Hejdå igen

Hej hopp, idag åker jag till Blekinge och blir borta jag-vet-inte-hur-länge. Om jag inte bestämmer mig för att åka hem en sväng nån gång så kommer jag nog inte hem förrän skolan börjar igen, eftersom familjen ska åka till Irland precis i slutet av sommarlovet. Jag kommer förmodligen bli helt skogstokig av att vara i Blekinge i två månader, men i så fall får jag väl åka hem. Det är ju så himla nära från Karlskrona till Luleå...

Drøm Hardt

En liten grej bara:

sen jag kom tillbaka till Sverige så har jag sovit jättekonstigt. Bra, men konstigt. Man drömmer ju alltid knäppa saker liksom, men det är som att mina drömmar har påverkat mig mer sen jag kom tillbaka, de känns verkligare och jag blir riktigt förvirrad. Känslan håller i sig hela dagen, jag kan som inte riktigt förstå vad som har hänt på riktigt eller inte. Eller vad som har hänt överhuvudtaget. Jag är också mer förvirrad I drömmen, ingenting make:ar sense, alls.

Dessutom har jag fått jättesvårt att vakna, förut var jag mer eller mindre klarvaken så fort jag öppnade ögonen, men nu känner jag mig i princip drogad när jag vaknar. Svårt att fokusera blicken, ingen kontakt med någonting i skallen. Vaknar jag till på natten en sekund så får jag liksom kanalisera allt mitt fokus för att överhuvudtaget fatta åt vilket håll jag ska vrida mig, eller om jag ska kolla på klockan, eller vad som helst. Det snurrar i huvudet och ögonen hänger inte alls med i svängarna. Den drogade känslan tillsammans med den totala förvirringen i mina drömmar gör att min vakna tid, speciellt de första timmarna efter att jag har vaknat, en aning surrealistisk. Men inte på ett helt oangenämt sätt om jag ska vara ärlig. Det är lite roligt, som att uppleva världen på ett annat sätt. Jag antar att det har med resan att göra, omställningen av dygnet och kanske till och med kosten, sällskapet, utsikten, aktiviteten. Jag vet inte, men jag gillar tanken på att de stora kontrasterna påverkar mig. Jag har ändå sommarlov, alltså inget behov av att göra någonting viktigt.

Det svenskaste svenska

Ja, dagen jag anlände hem till Sverige igen råkade ju vara den svenskaste dagen av dem alla, nämligen midsommarafton. Jag hade ju fått sova på tåget, som en stock dessutom, så jag kände mig relativt pigg och följde med brorsan och hans tjej Elin på middag/fest/samkväm hos deras kompis Slick. Vi var inte så många, men nog var det trevligt på många sätt. De spelade gitarr och sjöng och alla var glada, vi lyssnade på Fever Ray och dansade till och med litegrann. Sen var det väl mindre trevligt på andra sätt, men äsch. Palla vara hemma vaaaa. Skulle egentligen ha gått på Kafelino ikväll, men nu verkar det ha fallit bort ur planeringen. Skit samma, det spelar ingen roll. Jag känner mig fortfarande lite jetlaggad eller nåt, trött och slö. Och surig. Lyssnar på en rolig musiklista med en blandning av DJ Ozma, Kultiration och Gorillaz och försöker tänka på allt roligt med Sverige.

Sverige

Hemma i Sverige igen. Det är trevligt och så, roligt att träffa alla igen. Särskilt hunden och brorsan! Men samtidigt saknar jag Tokyo och YLVA så mycket att det knyter sig i magen. Men oj vilken bra resa jag hade. Nu vet jag ju i alla fall vad jag vill göra efter gymnasiet...

Tokyo dag 19

Idag är sista dagen. För nästan tre veckor sen trodde jag verkligen inte att den skulle komma, men tji fick jag, för nu är den här! Men jag ska försöka att inte tänka på det förrän ikväll, för jag har trots allt en dag kvar. Sen kan jag sitta och grina hela resan hem om jag vill.

Igår var jag och Sara på Ueno Zoo! Det var jätteroligt, djur är bäst. Men det är helt gigantiskt där, så vi orkade inte med att se allt innan vi dog i värmen. Mina favoriter var den lilla, svart-vita apan med det ledsna ansiktet, dvärgflodhästarna, bältdjuren och capybaran. Men vi strosade omkring, squee:ade över alla små djuren, drack en massa vatten och had det trevligt. Sen åkte vi in och träffade Ylva i Shinjuku, käkade pasta och tog lite purikura. Sen åkte Sara hem och jag och Ylva gick på izakaya och drack Kaluha Milk och käkade edamame. Det var trevligt men väldigt melankoliskt att sitta där, prata om hur roligt det har varit, se ut över Shinjuku och veta hur länge det dröjer innan jag kommer tillbaka. Men nu har jag i alla fall varit här, och det är ju faktiskt helt fantastiskt.

Idag vet jag inte vad jag ska göra faktiskt. Ta det lugnt tror jag, vandra runt och njuta lite till av atmosfären kanske. Köpa dango om jag hittar. Suck. Buhu. Snyft.

(Men det finns såklart jättemånga saker som är fantastiska i Sverige, jag är inte den som är den!)

Tokyo dag 17

Vad ska man skriva om idag då? Det är två dagar kvar på min underbara resa. Jag får en klump i magen av att tänka på det. Jag trivs så bra. Klart att det kommer gå bra att vara hemma också, men det är som att jag har fått smaka lite, lite på hur roligt man kan ha och hur glad och lugn man kan vara, sen ska jag bara hem till det gamla vanliga tragglet igen. Alltså, inte som att livet i Luleå är ett lidande, snarare tvärtom, men ni fattar. Jag gillar det här. Och jag vet ju att det kommer dröja minst ett år, ett och ett halvt, innan jag kan åka tillbaka. Jag sprängs nog lite.

Ja. Idag har vi inte gjort någonting intressant. Sjungit karaoke i tre timmar, det var roligt. Såklart. Sen åkte vi hem igen, jag har som vanligt hundrafemtio kilo energi att bli av med. Det är roligt att vara pigg som omväxling, hemma är jag bara trött hela tiden. Jag tror att jag är väldigt rastlös vanligtvis, men här kan jag liksom släppa ut energin eller nåt. Eller så är det endorfiner.

Tokyo dag 16

Skojigt partaj igår! Träffade roliga människor och dansade till DJ Ozma. Att de överhuvudtaget spelade Ozma på Current är ganska fantastiskt, så jag och Ylva var ju bara tvugna att rocka loss där, ensamma på dansgolvet. Idag har vi chillat, jag och Ylva gick och sjöng karaoke med några av hennes kompisar, som var jättefulla, gnälliga och bråkiga, så det var inte alls värt. Usch, sämst. Men det kunde man ju inte veta innan, fick i alla fall sjunga en vacker duett med Ylva. Den bästa version av Lady Gagas Alejandro som har sjungits sen den släpptes, helt klart.

Tokyo dag 15

Godmorgon Sverige. Idag är det tydligen kungabröllop, men det är låååångt bort härifrån. Vi ska på Current ikväll och "Party Hard" som det heter. Tja, det blir väl alltid hård fest när vi tre rullar in. Nu klistras det ögonfransar, sprayas hår och väljs ut kläder här i lådan, och det kommer säkert bli jätteroligt ikväll. Idag har vi inte gjort någonting egentligen, gått på 100-yens-affär och köpt dumma saker, ätit pasta som vi lagat själva (!!!) och inget viktigare än det! Men det är skönt att ta det lungt också, helt klart. Jag vet att jag har sagt det många gånger nu, men jag förstår inte hur jag ska kunna åka hem härifrån. Verkligen inte. Jag kommer sakna allt så himlarns mycket, tänk att inte kunna ta purikura när man vill, sjunga karaoke, besöka izakayor, käka curry, köpa yoghurt på Family Mart! Gah. Det vill jag inte tänka på mer. Ikväll äreju feeeest!

Tokyo dag 14 (igen)

Åhejåhå. Vi åt shabu-shabu till middag i Shin-okubo, himmel så gott det var. Vi beställde in mängder av mat, är det allt du kan äta så är det! Efter mat, mat och lite mer mat gick vi på ghetto-izakayan igen och drack goda drinkar och åt glass med cornflakes. Personalen där är så himla söta och roliga, det stället kommer jag verkligen sakna. Sen åkte vi hem i regnet, nu lyssnar vi på Dj Ozma och slappar. Imorgon är det partaj på Current, det blir nog roligt. Hej så länge!

Tokyo dag 14

Nu har vi varit här i två veckor. Det känns som att det har gått hur fort som helst, men när man tänker på vår första kväll på baren i Mitaka så känns det som en livstid sen. Och nu förstår jag inte alls hur vi ska kunna åka härifrån. Den här stan has grown on me, wowhohoho. Jag trivs så himla bra här, jag mår så himla bra här. Jag är lugn, glad, full av energi och självförtroende och vill bara gå runt på gatorna i Shinjuku för alltid i sällskap med vänner och trevliga människor.

Idag delade vi upp oss, jag och Sara, hon åkte till Asakusa och köpte fina saker medan jag åkte till Shibuya och köpte tyg. Jag gillar verkligen Shibuya, har ju bara varit där två korta gånger, men det är så fint och så mycket folk. Jag fick värsta lyckoruset av att gå där ensam i Shibuya crossing och trivas. Efter att ha inhandlat mitt tyg hos en gullig liten gubbe så åkte jag "hem" till Shin-Nakano igen, men Sara med nyckeln hade inte hunnit hem ännu så jag fick sitta utanför och vänta. Det regnade, så jag orkade inte åka nån annanstans, men jag satt under tak och hade det riktigt trevligt faktiskt. Jag satt och skrev i min lilla resedagbok och tänkte på livet, så det gick verkligen ingen nöd på mig. Jag saknar mina vovvar och min familj en del, och längtar efter att få ge dem alla roliga presenter och berätta mer om våra veckor, men samtidigt vill jag ju aldrig åka hem. Men än är det ca en vecka kvar, så jag ska inte tänka så mycket på det. Ikväll ska vi äta shabu-shabu, typ japansk fondue, det kommer bli underbart gott tror jag. Senare ska vi på ghetto-izakayan i Takadano-baba och dricka Koko Dokos och ha det trevligt.

Ah, just det, tänkte ju skriva lite mer om igår. Glömde skriva att vi gick på en djuraffär och kikade, där de hade typ alla djur i hela världen. Först tyckte vi att det var gulligt, men sen tyckte vi så synd om stackarna. Ensamma valpar i burar (som såg jätteglada ut, men ändå), varma jättekaniner, havssköldpaddor i blå baljor, två galna apor i alldeles för små burar, en gigantisk uggla utan möjlighet att göra något annat än att sitta och stirra. Dessutom hade de en liten sengångare som sov i sitt hus, och en massa annat förstås. Gulligt men sorgligt. Vi ville adoptera dem allihop.