Måndag

Idag har jag haft en riktigt känslig dag. Det började med två alkisar på bussen som gjorde mig jätteledsen. Jag vet inte om nån minns att jag har skrivit om den lille gubben på busshållplatsen med sin desperata blick och flaska, men att se sånt kan verkligen krossa mitt hjärta i flera dagar efteråt. Efter alkisarna på bussen hände det egentligen inget stort, förutom att jag var allmänt less och bitter. På kvällen har jag varit hos min lille farfar, vilket inte alls är bra när man han en sån tunn-hudad dag. Min farfar är 98 år gammal, och ja. Det är väldigt gammalt, kort sagt. Ålderdom gör mig inte glad. Hela dagen har jag egentligen bara varit ledsen över allt möjligt som är sorgligt här i världen. Idag har mitt hjärta varit väldigt stort och mjukt och min hud har varit tunn som filodeg. Imorgon vill jag vara hemma.

Lördag

Idag har jag och några klasskompisar jobbat på Mefos och scannat in hundra miljoner EU-rapporter om stålindustrigrejsimojs. Jag har stått vid en kopiatorscannerapparat hela dagen och scannat in rapport efter rapport. Första sidan, en sammanfattning och en innehållsförteckning från varje rapport. Sen ska de mailas till de som sitter och matar in texten i ett register. En rapport kan heta till exempel:

Eller:

Det var faktiskt inte så tråkigt som det låter. Det var ganska avslappnande att stå och scanna, det var enkelt men man kände ändå att man åstadkom något. Dessutom får klassen 20000 när vi är klara. SJUKT VÄRT.

Så i fredags öppnade jag champagne och serverade plankstek till glada lärare på Bryggeriet, idag har jag scannat och imorgon ska jag mata in text. Varierad jobbhelg i alla fall.

Torsdag

Ja, dagen var... kass. Jag var surig, idrotten var inte bra, allt var allmänt opeppt. Morgonens känsla av att detta var en dag som skulle spenderas under dubbla täcken stämde precis, och att jag drog mig iväg till skolan imorse tillförde inte någon någonting. Ja, jag hann klippa ut några delar till min anorak, men annars var det ganska ovärt. Som tur var räddade Fanny dagen idag också, med "pluggkväll" som mest blev glass, glögg, How I met your mother och recept på god mat.

Det känns som att det är en massa människor jag inte har träffat på en triljard år. De bor nånstans på Örnäset tror jag, relativt nyinflyttade. Högt upp. En lutande balkong har de, och utsikt över halva stan. Vi kanske borde hitta på någonting. Någon gång.

Onsdag

Ja, först och främst är jag väldigt stressad. Över allt möjligt, men mest över att börja kvart över åtta på morgonen. Jag klarar inte av det! Det känns som att man inte hinner med sig själv, hela dagen blir konstig och allt blir bara jobbigt. Jag är trött, frustrerad, har ingen motivation och hinner inte med något vanligt. Allt är stökigt, jag har inga pengar, trivs inte i mina kläder, får dålig vinterhy och är lättirriterad och vill bara skälla och bråka på allt och alla utan anledning. Så känner jag just nu, men tidigare ikväll fick jag i alla fall koppla av litegrann på teatern. Jag fick några fribiljetter till Måsen, så jag bjöd med Fanny, Maya och Mayas mamma Maria. Den är väl okej, men alldeles för mycket babbel och upprepningar gör att den blir lite träig.

Jag har ungefär 11% motivation att gå till skolan imorgon. Åh vad jag vill slippa gå dit. Men liksom... Jag vill inte göra något hemma heller. Argggghhh

Djävulens dansbana

Idag fick jag min efterlängtade mösterkonstruktionslinjal (eller skräddarvinkel som det tydligen heter egentligen. Jag har blivit lurad!). En sånhär linjal använder man när man ritar mönster, och det blir sjukt mycket enklare än att använda en liten, töntig, rak 30 cm-linjal. Åh, vad fin och bra den är. Hrm, men så gick den på 300 spänn också. För en plastgrej som en maskin spottar ut tio i minuten av. Ja, jag ska väl inte klaga eftersom jag fick den av mor och far.

I helgen drack jag varm choklad med jättemycket allt. Igår var inget speciellt. Idag slutade vi tydligen lite efter tolv. Imorgon är det teater! Och nu ska jag äta chokladpudding.

Ah, förresten! Rubriken min, jag tyckte att det var så roligt bara. På kultur- och stilhistorian fick vi lära oss att på medeltida klänningar med långa släp kallades just släpet för djävulens dansbana. Hihihi!

Lördag

Jag kom ganska nyss hem från jobbet. Trött! Det var helt groteskt mycket folk, men så fick vi mycket dricks också. Och jag skar mig på ett glas, buhu. Jag skulle bära tre glas i ena handen, och ett av dem gick bara sönder när jag lyfte. Dum som jag är fick jag ett ryck att jag skulle fånga det trasiga glaset i andra handen... Det hade ju kunnat gå ganska illa, men som tur var var jag för sölig och fick inte tag i det ordentligt, utan jag skar mig bara lite lite på två fingrar. Men det kom bloood.

Och tidigare idag var jag på en liten anti-nazistisk... grej... på stan. Jag missade en del, men jag hörde några tal i alla fall och det kändes ju bra att bara vara där och typ bry sig litegrann i alla fall.

Nu vill jag bara göra trevliga saker. Se bra filmer, adventsfika, dricka kaffe, sy, mysa. Tillsammans med trevliga och bra människor (som inte borde ha vänner som dummar sig för hon är alldeles för bra för det). Och så får det gärna bli december.

Paris

Åh, Paris, underbara stad! Jag skrev ingenting i loggen under tiden vi var i Paris, men på tåget därifrån hade jag desto mer tid. Nå.

Vi ankom till Paris med en åksjuk Sara och ingen aning om vart vi skulle försöka hitta boende. Så vi placerade Sara i vänthallen med ett grönt äpple och gick iväg för att hitta nån slags information om saker och ting. Vi valde ett vandrarhem väldigt nära stationen, rummet låg på femte våningen men det var superbra ändå eftersom vi hade ett helt eget rum. Vi hade frågat efter dorms, blev skickade dit och tyckte att priset var ganska okej för sovsal. Men tydligen var det eget rum som gällde, och vilken otrolig lycka det var efter natten på gatan. Våra drömmar om boende var enkla: inga knarkare och alkisar, en madrass, en dusch och varsin tallrik med havregrynsgröt och blåbär. Gröten fick vi inte, men de andra drömmarna uppfylldes lätt.

Så, vi tog en tupplur. Och jag hann sova förbi både att de andra plockade med packningen, duschade och att Sara gick till Btssb och köpte en väska. Det var så skönt att sova. Med en madrass, ett tak och en låst dörr! När jag vaknade från min koma ville Sara och Maya ut och se stan. Eftersom min sovgrop var flera mil djup kändes det omöjligt att någonsin lämna min säng igen, men de tvingade upp mig som tur var. Vi åkte till Montmartre, satt och kikade på tusen folk och glodde på en rolig lindansare med leopardbyxor och bara trivdes alldeles utmärkt. Sen åt vi vietnamesisk hämtmat som var delikat. Och efter det var det hem och sova igen.

Dag två tänkte vi turista ordentligt. Vi började med att se Eiffeltornet nedifrån och utsidan av Notre Dame. Sen skulle vi gå längs Champs-Élysées upp till triumfbågen och sen ner till Louvren, men hejdades på vägen av groteska mängder av folk. Dessutom var det proppat med poliser, så vi tänkte att det kanske var nån slags demonstration på gång. Men folk såg så glada och uppsluppna ut... Gick bara runt och gjorde ingenting... Jättemånga gula tröjor... Som det står Tour de France på...? Aha! Då gick det upp ett ljus för oss, självklart var det Tour de France som var i farten. De skulle cykla förbi just där, just den dagen. Och det hade vi helt missat. Det var verkligen bra jobbat.

Nå, så vi trängde oss där med tusen miljarder andra folk och vill egentligen bara därifrån, men det var avspärrat överallt. Vi blev hulken på allt folk som spärrade vägen för oss, och gick förgrymmade en omväg för att ens få komma ut från området. Till sist nådde vi i alla fall glaspyramiden, som var vårt mål. Vi beundrade den ett tag, godkände, och gick vidare.

Efter detta åkte vi ut i utkanten av Paris och gick på en billig marknad och köpte en massa billiga kläder och prylar. Det var trevligt. Men vi hade fått veta att det skulle vara en loppmarknad, så lite besvikna blev vi. Efter shoppandet åkte vi till Montmartre igen och satte oss och chillade på en bänk ovanför en trappa. Upp för trappan kom det sen ett gäng spanska killar, varav en frågade oss var vi kom ifrån. När vi svarade Sverige så vände han sig mot sina polare och ropade på spanska "De är svenskar! :D:D" De frågade oss om vi ville bli guidade runt Montmartre, men vi tackade nej. Guidning i Paris av spanska turister, wtf. Sen frågade de om vi skulle med ut ikväll, men i tackade nej igen. Förvånande nog.

Så småningom masade vi oss upp till trappan vid Sacré-Cœur igen, och satte oss och lyssnade på musik. Det satt en lustig, kedjerökande italienare bredvid mig som envisades med att kackla på italienska med mig trots att jag upprepade att jag inte förstod. Men han fortsatte bara babbla. Han höll ett långt tal om någonting som han uppenbarligen ville ha svar på, men när jag bara tittade oförstående på honom så gjorde han en liten konstpaus och sen gav han mig en high-five. Och efter det gick han. Vilket möte.

När det började bli mörkt lufsade vi upp till torget och satte oss på en aaaalldeles för dyr restaurang för att unna oss en riktigt välförtjänt efterrätt och kaffe. Restaurangen valde vi enbart för att servitörerna är utklädda till gammeldags sjömän, så himla gulligt. Man blev ju kär i allihopa. Där drack vi världshistoriens godaste cappuchino. Vi satt och pratade i flera timmar, och när det blev för sent åkte vi motvilligt tillbaka till vandrarhemmet. Jag älskar Paris. Men det går ju inte att inte älska Paris.

Nästa etapp på resan blir... Hemresa! Tyvärr.

Vägen till Paris och en natt i Nice

Efter Vernazza tänkte vi ta oss hela vägen till Paris utan att stanna till längre på någon plats. En ganska lång tur, insåg vi såklart. Och oj, vad långt det kändes. En massa roligheter... Enligt min reselogg tänkte vi oss rutten Vernazza-Genua-Savona-Ventimiglia-Nice-Paris. Vi visste inte om det gick något direkttåg mellan Nice och Paris, men vi gissade att det gjorde det. Jag har ett inlägg i loggen klockan 21.00 på tågstationen i Savona där jag skriver att vi sitter på våra ryggsäckar och spelar kort och är vid gott mod. Men samtidigt: "...Och jag börjar längta efter min egen säng och lagad mat... Kunna duscha och gå på toaletten när jag vill... Rena kläder.... Tjappis...!"

Sen blir det lite virrigt. Vårt tåg från Savona var en kvart försenat och vi ankom egentligen fem minuter efter att tåget till Nice skulle ha gått. Men så såg vi att det stod Cannes på en avgångsskylt och vi sprang till tåget för att fråga. Maya stack in huvudet och frågade två backpackerkillar om det gick förbi Nice, men de visste inte. Så hon frågade en snubbe inne i tåget, han sa ja och vi jublade. "Oh, it did? That's great!" sa killarna, vi kände oss lättade och klättrade upp till sittplatserna på andra våningen. Och franska tåg är inte ens i närheten av italienska tåg. De är rena, snygga, fräscha och underbara. Det kändes som att vi hade hamnat i extra lyxig första klass eller något, så fint var det. Tyvärr hamnade vi precis mittemot några jobbiga, rika amerikanska tjejer som pratade om sina föräldrars rika vänner. Men vi hann med tåget!

"25/7 -09 Utanför tågstationen i Nice ca 01.00

Uh, nästa tåg till Paris går inte förrän 06.39 och vi blev just utkörda från stationen. Så vi har lagt oss (ojoj nu kom polisen, men det är inte oss de vill åt, haha. Shit vilka vapen...!) på gatan utanför stationen, Sara och Maya ska försöka sova ett tag först, sen ska jag försöka slumra lite."

Ja, vi rullade ut våra små skynken och sovsäckar och lutade oss mot ryggsäckarna och försökte sova i pass. Jag hade som sagt första passet. Det var... händelserikt. Först dök det bara upp blandat berusat folk, helt harmlösa men lite störiga eftersom alla, ALLA, frågade efter cigaretter. På franska, såklart. Sen dök det upp en sliten, ganska ung snubbe med blå shorts som satte sig en bit bort och snackade lite. Han var snäll, men han såg lite risig ut stackaren. Han satt där ett tag och chillade, sen kom det en jobbig gubbe och började prata alldeles för mycket som jag inte förstod något av. Han vägrade gå och fattade inte vad jag sa, men killen med shortsen sa åt honom att sticka, så då gjorde han det. Det var skönt, och väldigt bra gjort av killen. Efter det dök världens skabbigaste pundarpar upp. En kvinna och en man som inte var så himla fräscha, och bråkade gjorde de också. Kvinnan började plötsligt puckla på sin dude med en krycka hon hade och hon började vingla omkring precis på oss. Hon stod bokstavligt talat grensle över Sara och svingade sin krycka. Jag duckade och önskade mig desperat någon annanstans, men Sara rörde inte en min. Hon sov vidare. Sov vidare! Medan en galen, hög kvinna stod över henne och slogs med en krycka och skrek. Helt otroligt. Men snubben med de blå shortsen lugnade ner henne också, så hon flyttade på sig och sen lufsade de iväg. Efter ett tag gick killen med shortsen också, och vi bytte pass.

Det gick förvånansvärt bra att sova faktiskt, jag somnade ganska bra och vaknade inte förrän en kille gick förbi och spelade Michael Jackson jättehögt på mobilen, samtidigt som ett gäng stod bredvid och tjatade på varandra om cigaretter. Det var sjukt jobbigt, men jag kunde inte låta bli att tycka att det var helt hilarious. Wacko Jacko ovanpå alltihop liksom.

Klockan blev i alla fall fem och stationen öppnade. Vi gick in och lade oss på golvet i vänthallen ett tag. Sen tänkte vi fixa med biljetterna, men då sa alla att det var helt fullt på tåget och vi var tvungna att vänta till nästa. OH NO. Maya gick och charmade konduktören, som till sist gav med sig och lät oss hoppa på. Tack, snälle, fine konduktören. Du räddade dagen. Här fick Maya också resans bästa kommentar av en snubbe på stationen. Något i stil med "You're so beautiful! Your body... It looks so strong!"

Vi var så tacksamma och glada över att fått komma med på tåget, men vi hamnade bredvid två äckliga barn som åt äckliga mackor med äcklig skinka som luktade äckligt, dessutom köpte vi jordens äckligaste äckelmacka, så vi började må illa. Särskilt Sara. Det var inte alls roligt. Vi drömde om havregrynsgröt. Och till sist nådde vi Paris... Vilken lycka!

Ja, idag har jag inget att säga. Delar bara med mig av den här fantastiska bilden:

En av de bästa bilderna på hela min hårddisk, helt klart. Det allra bästa är att bilden heter you-complete-me på min dator. SÅ SÖT. En sån vill jag ha.

Det går bara utför för min blogg...

En regnig måndag

Dagen har passerat relativt smärtfritt. Lite gruff från lärarna när vi inte kunde redovisa teaterarbetet i tid, men alltså. Jag prioriterade faktiskt praktiken förra veckan, konstigt nog. Apropå praktik så promenerade jag in i Henri på vägen till bussen efter skolan, han jobbar på inspelningen som nån slags tekniker och är en av dem som jag bondade mest med under de få dagar jag var där. Det var trevligt, men påminde mig också om vad jag missar när jag är på skolan och inte på inspelningen. Buhu buhu. Så går det när man får smak på något roligt. Därför ska man alltid undvika allt som är roligare än det man redan har! Dagens visdom.

Och en dagens apa:

Iiiiih!