Tokyo original soundtrack

Tänkte bjuda på några härliga låtar som spelas flitigt här i lådan.

Tokyo dag 9

Hej världen.

Idag är det söndag och slött här i lådan. Sara åkte och tränade i ottan och jag och Ylva var sega som gröt och gjorde ungefär ingenting på hela dagen. Klädde knappt på oss, satt bara och glodde och klagade på hur sega vi var. Till sist tog vi oss samman och gick ut och köpte lite dango. Alltså dango. Mums! Konsistenen är ungefär det bästa som finns i hela världen. Smakade min första dango på Sweets Paradise, då var de små och serverades med olika fruktsåser, det var underbart. De vi köpte på matbutiken idag var lite större, den ena sorten var indränkta i en underbart kladdig soya-sirap. Jag förstår att det låter helknäppt med soya-smakande sirap till godis, men det är så himla gott. Nom nom. Den andra sorten var med söt bönpasta, det gillar jag inte så mycket för att det är så mjöligt, men det är okej det med. Så vi käkade dango, sen segade vi lite till och vid middagsdags gick vi och käkade curry. Japansk curry är to die for, det lärde jag mig idag. SÅ GOTT. Jag skrattade lite av lycka för att det var så himla underbart mumsigt gott.

Efter god middag gick vi hem igen och kollade på två skräckfilmer som inte var så bra. Imorgon börjar tydligen regnperioden, så nu slipper vi svettas eller nåt. Kanske besöker vi kejsarträdgården, kanske blir det Tokyo Tower. På kvällen ska vi i alla fall besöka "ghetto-izakayan" i Takadanobaba som Ylva varit så lyrisk över. Det blir superbra.

C ya l8er!

Tokyo dag 8

Puh.

Varm dag idag. Riktigt varm.

Ylva skulle på en bröllopsmottagning för någon bekant, så jag och Sara fick roa oss på egen hand igen. Vi bestämde oss för att Harajuku kändes som en lagom utflykt. Bara några stationer att åka och mycket att se! Så vi gav oss av, och redan här i kvarteret i Shin-Nakano var det grymt kvavt och varmt. Och värre blev det i Harajuku. Det var jättemycket folk, säkert inte med Tokyo-mått mätt, men med våra mått. Att armbåga sig fram längs Takeshita Dori i 30 graders värme och tusen triljarder skrikande japanskor var påfrestande både fysiskt och mentalt, särskilt för Sara som får panik när det är för varmt. Så vi räddade oss in på en 100-yensbutik och shoppade bland annat gummihandskar och rengöringsmedel. Vad detta skulle användas till får ni snart höra.

Så vi överlevde Takeshita Dori ut, men sen kände vi oss alldeles för mosiga och bestämde oss för att åka hem igen. Dagens bästa beslut tror jag. men jag älskar ändå Harajuku, det är verkligen brötigt och kaos, men liksom resten av det jag har sett i den här underbara stan så är det fullt av kontraster och saker att se i varenda hörn. Gillar man att kolla på folk så är Tokyo the place to be. Och dagen var helt klart värd besväret, eftersom jag nu har så gott som alla presenter som jag ska ta med mig hem! Men dem kan jag såklart inte säga någonting mer om, eftersom jag vet att bland annat Ida och Fanny brukar läsa här, HIHIHI!

Så kom vi hem igen till Ylvas lilla låda, tyvärr tom på Ylva men fylld av härlig Tokyo-värme. Så vi gav oss hän till att städa. Som ett tack för att vi får bo här, typ. Det var det handskarna och rengöringsmedlet skulle användas till. Så giissa vad jag gjorde? Jag rensade avloppet.

Rensade avloppet.

RENSADE AVLOPPET!

Jag ska inte gå in för mycket på vad jag fiskade upp därifrån, men några rediga nävar med slem blev det. Jag spydde mentalt hela tiden medan jag städade, och ett bra tag efter. Men nu är det gjort, och Ylva lär inte behöva göra det så länge hon bor kvar här. Sweet!

Ikväll ska vi nog vara hemma, Ylva är ju på partaj och Sara ska upp tidigt och träna imorgon. Helst skulle jag vilja besöka en izakaya Ylva har berättat om, och kanske ta en sväng karaoke. Ah, Tokyo Life. Jag skulle kunna vänja mig vid det här.

Jag har förresten klippt raklugg, som är ännu finare IRL om jag får säga det själv.

Tokyo dag 7

Nu har vi varit här en vecka!

Idag har vi också hunnit mycket. Vi började med Tokyo National Museum, kollade på lite kimonos och sånt. Det var intressant, men vi var så hiiimlaaa hungriga så vi hade lite svårt att fokusera. Vi lämnade museet och gick runt i Ueno ett tag, käkade pasta igen och kikade lite i små butiker. Det var galet brötigt där vi var, men charmigt. När vi ledsnade på Ueno så åkte vi till fina Shinjuku och drack kaffe och skrattade åt host boys som ser ut som palmer. Sen tyckte vi att det var en helbra idé att åka och leta efter en dojo som Sara ska träna i på söndag, så att hon visste vart hon skulle. Dessutom ville hon köpa ett par nya tabis att träna i. Sagt och gjort, vi gick in på stationen och gav oss av på en tur som skulle visa sig ta fyra timmar och ta oss långt ut i Tokyos utkanter. Det var lite jobbigt, men roligt att få se hur det såg ut där ute. Tokyo är verkligen ruffigt, inte alls så välpolerat och välordnat som jag trodde, inte på långa vägar. Men jag älskar verkligen den här stan, väldigt mycket. Den har verkligen någonting speciellt, jag känner mig hemma här. Eller snarare, jag trivs väldigt bra och känner mig lugn och glad här. Att bara gå runt i Shinjuku och titta på alla människor och hus gör mig alldeles pirrig av lycka i magen. Så mycket så att jag har återupptagit mina funderingar på att åka hit och plugga ett tag, som Ylva. Skulle vara hur jäkla kul som helst tror jag. Om pengar skulle finnas alltså.

Tokyo dag 6

Kära dagbok,

idag har vi gjort massor av saker.

Jag och Sara började med att besöka Meiji Jingu-templet, ett shinto-tempel i Harajuku. Det låg så vackert beläget i en park och var alldeles, alldeles underbart lugnt och fridfullt. Vi fick se när tempel-snubbarna utförde nån liten ritual och slog på den gigantiska trumman. Jag vet verkligen ingenting om shintoismen, men jag vet att jag är väldigt fascinerad av de stora, vackra portarna. Det var varmt idag, det skulle bli i alla fall 28 grader, men det led jag inte så mycket av. Särskilt inte i den svala parken.

Efter tempel-turen gav vi oss ut i vimlet i Harajuku för att se what all the fuzz is about. Först käkade vi lite pasta med pesto på ett café, man måste ju som sagt inte äta japanskt hela tiden. Sen utforskade vi de små second hand-butikernas utbud på smågatorna, Sara köpte en jättefin yukata och jag köpte bland annat en amerikansk boy scout-skjorta med tillhörande märken. Så himla fin! Jag blev alldeles förälskad i den. Och second hand-butikerna vi gick i var heeelt fantastiska. Dyra som stryk, men så skojiga och med världens bästa utbud. Värt att besöka bara för att titta sig omkring, även om allt var värsta dyrt. Vi besökte också Laforet och gick i några olika (dyra) butiker, jag föll pladask för ett par rost-orangea sammetsplatåpumps med rosetter som jag kanske nästan måste köpa om jag på nåt sätt skulle ha råd.

Så småningom slutade Ylva skolan, och vi käkade på Jonathan's, ett ställe som serverar västrerländsk mat (ehe). Det var inte alls gott. Men det glömde jag snart bort när vi vandrade längs Takeshita Dori bland allt folk och alla skrikiga butiker. vi tog purikura och besökte jordens mest fantastiska ställe; Sweets Paradise. Jag dör av lycka. Efterrättsbuffé med alla tårtor man kan tänka sig, chokladfontän och mjukglass. Jag behöver nog inte säga nåt mer.

Nu är det chill som gäller här i Ylvas lilla låda till lägenhet. Imorgon ska vi antagligen besöka Tokyo National Museum och sen hitta på nåt annat skoj, Ylva ska på nån spelning så vi får tyvärr inte njuta av hennes sällskap. Bu.

C ya

Tokyo dag 5

Hej hopp. Idag har jag och Sara tagit en hemmadag, vi var lite gojsiga efter igår och ville vila ut. Vad som händer ikväll får vi däremot se, personligen känns det som att jag skulle kunna sjunga karaoke varenda dag i resten av mitt liv, ehe. Eller gå på izakaya. Apropå izakaya så kanske jag ska beskriva lite mer hur det var på den vi var på! Jag minns inte vad den heter, men den ligger som sagt på nionde våningen i ett hus mitt i Shinjuku. Det var stilrent och elegant inrett, med låg musik och dämpad belysning och man satt i olika avskiljda bås. Jättemysigt. Grejen med en izakaya är väl typ dricka med tilltugg, och det fanns hur mycket som helst att välja på. Vi åt bland annat sashimi, potatiskakor, friterad camembert och mozarella, ceasarsallad, yakisoba och räkchips och till det drack jag en banana choco milk. Att varva sashimi och camembert med en söt och gräddig banana choco milk var liiite knäppt, men väldigt gott ändå. När man ville beställa så tryckte man på en liten knapp, och genast kom en flink servitör susande och satte sig på huk vid bordet för att ta ens beställning. Sen matade de på med käk, hur fint som helst. Då och då kilade de förbi med varma handdukar eller annat praktiskt. Ah, jag älskar det. Mysigast någonsin.

Det finns så mycket spännande att berätta om detta konstiga lilla land. Bara att gå och handla är värsta upplevelsen, till och med på de allra minsta små butikerna säljer de alla möjliga sorters konstiga torkade havsodjur och alger. Och tusen sorters kakor och bakelser. Tunnelbanan är det mest fantastiska jag har upplevt, någon enklare har jag aldrig sett. Allt står och sägs på engelska, det är jättelätt att hitta när man ska byta mellan två linjer och de är aldrig, aldrig försenade. Det finns skyltar för allt överallt, vart man än ska eller vad man ska göra. En grej som jag blir knäpp av däremot är game centers. HJÄLP. Bara man går förbi ett på gatan får man typ ont i öronen av allt skrik och skrän, så jag förstår inte hur någon kan vistas där inne. De två gånger vi har tagit purikura har vi gått på Taito Stadium i Shinjuku, ett game center med typ 5-6 våningar. En hel våning är dedikerad till purikuran, oändliga mängder maskiner som står och spelar sin sliskiga popmusik och lockar med de snuttegulligaste pastell-dekorationerna man kan tänka sig. Runt maskinerna springer horder av tjejer i tonåren, sminkade upp till tänderna med lösögonfransar, lösnaglar, bling och tjafs. Purikura är serious business, tydligen. Jag kände mig som en lufsig, hemlös byracka bland alla små, pipande, översminkade japanskor. Men roligt är det hur som helst. Helt knarkat förstås.

Och apropå japanskor. Stilen som gäller bland tjejer här är ganska tydlig, det ska vara tjejigt, mycket pasteller, blommiga långklänningar och sånt. Jag har knappt sett en enda tjej med någorlunda unisex stil. Och generellt, eller så vitt vi har sett, så är de hemskt dåliga på att gå i högklackat. Vad detta beror på vet jag inte. Dessutom berättade Ylva att så gott som alla japanska tjejer rakar sina armar och kinder. Kinder! Gud, att de orkar hålla på. Jag blir trött av bara tanken, det är ju så fruktansvärt onödigt. Men om de inte har nåt bättre för sig så.

Japaner, japaner, japaner...

Tokyo dag 3 och 4

Igår måndag hängde jag och Sara i Shinjuku. Shoppade lite och åt på Freshness Burger. Trist att käka hamburgare i Japan tänker ni, men Freshness Burger är så mycket mer än bara burgare! De satsar på en naturlig meny utan tillsatser och sånt, och jag åt en mycket spännande (men god) tofu-burgare med avocado och salsa. Till det drack jag en utsökt limedryck med en hel halv lime i. Mmm. Efter att Ylva hade slutat skolan möttes vi upp och käkade rullbandssushi. Nu är ju inte jag en sån sushifantast, men det var helt okej.

Idag åkte Ylva till skolan som vanligt, och jag och Sara ålte ut till Asakusa för att besöka tempelområdet. Det var fint, men ärligt talat inte så imponerande som jag hade trott. Det var mest folk och krimskrams runtomkring, det var lite jobbigt. Sen åkte vi tillbaka till Shinjuku och åt crépes. När Ylva slutade tog hon med oss till en supermysig izakaya på nionde våningen, där vi åt och drack allt möjligt gott. Som avslutning på dagen spenderade vi två timmar på ett karaokeställe där vi rockade loss till Nirvana, Spice Girls, Eminem och Aqua. SJUKT ROLIGT. Jag har alltid varit värsta hatisk mot karaoke, men det här var ju inte Singstar direkt. Hur kul som helst. Det enda problemet är att jag märker att pengarna bara rinner iväg, snabbare än jag hade tänkt... Det kostar att bara existera när man är ute och reser.

Tokyo dag 1 och 2

Jag känner att det är dags att komma ikapp med bloggandet. Det har varit så hinla mycket bara, och jag har så mycket att skriva om! Kan börja med att berätta om resan.

För den som är nyfiken kan jag berätta att flygbiljetten Stockholm-Beijing-Tokyo kostade ca 5000 kr. Asbilligt alltså, men då var vi ute i gooood tid. Det var inte så jobbigt som jag hade väntat mig att flyga till Beijing, vi trodde att det skulle ta elva timmar, men det tog bara sju och en halv ungefär. Underbart alltså. På Air China, som vi flög med, bjuder de på dryck heeela tiden. Vatten, läsk, apelsinjuice, tomatjuice, till och med öl eller vin för den som ville! Det var fint. Vi landade i Beijing glada i hågen och satte oss och väntade på nästa plan. Då slog tröttheten till och vi somnade en stund på några bänkar, till ljudet av den stillsamma klassiska musik som spelades i högtalarna och fågelkvittret som vi antog var fejk. Men väntan blev inte plågsamt lång, snart fick vi kliva på planet till Tokyo.

Den här delen av resan tog bara tre och en halv timme, och jag sov bort det mesta av tiden. Och när vi landade... Vilken känsla. Äntligen, äntligen framme. Som vi har längtat, jobbat och sparat. Vi var tvungna att dansa en liten dans för att vi var så glada. Sen fick vi fylla i kort där vi lovade att vi inte var skurkar, och sen släpptes vi in i det ljuva landet Japan. Vi tog bussen in till Shinjuku Station, och redan på hållplatsen när vi väntade insåg vi vilket otroligt serviceinriktat land det är. Tre personer jobbade med att ta hand om våra väskor, märka dem med vilken hållplats vi skulle av på och se till att de hamnade säkert på bussen. När bussen rullade iväg bugade de artigt för den, och kilade iväg för att hjälpa nästa gäng.

Bussen närmade sig Tokyo, höghusen och neonljusen tätnade och till sist var vi framme i Shinjuku. Folk överallt, liv och rörelse och alldeles, alldeles underbart. Ylva kom dit och plockade upp oss, och då ville jag bara dansa igen för att jag fick se min häst igen. Vi åkte hem till hennes pyttelilla lägenhet på 16 kvadrat, tänk er det va. Tre pers med massor av kläder, och en säng. Vi lade ut en massa täcken på golvet som en provisorisk madrass för en av oss stackare. Sen käkade vi nudlar och gav oss ut för att träffa några av Ylvas polers. Vid tolv-nånting åkte vi till en minimal bar i Mitaka där vi hängde med dem hela natten, tills första tågen hem började gå vid fem-halv sex. Vi bjöd dem på knäckebröd och ost, som de älskade. En sån bit med ost som vi hade med oss kan kosta 3000 yen här, tydligen, grovt avrundat till 250-300 kr. Men så äter de ju inte ost som vi heller. Vi tog det väldigt lugnt och drack mest vatten, det sista vi var sugna på var ännu mer fluff i huvudet. men det var trevligt!

Well, vi åkte hem tidigt på morgonen och somnade som tre små grisar och vaknade inte förrän fem på eftermiddagen. Inte mycket till dygnsrytm alltså. Vi klädde på oss och åkte in till Shinjuku och åt delikat udon (tjocka nudlar typ), sen stack vi till Current där det skulle vara zombie-fest. Men ingen av oss var så värst pepp, kändes som att festa direkt efter frukost typ, så vi dissade ganska snart. Istället gick vi och tog purikura, som var helt knäppt och jätteroligt. Game centret vi var på var helt epeleptiskt och knarkat, men det är väl så det är här. Vi blev knäppa i alla fall och åkte hem och duschade, chillade och sov.

Mer om allt imorgon, nu blev jag trött i skallen och måste duscha kallt.

Jippie

Framme i Tokyo. Det är helt galet här. Jag trivs så bra och älskar det verkligen. Det är visserligen högt tempo och mycket folk, men samtidigt så mysigt och trevligt. Det är så himla kul att få träffa Ylva igen!

Jag vill berätta så mycket om allt, men jag kanske gör det imorgon när Ylva ska till skolan. Tänkte bara nämna några grejer jag tänkte skriva om för att läska er: Ylvas hood, tunnelbanan, game centers och purikura, maten och alla tusen japaner. Yay!

Tåkjå

Ja, just det. Jag åker ju till Tokyo idag! Galet. Jag har nog inte riktigt fattat det än, men det kommer bli SÅ ROLIGT. Och inte har jag packat klart heller. Tralalala.

(HJÄÄÄÄÄÄLP)