Tokyo dag 1 och 2

Jag känner att det är dags att komma ikapp med bloggandet. Det har varit så hinla mycket bara, och jag har så mycket att skriva om! Kan börja med att berätta om resan.

För den som är nyfiken kan jag berätta att flygbiljetten Stockholm-Beijing-Tokyo kostade ca 5000 kr. Asbilligt alltså, men då var vi ute i gooood tid. Det var inte så jobbigt som jag hade väntat mig att flyga till Beijing, vi trodde att det skulle ta elva timmar, men det tog bara sju och en halv ungefär. Underbart alltså. På Air China, som vi flög med, bjuder de på dryck heeela tiden. Vatten, läsk, apelsinjuice, tomatjuice, till och med öl eller vin för den som ville! Det var fint. Vi landade i Beijing glada i hågen och satte oss och väntade på nästa plan. Då slog tröttheten till och vi somnade en stund på några bänkar, till ljudet av den stillsamma klassiska musik som spelades i högtalarna och fågelkvittret som vi antog var fejk. Men väntan blev inte plågsamt lång, snart fick vi kliva på planet till Tokyo.

Den här delen av resan tog bara tre och en halv timme, och jag sov bort det mesta av tiden. Och när vi landade... Vilken känsla. Äntligen, äntligen framme. Som vi har längtat, jobbat och sparat. Vi var tvungna att dansa en liten dans för att vi var så glada. Sen fick vi fylla i kort där vi lovade att vi inte var skurkar, och sen släpptes vi in i det ljuva landet Japan. Vi tog bussen in till Shinjuku Station, och redan på hållplatsen när vi väntade insåg vi vilket otroligt serviceinriktat land det är. Tre personer jobbade med att ta hand om våra väskor, märka dem med vilken hållplats vi skulle av på och se till att de hamnade säkert på bussen. När bussen rullade iväg bugade de artigt för den, och kilade iväg för att hjälpa nästa gäng.

Bussen närmade sig Tokyo, höghusen och neonljusen tätnade och till sist var vi framme i Shinjuku. Folk överallt, liv och rörelse och alldeles, alldeles underbart. Ylva kom dit och plockade upp oss, och då ville jag bara dansa igen för att jag fick se min häst igen. Vi åkte hem till hennes pyttelilla lägenhet på 16 kvadrat, tänk er det va. Tre pers med massor av kläder, och en säng. Vi lade ut en massa täcken på golvet som en provisorisk madrass för en av oss stackare. Sen käkade vi nudlar och gav oss ut för att träffa några av Ylvas polers. Vid tolv-nånting åkte vi till en minimal bar i Mitaka där vi hängde med dem hela natten, tills första tågen hem började gå vid fem-halv sex. Vi bjöd dem på knäckebröd och ost, som de älskade. En sån bit med ost som vi hade med oss kan kosta 3000 yen här, tydligen, grovt avrundat till 250-300 kr. Men så äter de ju inte ost som vi heller. Vi tog det väldigt lugnt och drack mest vatten, det sista vi var sugna på var ännu mer fluff i huvudet. men det var trevligt!

Well, vi åkte hem tidigt på morgonen och somnade som tre små grisar och vaknade inte förrän fem på eftermiddagen. Inte mycket till dygnsrytm alltså. Vi klädde på oss och åkte in till Shinjuku och åt delikat udon (tjocka nudlar typ), sen stack vi till Current där det skulle vara zombie-fest. Men ingen av oss var så värst pepp, kändes som att festa direkt efter frukost typ, så vi dissade ganska snart. Istället gick vi och tog purikura, som var helt knäppt och jätteroligt. Game centret vi var på var helt epeleptiskt och knarkat, men det är väl så det är här. Vi blev knäppa i alla fall och åkte hem och duschade, chillade och sov.

Mer om allt imorgon, nu blev jag trött i skallen och måste duscha kallt.