaste någonsin. De hade hängt upp tyger mellan träden och ställt ut udda soffor, lastpallar och trasmattor, hängt lyktor i träden och sålde gott kaffe. Där träffade vi ännu fler bekanta till Fanny, bland annat Emanuel och Tobbe som vi kom att hänga med hela dagen. Vi gick och badade, pratade, satt i gräset och drack öl, hade det riktigt trevligt. Folk kom och gick, vi försökte se nåt mer på festivalen men hade som vanligt ingen ro. Gick tillbaka till de andra i stället. Drog omkring på campingen och området. Jag skulle åka festivalbussen tillbaka morgonen därpå, så jag tyckte att det var lika bra att vaka hela natten. Så vi såg solen gå ner och gå upp, och vid fem-halv sex på morgonen så satt vi vid forsen och skålade i plommonvin och jag var inte det minsta trött. Däremot ledsen över att festivalen snart skulle vara över för min del. Och glad för att den var så jäkla rolig. Åker antagligen nästa år igen.