Nu känner jag verkligen att det börjar bli dags att komma hem och skaffa lite koll på mina vapendragare. Det känns som att jag missar massor, men å andra sidan brukar man känna så och det har man ändå inte. På tre veckor under luffen hade det knappt hänt ett skvatt.
Jag vill hem till mitt eget rum! SÅ LESS PÅ ATT ÅKA BIL. Och jag är inte ens i Norrköping än... Tur att Ylva muntrar upp mig lite på msn. Synd att batterierna på laptopen tar slut om 10 minuter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar