Tokyo dag 19

Idag är sista dagen. För nästan tre veckor sen trodde jag verkligen inte att den skulle komma, men tji fick jag, för nu är den här! Men jag ska försöka att inte tänka på det förrän ikväll, för jag har trots allt en dag kvar. Sen kan jag sitta och grina hela resan hem om jag vill.

Igår var jag och Sara på Ueno Zoo! Det var jätteroligt, djur är bäst. Men det är helt gigantiskt där, så vi orkade inte med att se allt innan vi dog i värmen. Mina favoriter var den lilla, svart-vita apan med det ledsna ansiktet, dvärgflodhästarna, bältdjuren och capybaran. Men vi strosade omkring, squee:ade över alla små djuren, drack en massa vatten och had det trevligt. Sen åkte vi in och träffade Ylva i Shinjuku, käkade pasta och tog lite purikura. Sen åkte Sara hem och jag och Ylva gick på izakaya och drack Kaluha Milk och käkade edamame. Det var trevligt men väldigt melankoliskt att sitta där, prata om hur roligt det har varit, se ut över Shinjuku och veta hur länge det dröjer innan jag kommer tillbaka. Men nu har jag i alla fall varit här, och det är ju faktiskt helt fantastiskt.

Idag vet jag inte vad jag ska göra faktiskt. Ta det lugnt tror jag, vandra runt och njuta lite till av atmosfären kanske. Köpa dango om jag hittar. Suck. Buhu. Snyft.

(Men det finns såklart jättemånga saker som är fantastiska i Sverige, jag är inte den som är den!)

Tokyo dag 17

Vad ska man skriva om idag då? Det är två dagar kvar på min underbara resa. Jag får en klump i magen av att tänka på det. Jag trivs så bra. Klart att det kommer gå bra att vara hemma också, men det är som att jag har fått smaka lite, lite på hur roligt man kan ha och hur glad och lugn man kan vara, sen ska jag bara hem till det gamla vanliga tragglet igen. Alltså, inte som att livet i Luleå är ett lidande, snarare tvärtom, men ni fattar. Jag gillar det här. Och jag vet ju att det kommer dröja minst ett år, ett och ett halvt, innan jag kan åka tillbaka. Jag sprängs nog lite.

Ja. Idag har vi inte gjort någonting intressant. Sjungit karaoke i tre timmar, det var roligt. Såklart. Sen åkte vi hem igen, jag har som vanligt hundrafemtio kilo energi att bli av med. Det är roligt att vara pigg som omväxling, hemma är jag bara trött hela tiden. Jag tror att jag är väldigt rastlös vanligtvis, men här kan jag liksom släppa ut energin eller nåt. Eller så är det endorfiner.

Tokyo dag 16

Skojigt partaj igår! Träffade roliga människor och dansade till DJ Ozma. Att de överhuvudtaget spelade Ozma på Current är ganska fantastiskt, så jag och Ylva var ju bara tvugna att rocka loss där, ensamma på dansgolvet. Idag har vi chillat, jag och Ylva gick och sjöng karaoke med några av hennes kompisar, som var jättefulla, gnälliga och bråkiga, så det var inte alls värt. Usch, sämst. Men det kunde man ju inte veta innan, fick i alla fall sjunga en vacker duett med Ylva. Den bästa version av Lady Gagas Alejandro som har sjungits sen den släpptes, helt klart.

Tokyo dag 15

Godmorgon Sverige. Idag är det tydligen kungabröllop, men det är låååångt bort härifrån. Vi ska på Current ikväll och "Party Hard" som det heter. Tja, det blir väl alltid hård fest när vi tre rullar in. Nu klistras det ögonfransar, sprayas hår och väljs ut kläder här i lådan, och det kommer säkert bli jätteroligt ikväll. Idag har vi inte gjort någonting egentligen, gått på 100-yens-affär och köpt dumma saker, ätit pasta som vi lagat själva (!!!) och inget viktigare än det! Men det är skönt att ta det lungt också, helt klart. Jag vet att jag har sagt det många gånger nu, men jag förstår inte hur jag ska kunna åka hem härifrån. Verkligen inte. Jag kommer sakna allt så himlarns mycket, tänk att inte kunna ta purikura när man vill, sjunga karaoke, besöka izakayor, käka curry, köpa yoghurt på Family Mart! Gah. Det vill jag inte tänka på mer. Ikväll äreju feeeest!

Tokyo dag 14 (igen)

Åhejåhå. Vi åt shabu-shabu till middag i Shin-okubo, himmel så gott det var. Vi beställde in mängder av mat, är det allt du kan äta så är det! Efter mat, mat och lite mer mat gick vi på ghetto-izakayan igen och drack goda drinkar och åt glass med cornflakes. Personalen där är så himla söta och roliga, det stället kommer jag verkligen sakna. Sen åkte vi hem i regnet, nu lyssnar vi på Dj Ozma och slappar. Imorgon är det partaj på Current, det blir nog roligt. Hej så länge!

Tokyo dag 14

Nu har vi varit här i två veckor. Det känns som att det har gått hur fort som helst, men när man tänker på vår första kväll på baren i Mitaka så känns det som en livstid sen. Och nu förstår jag inte alls hur vi ska kunna åka härifrån. Den här stan has grown on me, wowhohoho. Jag trivs så himla bra här, jag mår så himla bra här. Jag är lugn, glad, full av energi och självförtroende och vill bara gå runt på gatorna i Shinjuku för alltid i sällskap med vänner och trevliga människor.

Idag delade vi upp oss, jag och Sara, hon åkte till Asakusa och köpte fina saker medan jag åkte till Shibuya och köpte tyg. Jag gillar verkligen Shibuya, har ju bara varit där två korta gånger, men det är så fint och så mycket folk. Jag fick värsta lyckoruset av att gå där ensam i Shibuya crossing och trivas. Efter att ha inhandlat mitt tyg hos en gullig liten gubbe så åkte jag "hem" till Shin-Nakano igen, men Sara med nyckeln hade inte hunnit hem ännu så jag fick sitta utanför och vänta. Det regnade, så jag orkade inte åka nån annanstans, men jag satt under tak och hade det riktigt trevligt faktiskt. Jag satt och skrev i min lilla resedagbok och tänkte på livet, så det gick verkligen ingen nöd på mig. Jag saknar mina vovvar och min familj en del, och längtar efter att få ge dem alla roliga presenter och berätta mer om våra veckor, men samtidigt vill jag ju aldrig åka hem. Men än är det ca en vecka kvar, så jag ska inte tänka så mycket på det. Ikväll ska vi äta shabu-shabu, typ japansk fondue, det kommer bli underbart gott tror jag. Senare ska vi på ghetto-izakayan i Takadano-baba och dricka Koko Dokos och ha det trevligt.

Ah, just det, tänkte ju skriva lite mer om igår. Glömde skriva att vi gick på en djuraffär och kikade, där de hade typ alla djur i hela världen. Först tyckte vi att det var gulligt, men sen tyckte vi så synd om stackarna. Ensamma valpar i burar (som såg jätteglada ut, men ändå), varma jättekaniner, havssköldpaddor i blå baljor, två galna apor i alldeles för små burar, en gigantisk uggla utan möjlighet att göra något annat än att sitta och stirra. Dessutom hade de en liten sengångare som sov i sitt hus, och en massa annat förstås. Gulligt men sorgligt. Vi ville adoptera dem allihop.

Tokyo dag 13

Torsdag. Varmt som attan, idag igen. Fast för mig funkar det bra, man blir lite klibbig men annars är det okej. Alla japaner stirrar på en som att man vore knäpp i korta shorts och linne, hallå liksom. Bara för att alla japanskor klär sig i långklänning med t-shirt under. Idag har vi irrat omkring borta i Ayase för att hitta en butik som sålde tabis som Sara ville ha, det var för varmt och tråkigt och jobbigt för att jag ska orka skriva om det, men vi hittade kort sagt ingenstans. så vi åkte hem och duschade istället, sen åkte vi och träffade Ylva i Shin-Okubo för att äta tempura. Jag åt grönsaker dårå, bland annat lotusrot. Riktigt, riktigt gott. Sen käkade vi lite glass på nån jätterosa koreansk pojkbandsglassbar, och efter det bar det av på karaoke på ett litet skabbigt och superbilligt ställe. Men det var sjukt roligt såklart, spelar roll hur det ser ut liksom, humöret var ju på topp!!11 Efter två korta timmar med karaoke så gick vi en sväng på en bar, Ylva gjorde läxan och jag och Sara kollade lite på fotbolls-VM i brist på annat. Sen bar det hem igen, vi ska ju trots allt ut både fredag, lördag och söndag också. Låter som att vi partar järnet här, men det gör vi faktiskt inte. Eller tja, mer än jag brukar göra hemma i Luleå antar jag, haha.

Nu ska jag skriva vykort som borde ha skickats för sådär två veckor sen. Imorgon ska jag kanske till Shibuya och kika på tyger, sen blir det ghetto-izakayan på kvällen. Fint.

Tokyo dag 12

Ännu en dag fylld av skojigheter! Men Ylva står och hoppar och vill se Sagan om Ringen, så det kanske blir lite kort nu. Kan berätta lite kort.

Jag och Sara började med curryfrukost, sen åkte vi till Shibuya och svettades. Köpte en del fina grejer, bland annat ett par gräddvita spetsmamelucker typ. Efter fem käkade vi middag på Sweets Paradise, sen gick jag och Ylva till Current för att ta en drink. Vi var ensamma där till en början, sen ramlade det in några snubbar och tjejer. En av killarna började snacka med oss, han var jättechill och trevlig och det var skojigt. Han nämnde att de var på turné med sitt lilla "dumma band" och vi undrade om det var några man hade hört talas om. Nja, sa han, om man är into metal kanske. Ja, jag kan ju berätta att bandet heter Dragonforce och jag och Ylva är tydligen de enda som inte visste att de är värsta kända och har sådär trettio miljoner visningar på YouTube. Vi fick googla när vi kom hem, och då skrattade vi på oss litegrann. Men Sam, som han då hette, var som sagt värsta skojig och trevlig och när vi skulle gå så sa han att det kändes jättesorgligt och nu kommer vi ju aldrig någonsin träffas igen! Så han bad oss skriva ner våra mailadresser, och det gjorde vi. Vad han nu ska med dem till, men det var ju skoj. Ibland händer så lustiga saker.

Nå, efter Current så kände vi oss inte riktigt mogna för att åka hem ännu, så vi tog en sväng på Taito och spelade skjutspel. Ett handlade om att skjuta spöken på ett museum och det andra var helt fantastiskt. Man gick in och satte sig i en låda med en skärm och varsin kanon, det var ett piratspel komplett med små töntiga pirathattar som man kunde ha på sig. Det var värsta coolt, för bänken man satt på rörde sig och kastade sig hit och dit med det som hände på skärmen. Wiiie!

Sen åkte vi i alla fall hem. Livet är bra. Och nu blev det ingen Sagan om Ringen ändå, men den finns ju kvar.

HAHAHA GAHDASKDG ASL JAG ÄLSKAR TOKYO.

Var bara tvungen att få ur mig det.

Tokyo dag 11?

Uhhbluuurhk. Jobbigast väder idag. Det började med jättemycket sol och varmt, så vi åkte och kollade på lite trädgård. Jag hade på mig mina fina nya skor, men sen blev det så varmt, klibbigt och ont i fötterna så vi åkte hem och bytte om lite. Sen åkte vi in till Shinjuku, käkade middag, tog purikura och shoppade lite. Två par strumpor från Vivienne Westwood och en supertöntig present till min familj blev det. När vi vandrade runt som bäst i Shinjuku så började det regna. Opeppt. Så vi drog hem igen. Överhuvudtaget inte världens mest peppade dag, både Sara och Ylva har varit lite låga, samtidigt som jag har sjuka mängder energi och far runt som en liten iller. Dålig timing! Men till helgen, då jävlar...! Ehe. Karaoke, izakaya, mer karaoke och en massa skoj. Förhoppningsvis. Om peppen återinfinner sig. Men det måste den helt enkelt göra.

Over and out.

Ghetto-izakayan

Åh. Idag vill jag bara skriva om ghetto-izakayan, Orenchikoi, som vi äntligen gick till idag. Ylva har pratat så mycket om den, och åh vad vi inte blev besvikna. Den ligger i Takadanobaba, där vi inte har varit tidigare, men det såg väl fint ut. Anledningen till att Ylva hela tiden kallar den för ghetto är att den inte på långa vägar är lika elegant som den andra vi var på, och snubbarna som jobbar där är så underbart underbara, inte alls värsta artiga eller så. Stället är fullt av manga-affischer, små plastfigurer och affischer med töntiga nittiotalspojkband, och när man kommer in så ropar nån i crewn "NU KOMMER DET FOLK" och alla andra som jobbar vrålar så högt de kan, var de än befinner sig, "VÄLKOMNAAAAAA" på värsta manliga sättet. Så blir man placerad vid ett bord och de slänger fram en tallrik med lite slarvigt uppskuren vitkål. Ja, vitkål. And nothing else. Ylva beställde in en runda Koko Doko-drinkar åt oss, om nom nom. Koko Doko betyder typ "var är jag?", haha. Smakade typ cola fast mer spännande, hur goda som helst i alla fall. De serverades i stora glas med två provrör med nån annan vätska i, som man ska hälla i och blanda om. Under kvällen beställdes det in fyra var på raken, så goda var de. Och sjuuukt billiga. Ca 30 kr styck liksom liksom. Sen började det välla in mat, åååh maaaaat. Massa gott var det.

Så vi satt där och mumsade på vår mat och drack våra Koko Dokos, sjöng trolololololo och njöt av livet medans snubbarna vrålade till varandra om olika saker. Så plötsligt släcktes lamporna, och en av dem började spela "Happy birthday" på saxofon. Två tjejer firade tydligen sina födelsedagar, så de fick komma fram och blåsa ut ljus på små bakelser medans hela crewn och alla besökare sjöng och klappade händerna för dem. Så himla fint.

Ja.

Bästa stället alltså. Izakayor är kanske det bästa påhittet någonsin.