onsdag 14 april 2010

Pompa och ståt

Ah, jag glider verkligen fram på ett moln den här veckan. Produktiviteten vill inte släppa, och det får man väl utnyttja. Ikväll har jag bakat baguetter, övningskört i en timme, dammsugit sofforna, sopat alla golv (dammsugaren har gått sönder) och dammtorkat både här och där. Dessutom satt jag kvar och jobbade lite på skolan när vi hade slutat, bara en liten liten stund, men ändå.

Två lustiga saker har hänt idag. I förmiddags innan jag hade åkt till skolan så kom det två tanter från Jehovas vittnen förbi. Jag lät dem prata på, de var faktiskt riktigt vänliga och lågmälda. Jag sa att jag inte är troende, att jag varken tror på Jesus eller något annat, och då sa de att det är ju så nuförtiden. Sen gav de mig Vakttornet och sa att den kan vara intressant att läsa vare sig man är troende kristen eller inte. Och det är ju sant, jag har faktiskt tänkt läsa den. Sen förstår jag ju såklart att de ändå hoppades att deras magiska lilla tidning skulle förändra min syn på allt, men jag tror nog inte att det kommer hända. Ah, de läste ett litet utdrag ur bibeln också, som för mig var ganska obegripligt med tanke på situationen. Jag stod där i brandgul morgonrock och sovfrilla med en hund under armen och lyssnade på nåt kackel om Jesus alla underbarheter apropå nånting som jag inte riktigt uppfattat. Men nå, jag lät dem som sagt hållas. De var ju trevliga i alla fall.

Den andra roliga saken hände när jag och pappa var på Kronan och övningskörde. Vi var på parkeringen utanför Studio Kronan, som ni lulebor kanske kan lokalisera. I alla fall. När vi kom dit stod det ett helt gäng med musikanter där i en grupp vid några bilar. De hade saxofoner och stora trummor och alltsammans. Vi körde runt lite, de stod kvar och inte mycket hände. Sen började de gruppera sig, och det visade sig att de var någon slags musikkår som var ute och tränade på att marschera sådär elegant. De spelade nån pampig marsch och var kompletta med en person som gick framför och drillade med en stav och allt. Tyvärr var de bara iklädda vanliga kläder och inte såna stiliga uniformer. De marscherade fram och tillbaka över parkeringen, och jag och pappa kände oss till sist så i vägen att vi körde därifrån. Men de var så himla fina, jag blev så lycklig av att se dem. Man kan tänka sig att de bara var där för att heja på mig i mitt övningskörande!

Inga kommentarer: