Ghetto-izakayan

Åh. Idag vill jag bara skriva om ghetto-izakayan, Orenchikoi, som vi äntligen gick till idag. Ylva har pratat så mycket om den, och åh vad vi inte blev besvikna. Den ligger i Takadanobaba, där vi inte har varit tidigare, men det såg väl fint ut. Anledningen till att Ylva hela tiden kallar den för ghetto är att den inte på långa vägar är lika elegant som den andra vi var på, och snubbarna som jobbar där är så underbart underbara, inte alls värsta artiga eller så. Stället är fullt av manga-affischer, små plastfigurer och affischer med töntiga nittiotalspojkband, och när man kommer in så ropar nån i crewn "NU KOMMER DET FOLK" och alla andra som jobbar vrålar så högt de kan, var de än befinner sig, "VÄLKOMNAAAAAA" på värsta manliga sättet. Så blir man placerad vid ett bord och de slänger fram en tallrik med lite slarvigt uppskuren vitkål. Ja, vitkål. And nothing else. Ylva beställde in en runda Koko Doko-drinkar åt oss, om nom nom. Koko Doko betyder typ "var är jag?", haha. Smakade typ cola fast mer spännande, hur goda som helst i alla fall. De serverades i stora glas med två provrör med nån annan vätska i, som man ska hälla i och blanda om. Under kvällen beställdes det in fyra var på raken, så goda var de. Och sjuuukt billiga. Ca 30 kr styck liksom liksom. Sen började det välla in mat, åååh maaaaat. Massa gott var det.

Så vi satt där och mumsade på vår mat och drack våra Koko Dokos, sjöng trolololololo och njöt av livet medans snubbarna vrålade till varandra om olika saker. Så plötsligt släcktes lamporna, och en av dem började spela "Happy birthday" på saxofon. Två tjejer firade tydligen sina födelsedagar, så de fick komma fram och blåsa ut ljus på små bakelser medans hela crewn och alla besökare sjöng och klappade händerna för dem. Så himla fint.

Ja.

Bästa stället alltså. Izakayor är kanske det bästa påhittet någonsin.